Krigshot splittrar iranier
» Jag hoppas det blir krig«, säger skräddaren Mohammed i sin lokal i Teheran.
Han är 22 år och tror att ett krig skulle vara bra för Iran.
– Jag bodde tre år i Europa när jag var yngre. Jag har sett friheten och jag vill ha den åter. Jag vill kunna dricka alkohol och hålla min tjej i handen på stan.
Den typen av förhoppningar bland de yngre skrämmer medelålders intellektuella i Teheran.
– Många unga vill att USA ska attackera oss så att vi ska bli av med vår regim. Men jag har inte sett något positivt resultat av en sådan aktion, inte någonstans i världen, säger bokförläggaren Mahan.
I förra veckan enades USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Tyskland och Frankrike om ett paket med ekonomiska och politiska fördelar i utbyte mot att Iran upphör med anrikningen av uran. Om Iran inte nappar på erbjudandet hotar världsmakterna med sanktioner. Ryssland och Kina, som tidigare var mot sanktioner, har slutit upp bakom de övriga länderna.
Men i Iran är många övertygade om att det inte kommer att stanna vid bara sanktioner. En av dem är den litterära översättaren Said.
– USA vill ha krig och de andra länderna är bara brickor i deras spel. Kriget kommer – det finns inget om. Det handlar om när, säger Said en kväll i sin lägenhet i Teheran.
Han berättar om sina tankar, om hur USA inte vill ha den här regimen och att kärnkraften bara är en ursäkt.
– De tror att om de kan ändra situationen i Mellanöstern och uppnå demokrati kan de förebygga att extrema islamistiska grupper bildas.
Kärnkraften är huvudnyhet i Iran. På tv är det två ansikten som ständigt återkommer. Två presidenter, USA:s George W Bush och Irans Mahmoud Ahmadinejad. Ahmadinejad talar om rätten till kärnkraft, om att oljan kan sina och då behövs kärnkraften. Propagandan är tydlig.
Said trivs inte med livet som det är nu, men han ser ett värre scenario om USA attackerar Iran.
– Den lilla frihet som vi har nu kommer att begränsas ytterligare. Jag vågar inte låta dig publicera mitt riktiga namn, men jag vågar prata med dig. Det kommer jag inte att kunna göra då.
De intellektuella, de progressiva, feministerna och arbetarrörelsen – de kommer alla att på något vis bli utsatta för hårdare förtryck, menar Said. Många, tror han, kommer att bli fängslade.
Regimen i Iran hävdar att de vill ha kärnkraft för civil energiframställning och att de vill behärska kärnkraftens teknologi från grunden så att de kan bygga egna kärnkraftverk. Men direkt efter sitt tillträde på presidentposten förra sommaren kom den ultrakonservative Mahmoud Ahmadinejad med uttalanden om en världsomspännande islamisk revolution.
Said ser krigshetsandet som en inrikespolitisk strategi för att behålla makten.
– Så som vår regering provocerar omvärlden verkar det som att den vill ha krig, för om folket är splittrat bibehåller regimen sin makt.
För Said är det otänkbart att USA skulle kunna skapa demokrati i Iran. De demokratiska grundvärdena måste komma inifrån landet, inte utifrån. Speciellt då dessa värden inte finns förankrade hos den stora massan av folket. Said vill inte ha ett scenario liknande Irak.
Leila är i 20-årsåldern och bor med sin man i Teheran. Hon gillar inte presidenten Ahmadinejad, däremot tror hon på det som Ahmadinejad hävdar om och om igen. Varför ska inte Iran få ha kärnkraft när så många andra länder har det? Hon talar om rätten till kärnkraft och om hur bra det är med kärnkraft. Hon har aldrig hört talas om Tjernobyl eller problemen med kärnkraftsavfall.
Bokförläggaren Mahan gillar inte stämningen i landet.
– Det är spänt, alla går och väntar på att något ska hända. Det vanliga livet har saktat ner.
Mahan, som så många andra i Iran, vill inte nämnas med sitt fullständiga namn. Att kritisera regimen innebär ofta, som Mahan fått uppleva, att sitta i fängelse. I sitt hem i centrala Teheran kan han berätta fritt.
– Det är självklart att vår regim håller på att ta fram kärnvapen, det handlar inte bara om elektricitet. Och att den här regeringen har kärnvapen är mycket farligt, den är irrationell och jag är rädd för vad den kan göra med den makten, säger Mahan.
– Jag tror inte att USA kommer att anfalla, de har inte råd med ytterligare ett krig, vare sig ekonomiskt eller politiskt.