Utrikes

Levande måltavla

Text: Lotta Dinkelspiel

Publicerad 2015-02-17

Bild: Alexander Nemenov/TT.

»Jag kan inte säga hur Ryssland handlar. Det är en gåta insvept i en hemlighet inuti ett mysterium, men det finns måhända en nyckel. Den nyckeln är Rysslands nationella intresse.«

Det skulle kunna vara Angela Merkels ord i dag. Men det är Winston Churchills ifrån 1939 när han talar om sannolikheten för att dåvarande Sovjetunionen skulle gå med i andra världskriget. För västvärlden har ryssar, både förr och nu, setts som oberäkneliga.

– Putin vill inte säga vad hans strategi är, för han vet inte, ska förbundskansler Angela Merkel ha berättat för en av sina förtrogna som förde uppgifterna vidare till Financial Times i förra veckan.

Utgångsläget inför denna veckas fredsförhandlingar mellan Ukraina, Ryssland, Tyskland och Frankrike var alltså inte det lättaste.

En som mer än de flesta andra är bekant med Vladimir Putins oförutsägbarhet är affärsmannen Bill Browder. Han är grundare till Hermitage Capital Management, som kring millennieskiftet var världens största Rysslandsfond. Men efter mer än ett decennium i landet ändrades allt. Han tillfångatogs, utvisades och förklarades vara ett hot mot rikets säkerhet. Sedan dess har Browder drivit en aktiv kampanj för att komma åt Putin och har blivit en av de mest tongivande kritikerna mot den ryske presidenten utanför den politiska världen. Han kallar sig själv Putins fiende nummer ett.

Nu har Bill Browder skrivit en självbiografisk bok om händelsen, »Mitt krig mot Putin«, som släpptes häromveckan på engelska och som finns i svenska bokdiskar om en månad.

I boken, som fått stor uppmärksamhet internationellt, beskriver han sin väg fram till konflikten på världsarenan.

Det var i början av nittiotalet som Browder investerade 2 000 dollar i ett antal polska bolag. Ett år senare var de värda tio gånger så mycket. Han fick mersmak och flyttade till Ryssland. Även där började det bra, till och med ruskigt bra. Där fanns en kombination av okunniga människor och billiga bolag.

1996 startade han Hermitage Capital, uppbackad av den väletablerade kapitalförvaltaren Edmond Safra. Hermitage köpte billiga aktier i samband med statliga bolags privatiseringar. I portföljen ingick energibolag som Gazprom, Yukos, Sidanco, Surgutneftegaz och finansbolaget Sberbank. Hermitage gjorde fantastiska affärer. På två år steg tillgångarna från 25 miljoner dollar till mer än en miljard. Browder var den största utländska investeraren på den ryska aktiemarknaden.

Ryssland var en ung demokrati och marknadsekonomi. Aktieägarnas rättigheter stod inte i fokus och Bill Browden kämpade hårt för dem. Han gjorde det ofta via medierna och drog sig inte för att offentligt strida mot de mest hårdföra ryska oligarkerna, däribland Gazproms ledning, som han hävdade hade stulit stora delar av bolagets tillgångar.

Även Vladimir Putin var vid den här tiden kritisk mot Gazprom. År 2000 sparkade han den dåvarande ledningen och gjorde Dimitrÿ Medvedev, som hade skött Putins presidentvalskampanj, till ordförande. Några år senare lyftes Medvedev upp till både premiärminister och president.

Länge förde alltså Browder och Putin en gemensam kamp. I affärskretsar talades det om Browder som Putins man.

– Det var en skrattretande tanke. Jag hade aldrig träffat Putin. Men eftersom alla trodde jag var Putins man blev jag lämnad ifred, skriver Browder i boken.

Den påstådda enade fronten varade dock inte så länge. År 2003 fängslade Putin oljebolaget Yukos största ägare Michail Chordkovskÿ och beslagtog hans 36-procentiga andel i bolaget. Plötsligt slogs Bill Browder inte mot oligarkerna, utan mot Putin själv. Det är, enligt Browden, bakgrunden till att han blev gripen 2005 och utvisad ur landet.

Det finns dock andra som menar att Bill Browder själv agerat i en gråzon och får skylla sig själv. Det är väl känt att han ägnade sig åt skatteplanering och satte upp strukturer för att komma åt Gazprom-aktier fast utlänningar inte fick köpa. Han drog sig inte heller för att kalla oligarker helt öppet för banditer. Det har Browder medgett, men han hävdar att han haft fog för det han sagt och att han höll sig på rätt sida om lagen. Och att den kampanj som drivits mot honom är helt igenom politisk.

Resultatet blev att Bill Browder fråntogs sina företag – dock efter att han lyckats sälja stora tillgångar. Han klassades som ett »hot mot den nationella säkerheten« och efterlystes för underhållande av skatt.

Kvar i Moskva blev Browders advokat, Sergej Magnitskij, som sökte bevis på att Hermitage inte gjort något fel. Efter ihärdigt detektivarbete lyckade han få fram att två statliga tjänstemän stulit de 230 miljoner dollarna som Hermitage Capital hade betalat i skatt, och stoppat i egen ficka. Det avslöjandet hade Magnitskij inte mycket för. I november 2008 fängslades han, elva månader sedan hittades han död på golvet i sin cell, både torterad och slagen.

Ryska myndigheter hävdade att han dog av »hjärtsvikt utan tecken på våld« och att »det inte förekommer ett enda klagomål från Magnitskij rörande hans hälsa«. Det fanns ingen misstanke om brott. I själva verket hade han förvägrats vård i flera månader. Därtill hade han blivit slagen med en gummibatong.

Dödsfallet fick Bill Browder att inleda en kampanj för Magnitskijs upprättelse. I december 2012 lyckades han driva igenom den så kallade Magnitskijlagen i USA:s kongress. Den förbjuder 18 av dem som var inblandade i Magnitskijaffären, att resa in i USA. Ryssland svarade med att sätta upp 18 amerikaner på sin lista. Därtill förbjöd Putin västerlänningar att adoptera ryska barn.

Bill Browder menar att Magnitskij-lagen ska tillämpas i den pågående konflikten med Ukraina. Att rikta sanktioner mot de politiska höjdarna, är det bästa sättet att straffa dem. För enligt Browder är krisen i Ukraina en del i ett nytt kallt krig. Men det är inte längre en ideologi väst kämpar mot, och inte längre Rysslands nationella intressen som står i fokus. Ryssland är i dag en kontrollstat, styrd av Putin, som syftar till att tjäna hans och hans närmastes egna ekonomiska intressen.

Den lösning Putin föreslog Merkel i början på februari – köp loss rebellerna (läs ryssarna) med visst självstyre och pengar är ett tecken på att Browder vet vad han talar om.