Kragh: ”Putins imperiedröm dömd att misslyckas”

Den 24 februari gjorde Rysslands president Vladimir Putin det många befarat men ändå inte trodde skulle ske. Hundratusentals ryska soldater som under vintern samlats vid gränsen till Ukraina gick på Putins order in i grannlandet. Samma dag som invasionen inleddes satt Martin Kragh, Rysslandsexpert och biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet, i SVT:s morgonsoffa och förutspådde ett krig i Europa vars like vi inte sett på årtionden.

Kriget i Ukraina har nu pågått i över en månad. Tusentals ukrainska soldater och civila – samt ryska soldater – har dödats. Storstäder som Mariupol har bombats till spillror. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj anklagar Putin för att vilja radera ukrainska städer från kartan, och omvärlden har varnat för att Ryssland kan använda kemvapen. Kärnvapenhotet hägrar. Samtidigt finns ännu ingen lösning på konflikten inom räckhåll. Många frågar sig, vad vill Vladimir Putin uppnå med kriget?

– Putin vill återställa vad han anser vara Rysslands gränser, säger Martin Kragh.

I boken Det fallna imperiet: Ryssland och väst under Vladimir Putin beskriver Martin Kragh hur den ryske presidenten agerat på strömningar som funnits i det ryska samhället sedan lång tid tillbaka. 

I slutet av 1991 uppstod 15 nya stater ur askan av det som tidigare utgjorde Sovjetunionen. Ryssland blev arvtagaren till Sovjet, man övertog platsen i FN:s säkerhetsråd och ansvaret för unionens kärnvapen. Men hälften av befolkningen hade försvunnit i och med unionens uppbrott. Länder med en egen stark nationell identitet, som Estland, Lettland och Litauen, vände sig bort från Ryssland och istället mot Väst och Nato. Ända sedan dess har det spridits revanschistiska tankar gentemot Väst i den ryska offentligheten, säger Kragh.

– Många ryska nationalister stödjer idén om ett historiskt Storryssland. Vars gränser inte sammanfaller med dem för dagens ryska federation. Och de här imaginära, politiska och kulturella gränserna har Putin nu börjat agera på.

I december förra året, i samband med 30-årsminnet av Sovjets fall, gav den förre KGB-mannen Putin en intervju där han likställde unionens fall med det historiska Rysslands sammanbrott. Staten förlorade det som byggts upp ”inom loppet av tusen år”, sade han. Det är viktigt att förstå att Putin inte vill återupprätta Sovjetunionen, menar Martin Kragh. Det centrala för Putin var inte att kommunismen försvann, utan att en stormakt där människor var en del av samma stat upplöstes.

– När Putin talar om de här sakerna är det inte Sovjetunionen som kommuniststat han saknar. Sovjet var bara en förlängning av den ryska stormakten. Som har sina rötter tusen år tillbaka i tiden. Det är en skev historieskrivning, men det är så han ser på saken.

 Är ett återupprättande av Tsarryssland en mer passande liknelse?

– Möjligen. Det har en större symbolisk dragningskraft än vad Sovjet har, med det extremt förmögna ryska hovet. För den ryska eliten är det lättare att identifiera sig med det tsarryska samhället.

Martin Kragh beskriver dagens Ryska federation som en stat i postimperialistisk identitetskris. Han jämför med andra imperier som brutit samman. Österrike-Ungern, det Ottomanska riket – men även Frankrike och Storbritannien som förlorade kontrollen över sina kolonier. De tidigare imperierna drogs under lång tid med kraftiga fantomsmärtor efter att ha tappat landområden.

– Det tog årtionden att komma över det och släppa det. Även i dag kunde vi se i till exempel Brexit-debatten hur historiska argument om brittisk exceptionalism fanns där. Frankrike definierade sig fram till nyligen som ett land som har ett särskilt ansvar för att upprätthålla säkerheten i afrikanska länder. Och Ryssland är inte annorlunda.

