Länge leve kung Charles?

Kung Charles III av Storbritannien firar sin 75:e födelsedag nu på lördag, den 15 juni. Han föddes visserligen den 14 november 1948, men precis som för hans mamma Elizabeth II och andra monarker i 250 år, är själva firandet förlagt till sommaren. Helt enkelt för att han utomhus, i vackert väder, ska kunna möta sina välgångsönskare. Och ja, sedan kungen blev sjuk i början av året behöver han alla välgångsönskningar han kan få. 

Charles beskrevs nästan från första början som en person som inte riktigt passade i en kunglig familj. Hans föräldrar, särskilt fadern, betraktade honom som vek. Philip såg till att skicka den unge prinsen till samma skolor han själv gått i, Cheam och Gordonstoun. Särskilt den senare passade Charles illa med sin tuffa och fysiska utbildningsstil. Philip gillade kroppsliga utmaningar och hårda skämt, Charles gillade drama, klassisk musik och arkitektur. Tanken var förstås att Charles skulle stålsättas. Så blev det inte. I stället kom han att beskrivas som en gnällspik. 

Men det finns en annan dimension av relationen. Philip var född prins Philippos av Grekland och Danmark och fick vid sitt giftermål med Elizabeth avsäga sig sin prinstitel. I stället fick han titeln Hans Kunglig Höghet, hertig av Edinburgh. Först tio år efter bröllopet fick han åter bli prins.  

Kung Charles hade alltså en far som tvingades avsäga sig sin prinstitel och sent omsider fick tillbaka den, vilket visade hur lite kontroll han egentligen hade över sin situation. Men både far och son visste att Charles skulle bli kung. Under alla omständigheter satt Charles med trumfkort på hand i det klassiska drama som existerar i alla familjer, och kanske särskilt i kungliga sådana. Kanske hade Philip helt enkelt svårt att se sin son få det han själv aldrig skulle ha – alltså ett omvänt oidipuskomplex? 

Charles III växte upp till en man som kan ha, och också har, en Tyrannosaurus Rex på slipsen. I rosa och ljusblått. Vem ska säga till honom att låta bli? Det antas att humorn är kungens egen; T-Rex i stället för C-Rex, berättar Robert Hardman i den nyutkomna biografin Charles III: New King. New Court. The Inside Story. Charles är också mannen som inte äter lunch men kan sitta och titta på när andra gör det. Och som pratar politik när han vill. Han är helt enkelt mannen som gör vad som faller honom in.  

När först prins Philip och sedan drottningen var borta stod Charles äntligen inför sin entré. Hösten 2022 efterträdde han en monark som Frankrikes president Emanuel Macron beskrev med orden: ”För er var hon er drottning. För oss var hon Drottningen.” Och hade han förberett sig? Ja, det hade han.  

Han hade förberett två drag. Det första var att visa vem som bestämmer. Charles III. Det andra var ett tv-tal till nationen. När han såg mängden människor som samlats vid Buckingham Palace bad han chauffören stanna bilen och gick emot dem med utsträckt hand. Då hände det som aldrig verkar ha hänt hans mor; en kvinna ville inte ta hans hand utan frågade om hon fick krama honom. Och det fick hon. Det var en handling som visade att den elisabetanska eran är över. För den här gången. 

På kvällen talade han i tv. Det tal som sedan länge var förberett låg i papperskorgen. Nu hyllade han sin ”darling wife”, deklarerade att William och Kate blir prinspar av Wales och han talade om sin kärlek till Harry och Meghan. Sedan tackade han sin mamma för hennes hängivenhet för sin familj och för samväldet. I den ordningen. Han slutade med Shakespeare: Må “flights of Angels sing thee to thy rest". Två dagar senare uppgav 94 procent av de tillfrågade att det var ett ”bra tal” och 73 procent att kungen visade ”gott ledarskap”.  

Kung Charles har fått kämpa för att få respekt för sitt intresse för ekologisk odling, arkitektur och stadsplanering. För att inte tala om miljöintresset som kan dateras tillbaka till 1969 då han 21 år gammal höll sitt första tal om miljön. 1991 höll han tillsammans med senator Al Gore och Brasiliens president möte inför FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro påföljande år.  

