Magiska sedlar

Dagen efter att stora delar av den amerikanska statsapparaten stängdes ner twittrade Britney Spears sitt budskap till kongressen: »Work Bitch!« Sedan dess har popstjärnans nya singel med samma titel blivit soundtracket till det fortsatta budgetkaoset.

Republikanerna vägrar att finansiera statsbudgeten i försök att sänka Barack Obamas sjukvårdsreform, och presidenten viker inte en inch från sin viktigaste reform. Som ett resultat har hundratusentals statsanställda, med start den första oktober, fått stanna hemma från sina arbeten utan lön. Om politikerna inte enas om att höja landets skuldtak före onsdag nästa vecka blir USA bankrutt.

Det är en kris av närmast grekiska proportioner. USA har en statsskuld på ofattbara 16,7 biljoner dollar – mer än landets hela BNP – och ett budgetunderskott som i år väntas landa på 600 miljarder dollar. Siffror som förvärras för varje år som går, enligt prognoser från kongressens budgetkontor.

Ändå har marknaden reagerat med lugn inför möjligheten att världens största ekonomi snart kan tvingas ställa in sina betalningar. Räntan på amerikanska statsobligationer har inte skjutit i höjden och amerikanska börser har inte rasat i panik.

Varför?

Därför att USA har något som andra stater saknar men alla vill åt – dollar. Uncle Sam sitter på världsvalutan. En majoritet av världshandeln sker i dollar, nästan två tredjedelar av världens samlade valutareserv utgörs av dollar och uppemot 90 procent av alla valutatransaktioner involverar dollar. Så det är lätt att förstå varför de gröna sedlarna är så åtråvärda. Stater och företag behöver en stor och stabil valuta som de kan spara sina pengar i. En valuta som de överallt kan använda för att investera, spekulera och köpa med. Sedan mitten av 1900-talet har dollar spelat den rollen, och amerikanska statsobligationer har varit själva garanten för säkerhet på finansmarknaden.

Snart två veckor med stängda myndigheter har inte rubbat det faktumet. Därmed har krisen inte spridits till världsekonomin. Även effekterna på den amerikanska ekonomin har hittills varit relativt små.

Kostnaderna för krisen, har analysfirman IHS räknat ut, hamnar på 1,6 miljarder dollar i veckan, 300 miljoner om dagen eller 12,5 miljoner i timmen om man så vill. Det låter kanske mycket men motsvarar i själva verket bara tusendelar av den amerikanska ekonomin. Bankekonomer från Goldman Sachs, Morgan Stanley och Barclays uppskattar att den amerikanska tillväxten – som senaste kvartalet visade 2,5 procent – minskar med 0,1–0,2 procentenheter för varje vecka som budgetkaoset pågår.

På sin höjd en liten ekonomisk fördröjning, snarare än en nedgång.

Republikanen John Boehner har tagit budgeten som gisslan för att stoppa sjukvårdsreformen. President Barack Obama tänker inte offra sin främsta reform för att rädda ekonomin. 

De som drabbas är främst enskilda individer: statsanställda som inte får ut sina löner, husköpare som inte får sina lån godkända eftersom bankerna inte kan verifiera inkomstuppgifter hos skattemyndigheterna, och småföretagare som inte får tillgång till statliga lån. Först om krisen blir riktigt långvarig räknar ekonomer med att den kan påverka konsumenternas köpvilja och därmed äventyra den amerikanska uppgången.

De har historiska data att jämföra med: det här är artonde gången sedan 1976 som den amerikanska staten tillfälligt tvingas stänga ner verksamheter på grund av budgetstrider. Ofta har det blåst över på några dagar. Senast, vintern 1995–1996, var det Bill Clinton som bråkade med republikanerna i kongressen, vilket har fått många att dra paralleller till i dag. Då pågick konflikten i tre veckor. Tillväxten fick sig en liten törn, liksom börsen, men återhämtade sig lika snabbt. Prislappen för staten slutade då på 2,1 miljarder dollar i dagens penningvärde, enligt uppgifter från kongressens budgetkontor.

Finansmarknaden kalkylerar kallt med att politikerna ska komma överens och höja lånetaket i tid även denna gång. Det är logiskt med tanke på att kongressen har höjt lånetaket 74 gånger tidigare. Men kanske irrationellt med tanke på att ställningarna aldrig varit så låsta och känslorna så uppskruvade som nu.

Det paradoxala är att ju närmare vi rör oss ödesdatumet 17 oktober – då USA beräknas bli bankrutt – ju mer optimistisk tycks marknaden bli. Dels kan det bero på att en utdragen konflikt ökar chansen att amerikanska centralbanken Federal Reserve förlänger sina stimulansåtgärder, vilket pressar ner amerikanska räntor. Dels tror vissa analytiker att de samhällsekonomiska kostnaderna för krisen måste öka för att pressa republikanerna till eftergifter.

Så går spelteorierna på Wall Street just nu. Men som Andrew Goldberg, strategiker på investmentbanken JP Morgan, uttryckte det i Financial Times:

–Att förutse den ologiska vägen som ologiska politiker tar är fullständigt ologiskt.

Vad händer om ingen viker sig före 17 oktober?

Den frågan saknar svar just eftersom det aldrig har hänt förut. USA har aldrig ställt in sina betalningar. Scenariot skulle ge »katastrofala effekter för vår nation«, konstaterade USA:s finansminister Jack Lew för ett tag sedan.

Utan tillgång till lånade pengar står USA:s regering inför ett omöjligt val.

Antingen skära 16 procent i budgeten, motsvarande fyra procent av landets BNP. Vilket vore något helt annat än de sparåtgärder som pågår nu. Det skulle slå mot centrala delar av statens utgifter, som socialförsäkringar, sjukvård och pensioner, och kasta USA in i lågkonjunktur.

Eller sluta betala tillbaka på sina lån och därmed göra världens säkraste tillgång – den amerikanska statsobligationen – värdelös. Vilket direkt skulle drabba ekonomi nummer två och tre i världen, Kina och Japan, som är USA:s största långivare. Andra aktörer skulle kräva skyhöga räntor för att fortsätta låna ut till USA. Det vore som upplagt för en finanskris värre än den när amerikanska Lehman Brothers gick i konkurs hösten 2008.

Om det inte vore för en sak – dollarn. Världsvalutans dragningskraft riskerar att vända upp och ner på varje känt orsakssamband som gäller andra stater.

När investmentbanken JP Morgan nyligen frågade investerare vad de tror händer med USA:s tioåriga ränta om landet ställer in sina betalningar förutspådde en majoritet att den skulle sjunka. Världsekonomin skulle kanske falla i kris, men investerarna skulle fly till det säkraste de vet – amerikanska statsobligationer.

Kanske blir dollarn USA:s räddning. Eller så kan den 17 oktober 2013 gå till historien som dagen då dollarn förlorade sin status som världsvaluta och USA blev som vilket Grekland som helst.

Det är denna ryska roulett som politikerna i kongressen spelar just nu.