 Putin har upprepade gånger sagt sig representera inte bara vissa ryssar, utan hela ”det ryska folket”. Centralt i hans intressesfär ligger Belarus och Ukraina, länder med en stor andel ryskspråkig befolkning. Länder som Putin menar har separerats från Ryssland på grund av historiska tillfälligheter. Belarus har redan rättat in sig i ledet då Putin stödde diktatorn Lukasjenko under den folkliga resningen mot denne. Folkrättsligt är Belarus en egen stat, men i realiteten är landet mer ekonomiskt och politiskt beroende av Ryssland än tidigare. Återstår då Ukraina. Martin Kragh tror att fröet till att ta Ukraina med militärt våld kan ha såtts hos Putin i samband med USA:s invasion av Irak.

– Man kan säga att Irakkriget 2003 var en slags bekräftelse för Putin. Om du är riktigt ekonomiskt och militärt mäktig så kan du skapa dina egna regler. Då är du inte bunden av de folkrättsliga reglerna och kan invadera ett annat land. Men bara om du är en riktig stormakt.

Linjen har sedan dess varit tydlig. Putin har satsat på att bygga upp den ryska statsmaktens kapacitet. 2008 krigade han i Georgien. 2014 annekterade han Krim. Och nu är det Ukraina som är målet.

Martin Kragh skriver regelbundet om Ryssland för Svenska Dagbladets Under Strecket och var före invasionen av Ukraina flitigt anlitad av svenska medier för att analysera och bedöma den ryska utvecklingen. Den sista månaden har varit intensiv, säger han. Men Rysslandsexpert nummer ett med svenska folket är inget han vill kalla sig.

– Sista veckorna har det hänt att jag blivit stoppad i kollektivtrafiken av folk som vill prata. Men min identitet är forskare, det är där jag har min hemvist.

Martin Kraghs rysk-ukrainska påbrå är en bidragande faktor till att han vigt en stor del sitt liv åt att forska om regionen. Som barn besökte han Sovjet och har även studerat och arbetat i Ryssland. Han ser med sorg på att inte längre kunna resa dit, besöka vänner och verka som forskare i landet. Men det finns de som har det tuffare, säger han. På Utrikespolitiska institutet finns kolleger som har familjemedlemmar i de hårt ansatta städerna Mariupol och Charkiv.

– Alla vi som jobbar med frågorna berörs personligt. Vi har vänskapsband och kollegiala band i både Ryssland och Ukraina.

Kriget har gjort att en kil slagits in länderna, som tidigare hade täta kontakter. 

– Under många år var skillnaden mellan Ryssland och Ukraina inte central. Nu är den existentiell, fundamental, på något sätt. Jag ser det bara som en enorm tragedi.

Åter till Vladimir Putins imperiedrömmar. Ukraina har bjudit på oväntat starkt militärt motstånd och har vänt sig mer västerut än tidigare. Den ukrainska befolkningen, den som Putin vill införliva i det nya imperiet, utsätts för bombanfall och humanitär misär. Ryssland är isolerat från omvärlden. Den interna repressionen i landet ökar kraftigt. Europa vänder sig ifrån sitt beroende av rysk olja och naturgas i en snabbare takt än tidigare. Det som har utgjort källan till den ryska ekonomins tillväxt i årtionden. Kan Putin återupprätta sitt Storryssland på det här sättet?

– Det är därför jag kallade boken Det fallna imperiet, redan innan storkriget bröt ut. Alla försök historiskt att återskapa fallna imperier är dömda på förhand, säger Martin Kragh. 

Han fortsätter:

– Historiskt har det funnits ledare som varit otroligt mycket mäktigare och mer intelligenta än Putin som har försökt samma sak, och de har misslyckats. Putin har på många sätt förlorat Ukraina. Hans mål nu är att krossa den ukrainska statens möjlighet att överleva. Men han har också i den processen underminerat hela basen för den ryska staten och den ryska befolkningens framtid. 

***

Läs även: Säkerhetspolitik i ord och handling

Läs även: Soldater – föräldrars egendom eller statens?

Läs även: Krig skapar kollektiva minnen

Läs även: I huvudet på Putin

Läs även: Draken och björnen – fiendens fiende

Prenumerera på Fokus här – i brevlådan eller enbart digitalt.