Lika män bråka bäst

Tuppfäktandet mellan ledarna i Turkiet och Ryssland fortsätter i kölvattnet av den diplomatiska krisen. Ordkriget förs till stor del av deras respektive propagandaapparater. Men konflikten avspeglas också i serietecknarnas värld. Erdogan och Putin är tacksamma figurer att driva med. Två auktoritära ledare som kommit till makten genom att flirta med nationalistiska drömmar om svunna stormaktstider och som båda tar till repressiva metoder för att tysta kritiker på hemmaplan.

I en teckning av satirikern Carlos Latuff syns Turkiets president Recep Tayyip Erdogan glupskt sluka en bil bredvid en skylt med texten »Välkommen till Erdoganistan, tidigare känt som Turkiet«. Erdogan håller i en svart batong som pryds av en flagga med texten »Daesh olja«, en skämtteckning som förmodligen faller Moskva i smaken, då den är helt i linje med Putins anklagelser om att Erdogan är inblandad i handel av olja med terrororganisationen IS. Latuffs hemsida har nyligen blockerats i Turkiet.

I arabvärlden riktas udden i stället mot Rysslands president Vladimir Putin. I en teckning som publicerades av Al-Jazeera syns en svettig Putin rädda en bäbis med den syriska presidenten Bashar al-Assads ansikte, samtidigt som ryska bomber faller över det syriska folket. Det är en serieteckning helt i linje med Ankaras anklagelser om Putins hårdnackade ambition att rädda al-Assad till varje pris.

Det är otänkbart för både Erdogan och Putin att tappa ansiktet inför hemmapubliken genom att visa sig svag gentemot den andre.

Samtidigt hålls kollisionskursen tillbaka av att Turkiet och Ryssland fortfarande är viktiga handelspartner. Hittills har det faktum att de står på olika sidor i Syrienkriget aldrig stått i vägen för den omfattande handeln av gas. Turkiet köper varje år 27,4 miljarder kubikmeter naturgas av Ryssland, vilket gör Turkiet till den största konsumenten av rysk gas efter Tyskland.

Sedan det ryska stridsplanet sköts ned vid den syrisk-turkiska gränsen den 24 november har Ryssland infört en rad ekonomiska sanktioner mot Turkiet. Ryska myndigheter har uppmanat befolkningen att bojkotta tomater från Turkiet och inom den turkiska turistnäringen är många oroliga för ekonomiskt bortfall då ryska resebolag slutar sälja charterresor till Turkiet.

Turkiet har i förebyggande syfte börjat se sig om efter andra energileverantörer och har bland annat diskuterat utökad handel av gas från Qatar. Men frågan är om det är ett realistiskt alternativ. Energihandelsexperten Olgu Okumus vid det franska universitetet Sciences Po menar att turkisk bojkott av rysk gas skulle drabba båda länderna lika hårt och att mycket tyder på att gashandeln kommer att bestå.

»Länderna förbinds av juridiska avtal som löper minst tio år framöver, men också av att den ryska ekonomin – som på grund av sitt beroende av olja och gas – inte har råd att förlora Turkiet«, skriver Olgu Okumus i en analys.

För Turkiets del skulle eventuell gasimport från Qatar bli mycket dyrare och dessutom innebära att man skulle behöva investera stora summor för lagringsanläggningar för den typen av gasol som Qatar har att erbjuda, menar energihandelsexperten.

Samtidigt trappas ombudskriget mellan Turkiet och Ryssland upp i det krigshärjade Syrien. Särskilt i de norra delarna, där Ryssland intensifierat luftanfallen mot områden som kontrolleras av väpnade oppositionsgrupper som står Turkiet nära.

»Förstörelsen som de ryska luftanfallen orsakar är enorm«, säger en turkmensk medborgare i norra Syrien till nyhetssajten Al-Monitor. Mer än 400 civila har dödats i flyganfall sedan ryska stridsplan började attackera mål i Syrien den 30 september, rapporterar det Londonbaserade Observatoriet för mänskliga rättigheter.

Medan Ryssland utökar sin närvaro vid den ryska militärbasen i Latakia – Rysslands oumbärliga länk till Medelhavet – fortsätter Erdogan ihärdigt att argumentera för en »humanitär korridor« vilket i praktiken betyder en icke-flygzon i norra Syrien där Turkiet sannolikt skulle få ökat inflytande på marken.

Kärnfrågan för Turkiets och Rysslands meningsskillnader i Syrien handlar om vilka väpnade organisationer i Syrien som ska räknas som terrorister. Bortsett från Islamiska staten, som stämplas som en terrorgrupp av både Turkiet och Ryssland, går meningarna brett isär.

Moskva betraktar i stort sett alla grupper som strider mot Assad som terrorister, däribland Turkiet-allierade Ahrar al-Sham (Syriens fria män), som också står Muslimska brödraskapet nära. Moskva har i sin tur täta förbindelser med kurdiska PYD, som är den syriska grenen av Turkiets ärkefiende PKK.

Ryska flyganfall riktade mot den turkisk-språkiga minoriteten av turkmener i Syrien har nyligen seglat upp som ett trumfkort för den turkiska propagandamaskinen bestående av regeringstrogna medier. Med hjälp av den djupt rotade turkiska nationalismen verkar det som att Turkiets engagemang i Syrien vinner något starkare stöd på hemmaplan, en fråga där den turkiska regeringen annars möts av en hel del skepsis även bland sina egna supportrar.

På den internationella arenan ser Turkiet också ut att ha stärkt sina aktier den senaste tiden. Efter styrande AKP:s jordskredsseger i det senaste valet har Erdogan lyckats blåsa liv i den stagnerade anslutningsprocessen med EU genom att sluta ett avtal i flyktingfrågan. Men Syrienpolitiken, där Turkiet lagt alla ägg i samma korg, är en känslig nerv för Turkiets regering. Detta märks inte minst på att försöken att tysta journalister intensifierats denna höst.

En metod som Erdogan har gemensam med sin främsta motståndare, Vladimir Putin.

Bakgrund | Detta har hänt

Ett ryskt stridsflygplan sköts ned vid den turkisk-syriska gränsen den 24 november. Två människor dog. Ryssland har svarat med ekonomiska sanktioner och rustat upp sin militära närvaro i Syrien och runt Medelhavet. Turkiet har försvarat nedskjutningen av planet genom att hävda att de inte tolererar kränkningar av luftrummet.