Krisen i säcken

Erövring är en barnlek. I alla fall med en överlägsen armé, och om den som erövras inte gör motstånd. Att regera är en annan femma.

I tisdags förklarade det regionala styret på Krim självständighet från Ukraina. I dag söndag röstar invånarna på Krim om huruvida man ska uppgå i Ryska federationen. I början av denna vecka diskuterade även duman i Moskva hur ett sådant införlivande skulle kunna genomföras. De har en hel del att prata om.

Krim är beroende av Ukraina. Halvöns gas utvinns i Svarta havet och Azovska sjön och 65 procent av den levereras av Chernomornaftogaz, helägt dotterbolag till Ukrainas statliga Naftogaz Ukrainy.

Utan vattenförsörjning från fastlandet skulle jordbruk vara omöjligt. 80 procent av halvöns vatten kommer från Dneprfloden via norra Krimkanalen. En lika stor andel av Krims elförsörjning kommer från kraftverk i södra Ukraina. Man får även bredband, telefoni och en stor mängd livsmedel från fastlandet.

Detta talar för att Putin, om han vill behålla Krim, också annekterar områden i södra Ukraina för att trygga försörjningen.

Ryssland skulle även bli tvunget att ordna med de bidrag som i dag betalas till Krim från den ukrainska statsbudgeten. Turismnäringen är säsongsbunden och många av invånarna går på arbetslöshetsersättning under delar av året. Dessutom är halvön tätt befolkad av pensionärer som kostar Kiev en dryg miljard dollar om året.

Turismen, ja. Bara en fjärdedel av de sex miljoner turister som varje säsong besöker Krim kommer från Ryssland. Strömmen av besökare från Ukraina och övriga världen väntas minska rejält efter det som sker nu.

Rysslands ekonomi är redan ansträngd. Budgetunderskottet väntas uppgå till mellan 9 och 11 miljarder dollar i år. Transnistrien, Sydossetien och Abchazien som Ryssland redan håller under armarna är också stora förlustaffärer rent ekonomiskt.

Och så var det krimtatarerna. De massdeporterades 1944, på order av Stalin, från Krim till Centralasien och då framför allt Uzbekistan. Processen kallas sürgünlik (»exil« på krimtatariska) och krävde livet av nästan hälften av alla som deporterades. Först i samband med Sovjetunionens upplösning började krimtatarerna återvända. Men då hade ryssarna sedan länge lagt beslag på deras egendomar och marker. På sydkusten, där de flesta krimtatarer tidigare bott, ligger nu lyxhotell och rekreationsanläggningar.

På halvön finns i dag ungefär 250 000 krimtatarer. De flesta bor på stäppen i mer eller mindre provisoriska bosättningar och är i ständiga markkonflikter med majoritetsbefolkningen. Våld är inte ovanligt. Ryska nationalister har genomfört blodiga attacker på bland annat krimtatariska marknader.

I den här miljön har det skapats en radikaliserad minoritet av krimtatariska ungdomar som är påverkade av islamistiska rörelser. Såväl Hizbut-Tahrir som salafistiska grupper har sedan länge ett fotfäste bland unga radikala krimtatarer, berättar Jakob Hedenskog, forskningsledare och Ukraina-expert vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

– Det är troligt att ett ryskt övertagande skulle radikalisera dem ytterligare. Det kan gå så långt som till väpnad kamp, säger han.

Sådana upprorskämpar skulle eventuellt kunna räkna med hjälp från rebeller i Tjetjenien, Dagestan och Ingusjien. Även om de har en annan etnisk bakgrund och talar olika språk så har de en gemensam historia. På Stalins tåg till Centralasien satt 1944 inte bara krimtatarer utan också tjetjener och ingusjier.

– Nordkaukasiska kombatanter söker sig gärna till andra oroshärdar, såsom Syrien eller Afghanistan, innan dess för att få stridserfarenhet och vidga sina nätverk, säger Jakob Hedenskog.

I Krim kan dessa grupper se det som att en ny front öppnas mot Ryssland.

Fakta | Folkomröstningen på Krim

På söndag den 16 mars hålls folkomröstning för invånarna på Krim.

Cirka 1,8 miljoner väljare kan svara ja på en av två frågor:

1) »Är du för att Krim återförenas med Ryssland som en del av Ryska federationen?«

2) »Är du för att återupprätta konstitutionen från 1992 och Krims status som en del av Ukraina?«

Det finns ingen möjlighet att rösta nej eller blankt.

Läs fler artiklar om Ukraina.