Melinda Gates: »Våra pengar är en droppe i havet«

Varför är du här?

– Bill och jag har en stiftelse (Bill and Melinda Gates Foundation) som investerar i global utveckling och hälsa utanför USA. Vi jobbar bland annat med den svenska regeringen som är ledande vad gäller bistånd och jämställdhet. Vi har alltid trott att innovation kan förändra samhällen. Men under resans gång har vi förstått att om du inte jobbar med jämställdhet kommer de resultat vi vill uppnå inte ske med endast innovation.

Hur menar du?

– Om vi gör en investering mot bönder så är det ett falskt antagande att alla bönder kommer att få tillgång till det. Män kommer att ta del av det i större utsträckning, trots att 50 procent av bönderna är kvinnor. Samma sak med digitala bankkonton. Däremot vet vi att om kvinnor får det direkt i handen förändrar det saken. Vi har numera ett könsperspektiv på allt vi gör, för hela vår portfölj. Så därför är jag här i Sverige – för att lära.

Hur mäter ni om det faktiskt fungerar?

– Vi sätter upp datasystem där vi jobbar och samlar in datan. Då kan vi veta om kvinnor har tillgång till exempelvis redskap för familjeplanering och vilka redskapen är. Det går inte att satsa en miljon dollar, och be Sverige satsa 10 miljoner dollar (90 miljarder kronor) i samma projekt om vi inte kan visa upp datan. Det skulle inte vara en bra investering av skattemedel.

 – För två och ett halvt år sedan satte vi upp en fond som har miljontals dollar för att ta reda på var i världen länder saknar ett datasystem så att de kan bygga upp ett sådant och ge oss aggregerad data. Bland annat har vi drivit detta tillsammans med UN Women, fortsätter hon.

Bistånd är inte helt oproblematiskt och en rad forskare, bland annat nobelpristagare Angus Deaton, har kritiserat verktyget för att motverka de mål som du pratar om. Hur ser du på det?

– Bistånd är fundamentalt, för en tid. Ta Sydkorea som exempel som gick från ett låginkomstland till ett höginkomstland. Nu ger de själva bistånd för att de sett vilken skillnad det gör. Du måste ha en fungerande infrastruktur och hälsa så att människor är tillräckligt friska för att gå i skolan, få ett jobb och skapa jobb för andra. Då bidrar de i skattesystemet och hela cykeln är igång. Bistånd måste finnas ett tag, men sedan måste länderna bli självförsörjande. Förut, på 70- och 80-talet var det mycket korruption och pengarna hamnade i några få personers fickor. Vi har lärt oss mycket sen dess om hur vi ger bistånd mer effektivt.

Hur vet ni om era investeringar vad gäller kvinnor är långsiktigt hållbara?

– Vi jobbar nära med länders regeringar för att få rätt regleringar på plats. Sedan följer vi upp det i det civila samhället med icke-statliga organisationer att våra interventioner finns på plats. Och använder oss av privata sektorn för att gå tillbaka och mäta. En sak som vi kan göra, till skillnad från en regering, är att ta mer risk. Visa saker kommer inte att fungera, men det som gör det ber vi regeringar att skala upp. Helt ärligt är våra pengar en droppe i havet vad gäller allt vi jobbar med – exempelvis HIV, Aids, Malaria och digitala bankkonton. Det krävs regeringar för att skala upp det. Och sedan mäter vi och ser att det faktiskt har hänt.

Tror du att kvinnors stärkta rättigheter är en ekonomisk fråga, och går att urskilja från det politiska?

– Min stiftelse har enligt amerikansk lag ingen rätt att syssla med politisk lobbying, då får vi skatteproblem. Därför jobbar vi med den ekonomiska sidan, se till att kvinnor till exempel har ett digitalt bankkonto. Om kvinnor har ekonomiska medel så kommer de att lägga dem på att stärka sin familjs rättigheter, på maten som blir serverad. Vi har bra indisk data som visar att om regeringen subventionerar direkt mot kvinnor för ett bankkonto så kommer de in i arbetsmarknaden i större utsträckning. Vi lämnar det politiska till andra, likaså utbildning. Och satsar på att stärka kvinnors rättigheter ekonomiskt.

Är inte det problematiskt, går det verkligen att separera så tydligt?

– Ta Rwanda som exempel. De har 50 procent kvinnor i sitt parlament. Etiopien satsar också på jämställdhet och har en kvinnlig president. Jag tror att länderna kommer att komma dit på egen hand. Jag säger inte att det inte är viktigt att, men vår stiftelse kan inte jobba med allt. Det politiska är jätteviktigt, men vi har valt att inte jobba med det.

I går var det ju mellanårsval i USA, vad tycker du om resultatet?

– Vi ser att kvinnor ta plats. Det har aldrig varit så mycket kvinnor som kandiderat för guvernör eller till senaten. I det sistnämnda I representanthuset gick kvinnorna från att vara 84 till att vara 100 så det är ett framsteg, men inte tillräckligt. Jag vill att vi är som Sverige där. Valet är ett resultat av en politisk diskurs som det amerikanska folket inte har uppskattat.