Hans första resa som kung gick till Rumänien där han har släktrötter. Charles morfars far, George V, var kusin till drottning Marie av Rumänien. Men hans intresse rör också det faktum att han i Transsylvanien hittar uråldriga skogar, oförstörd landsbygd och det han verkligen intresserar sig för – hållbart jordbruk. Och han har rest dit vartenda år i tjugofem år, berättar brittiska medier. Där äger han hus där man kan hyra in sig, garanterat utan tv och radio, men med böcker enligt annonserna.  

Det var en antimodernism som passade en prins utan kungarike, fast också en kung som har ett. För den modernitet som har en plats i Charles III:s hjärta handlar om tinade mänskliga relationer. Den här regenten har känslor och visar dem och det har han gemensamt med många i samtiden. ”The stiff upper lip” har ersatts av ett famntag på gatan, och så är det också möjligt att formas av uppväxten i en tid då ”härdas” var ett paradord. Men antimodern, det är kungen på de flesta andra plan. Ja, förutom den gång han tyckte sätet i planet var obekvämt och upptäckte att han inte tilldelats en plats i första klass. Så omodern var han inte att han höll till godo. Men man får säga att det är klass på hans gnäll. 

Charles trontillträde var en organisatorisk tornado. För Charles hade bråttom. Hans kröning kunde inte planeras medan drottning Elizabeth fortfarande levde, det behöver knappt sägas. Men kungen såg till att få den överstökad inom sju månader. Det är för de flesta av oss en liten evighet, men då lever vi heller inte med kunglig etikett. Eller kungligt omfång. Den mängd planering som behövdes höll på, om man får tro Robert Hardman, att driva hovet till lätt vansinne. Alla, både stora och små beslut, skulle upp på kungens skrivbord. Ett minutschema för allt folk, och inte minst alla hästar, som var inblandade och allt satt i en kontext av en tusenårig historia. De flesta hov brukar vara lojala sådana, men nog lyste svettpärlor fram och suckar hördes över de sidor där Hartmans källor beskriver planeringen av kröningen.  

Bara en sådan sak som mobiler… Det finns ett strikt mobilförbud vid hovet. Likväl verkade alla ha en mobil i sin hand när paret iförda kröningsmundering klev in i vagnen för att ta sig till kyrkan. Och de mobilerna användes. Folk är väl bara människor. Det är det som alltid ställer till det för de kungligas festarrangörer. Och det behöver inte bara röra de anställda, även andra kungligheter visade sig vara så pass mänskliga att de hade svårt att lämna mobilen ifred när det historiska tillfället väl infann sig. Det kan undertecknad, som var med då vår kronprinsessa gifte sig, intyga.  

Det gick väl, men alla som följde kröningsceremonin kunde se att den stackare som satts att placera kronan på kungen huvud inte riktigt var färdigövad. Han lyfte kronan igen och tryckte återigen ner först framsidan och sedan baksidan. Kungen, måste medges, såg inte helt till freds ut men han hade händerna fulla av spira och riksäpple så vad skulle han göra? Det känns rimligt att undra – kanske är det där och då som Charles till fullo insåg sin roll? Suverän, men i händerna på andra har han en grundläggande uppgift. Att stanna på sin plats. Och kanske var surpuppan i honom svår att tygla. En läppläsare på tv-kanalen Sky News kom fram till att Charles sa: ”Vi är aldrig i tid… Det är alltid någonting… Det här är tråkigt.”, när han väntade på att ceremonin skulle börja. 

Hans mor var inte alltid nöjd men gnäll av det slaget från henne, är svårt att tänka sig. 

Den 8 september 2022 blev Charles Storbritanniens kung, den 6 maj 2023 kröntes han och i februari i år diagnosticerades han med cancer. Hans mamma blev nittiosex år, hans pappa nittionio Ska han få så lite tid som två år på tronen? Han är med nutidsmått ”bara” sjuttiofem år gammal. Länge leve konungen, eller? 

***

Läs även: Rivstart i uppförsbacke för Charles III

Läs även: Hur tungt ska kronan vila på en monark?