Mer rök än eld i tullfrågan

Givet senatens godkännande blir Howard Lutnick USA:s nästa handelsminister. En roll med stor betydelse för såväl Europa som Sverige. Så vem är då Howard Lutnick? Likt Donald Trump själv är han en näringslivsprofil från New York. I det internationella rampljuset hamnade Lutnick första gången i samband med 11 september-attackerna mot USA år 2001. Det företag han ledde redan då, finansfirman Cantor Fitzgerald, hade kontor i World Trade Center och förlorade 658 personer den dagen. En personlig koppling behöver här deklareras. Som anställd på företagets Londonkontor råkade undertecknad sitta i telefon med en av de som dog i New York (samtalet bröts tvärt). Howard Lutnick överlevde tack vare att han tog sin son till förskolan den dagen, men han miste sin bror Gary som också arbetade i firman.  

På Wall Street är Lutnick känd för en alfahannestil, likt Trumps. I mindre sammanhang visar han dock ofta upp en mänskligare sida. Han är väl påläst och insatt i detaljer. Ryktet säger att många motparter har känt sig brända efter att inte ha orkat plöja igenom det finstilta i oändligt långa avtal. Men sanningshalten i sådana utsagor är svåra att avgöra då det mycket väl kan handla om avundsjuka eller dåligt affärssinne.  

Klart är dock att affärskulturen är hård inom Cantor Fitzgerald. Dra in kulor eller försvinn. Man kan diskutera eller opponera inför ett beslut, men när Howard Lutnick har satt ner foten är hans ord lag. Definitivt en fascinerande kulturkrock för någon från Sverige som är van vid mjukare tag. 

Före terrorattacken var Cantor Fitzgerald diversifierat och ville bredda sig ännu mer. Det talades om att skapa en ”everything exchange”, alltså en marknadsplats för allt. Men katastrofen tvingade fram en fokusering på den lönsamma kärnverksamheten som var handel med amerikanska statsobligationer. Lutnick pekade med hela handen under en krisperiod när bara resoluta beslut fungerade. Hans ledarstilen passade förmodligen bättre då än vare sig förr eller senare och firmanb återtog en tätposition. Lutnick passar definitivt inte som föreståndare i en porslinsbutik och hans orubbliga, framåtdriv tycks känneteckna även andra dollarmiljardärer i USA:s tillträdande regering.  

Team Trumps politiska motståndare ser redan fram emot att egon som är vana vid att få sista ordet ska klascha i den nya ministären. Ingen lär bli förvånad om splittring uppstår när smekmånaden är över och de stora löftena ska realiseras. Fast de sammahållande krafterna ska inte heller underskattas. Regeringens vision är gemensam: sänk skatterna, banta staten, lyft rostbältets utsatta områden, stoppa illegal invandring samt slå tillbaka mot ”wokeri” i alla former. Enligt entreprenören, riskkapitalisten och Trump-supportern Peter Thiel ser sig det nya regeringsgänget lite som det brokiga hjälteteamet i Star wars; en ”rebellallians” som anser sig kämpa mot Demokraternas klonade flocktänkare, som Thiel beskriver som ”Rymdimperiets stormtrupper”.  

Hur som helst betyder valet av Howard Lutnick som handelsminister att Europa möts av en tuff förhandlare men också av förhandlingsvilja. Det finns anledning att tro att Donald Trumps hot om höga införseltullar är ett förhandlingsutspel. Minimum för att avvärja ett tullkrig är sannolikt att Bryssel bemöter USA:s förhandlare med traditionell diplomatisk hövlighet, men EU lär tvingas erbjuda fler köttben än så. Lutnick har bland annat talat om att tvinga amerikanska företag att betala sina skatter i USA. Det är dåliga nyheter för lågskattelandet Irland, men om Team Trump kan skylta med den typen av vinster på hemmaplan, kan det sluta med en så urvattnad tullstrid att betydelsen blir ringa. 

Mellan USA och Kina är däremot ett hårdare tullkrig mer troligt. Donald Trump menar att Kina först bröt frihandelsförståelsen genom sina specialkrav på teknologiöverföring och kinesiskt delägande för utländska bolag i Kina. Vidare lyfter han att frihandel inte gynnat hans väljare i många nyckelstater som har förlorat klassiska industrijobb till låglöneländer som Kina och Mexiko. Dessutom räknar han med att amerikanerna även framöver kommer att kunna köpa billiga varor från Asien, men främst från mindre fientliga nationer som Vietnam och Indien.  

Donald Trumps vurmande för tullar ska nog även ses som symbolhandling och när han tvingar blivande ministrar att ”komma ut” som tullförespråkare så diskvalificerar de samtidigt sig själva som medlemmar i den globala ”Davosklubb” som länge har dominerat den internationella politisk-ekonomiska scenen. Ett ekosystem av intimt samarbetande politiker, byråkrater och organisationer som garanterar precis den ordning som Trump menar har missgynnat USA och många av hans väljare och som mer än något annat har skänkt näring åt populismen – vid sidan av migrationen. 

Baksidan av resonemanget är förstås att tullar är trubbiga och stundtals kontraproduktiva instrument för att åstadkomma ett tryggare och värdigare liv för Trumpväljarna. Inte minst som tullar kan förväntas leda till ännu högre konsumentpriser – inflationspress – mitt under en kostnadskris.  

Att Howard Lutnick talat lyriskt om tullar har nog delvis handlat om att positionera sig som ministerkandidat. Vidare kan många republikanska kongressledamöter, i tullfrågan, förväntas göra gemensam sak med demokraterna. Även inom Team Trump finns därutöver ”Kinavänner” med stor personlig exponering mot Kina. En av dem är Trumps nära allierade Elon Musk. Så även om USA:s Kinapolitik kan sluta med en cocktail så är det inte osannolikt att även de tullarna blir lägre än aviserat. I stället kan det bli andra sorters handelshinder, så kallade Non-Tariff Barriers. Kombinerat med produktionsstöd och skattelättnader på hemmaplan för att uppmuntra inhemsk produktion. Det vill säga ännu mer av det som erbjöds redan under både Trump 1.0 och av Joe Biden.  

Alla domedagsrubriker till trots kan det alltså bli betydligt mer business as usual under Trump 2.0 än vad många i dag tycks tro. 

Fotnot: Skribenten är författare, geopolitisk strateg och har varit anställd vid Cantor Fitzgerald där Howard Lutnick är vd. 

***

Läs även: Trump rasslar med tullvapnet

Läs även: Trump har inget som Putin vill ha