Merkels tredje USA-president

Fredagen den 17 mars går till historieböckerna som dagen då Trump och Merkel träffades för första gången – världens mäktigaste man och världens mäktigaste kvinna. Snöstormen Stella gjorde att mötet sköts upp från tisdag till fredag.

Under besökets första timme möts de två på tu man hand i Ovala rummet, i den ena stolen rikemanssonen från New York som festade på Studio 54 när det begav sig, impulsiv och oberäknelig, i den andra stolen den åtta år yngre prästdottern från en småstad i DDR, eftertänksam och rationell.

När Trump levde det ljuva livet hade hon påbörjat sitt doktorsarbete i fysik i en barackliknande byggnad i Östberlins oglamorösa utkanter.

Världen riktar sina ögon mot Washington med frågan om dessa två kan nå fram till varandra.

Merkel är som vanligt väl förberedd. Hon har sett Trumps tal på video, läst det han har skrivit och tagit del av den omtalade intervjun i Playboy från 1990.

När intervjun gjordes hade 43-åringen inte sovit en blund de senaste två dygnen, han var god för ett par miljarder dollar och visste inte att han stod inför sitt livs dittills svåraste år när fastighetsmarknaden snart skulle kollapsa.

Merkel hade en hel del att hämta i intervjun.

Trump berättar att han inför en förhandling förbereder sig på det värsta och driver sin motpart till gränsen för vad denne kan stå ut med.

För Trump är livet ett psykologiskt spel med ständiga utmaningar, han älskar att testa människor, inte minst sina vänner.

Frågorna handlar också om politik och om hypotesen att Trump skulle ställa upp i presidentvalet. Han skulle välja att kandidera för Demokraterna, trots att han är konservativ. Chanserna att vinna vore större. »Knegarna« gillar mig, säger miljardären.

Som president skulle han »beskatta varje Mercedes-Benz som rullar in i landet« och göra något åt det faktum att USA är utskrattat i hela världen eftersom landet försvarar rika stater utan att det kostar dem något.

Hypotesen blev verklighet och det går en rak linje från 1990 till 2017.

I Merkel möter den nyvalde presidenten dock en seg förhandlare som kan borra i detaljer tills motparten inte orkar mer. Så mycket till förhandlingar blir det dock inte   Ovala rummet, mötet mellan fyra ögon pågår bara i drygt en timme. Det sägs att Trump är ivrig att få veta hur det är att tas med den ryske presidenten Vladimir Putin. Få vet det bättre än Merkel.

Efter den dryga timmen vidgas kretsen, rådgivarna kommer in i rummet. I Merkel-lägret gror optimismen sedan en tid.

När ryssvännen Michael Flynn fick sparken som nationell säkerhetsrådgivare ersattes han med den 54-årige generalen H.R. McMaster och det i sin tur banade väg för Fiona Hill som expert på förhållandet till Europa och Ryssland.

Hill har skrivit en initierad bok om Putin och hon har uttalat sig för fortsatta sanktioner mot Ryssland. Det betyder att även om den extreme högerideologen Stephen Bannon finns kvar vid Trumps sida så tror tyskarna att McMaster och Hill borgar för att USA och Tyskland även i fortsättningen kan gå hand i hand när det gäller politiken gentemot Ryssland.

Två kritiska frågor har Trump ärvt från sin företrädare: även Obamaadministrationen var irriterad över Tysklands låga försvarskostnader och det stora tyska handelsöverskottet, i fjol 107 miljarder euro i export till USA mot 58 miljarder i import.

På Natomötet i Wales för tre år sedan beslutade medlemsstaterna att upprusta, försvarsutgifterna ska utgöra 2 procent av BNP. Tysklands försvarsbudget ligger för närvarande på 1,2 procent. Merkel försäkrade redan på årets säkerhetskonferens i München att Tyskland ska nå målet inom stipulerad tid.

Merkel har tagit med sig tre tunga koncernchefer från BMW, Siemens och bildelstillverkaren Schaeffler till Vita huset.

De ska på tal om handelsöverskottet berätta för amerikanerna att de talrika tyska företagen sysselsätter 750 000 personer i USA och har  investerat 271 miljarder euro i landet.

BMW:s anläggning i South Carolina är företagets största fabrik och spottar ur sig 1 400 fordon om dagen. Merparten går på export. Med andra ord; ett amerikanskt handelskrig med straffskatter och strafftullar skulle i längden inte gynna någon.

Dessutom erbjuder sig tyskarna att introducera sitt världsberömda lärlingssystem i USA.

För USA-vännen Angela Merkel är Donald Trump hennes tredje amerikanske president.

Förhållandet till George W. Bush var omvittnat gott, inte minst på det mänskliga planet, och efter en inledande ömsesidig skepsis utgjorde Barack Obama och Merkel ett tandempar i världspolitiken.

Med tanke på det sedan 2014 frostiga förhållandet till Ryssland, den akuta krisen- med Turkiet och det splittrade EU efter flyktingkrisen har Angela Merkel inte råd att hamna på kollisionskurs med USA och Donald Trump.

Fast det är en balansgång.

Ett val väntar på hemmaplan den 24 september och där är tyskättlingen Trump genuint impopulär.

Den nye socialdemokratiske utmanaren Martin Schulz, nu i jämnhöjd med Merkel i opinionsmätningarna, har förklarat att han skulle tala klarspråk med Trump om han vore förbundskansler och inte falla undan.

Tyskarna skulle inte heller acceptera ett inställsamt gullande från Merkels sida.

Mardrömmen vore om Trump tog Merkel i handen och ledde in henne till presskonferensen som han gjorde med den brittiska premiärministern Theresa May.

Ännu värre vore om han upprepade vad Barack Obamas sa när han gjorde sitt avskedsbesök i Berlin i höstas:

– Om jag vore tysk skulle jag rösta på Angela.

Risken är inte överhängande.