Migrantkrisen kan döda drömmen om EU

Församlingsprästen Don Carmelo Rizzo beskriver läget på Lampedusa som ”apokalyptiskt”. Han och öborna har i decennier fått uppleva hur allt fler kommer över Medelhavet till den pyttelilla italienska ön, som ligger så nära Afrika. Sedan den 1 januari till och med 22 september hade 133 000 flyktingar anlänt, 500 per dag i snitt, enligt siffror från inrikesministeriet. Under samma period i fjol kom 68 000. 

När vi besökte Lampedusa i våras började läget redan bli akut. Migrantcentret där är byggt för 300 personer, då fanns mer än 3 000 personer bakom de hårdbevakade grindarna. Det var kaotiskt och den italienska kustbevakningen åkte ut och hämtade migranter i deras fallfärdiga båtar, natt som dag. På öns kyrkogård vilar drunknade migranter i namnlösa gravar, sida vid sida med öborna. 

Under sommaren har krisen accelererat. När det var som värst befann sig 7 000 migranter på ön. De sanitära förhållandena var förfärliga, mat och vatten på väg att ta slut och i kaoset kring hamnen drunknade två små barn. Polisen klarade inte av att kontrollera situationen. Många migranter rymde från centret och det blev våldsamma sammanstötningar mellan dem och polisen. Samtidigt protesterade och demonstrerade Lampedusas rasande invånare. 

”Den illegala migrationen är ett europeiskt problem som behöver ett gemensamt europeiskt svar”, sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när hon besökte ön. Men hon ville inte ge några konkreta löften kring frågor som att blockera migrantbåtarna redan utanför Libyens och Tunisiens kuster. Allt fler reser från just Tunisien. 

Den högernationalistiska italienska regeringen har suttit vid makten precis ett år nu och hittills valt att inte ta strid med EU i migrantfrågan. I stället har man tvingats sätta in militära fartyg och flyg som dygnet runt transporterar migranterna till det italienska fastlandet. Där fördelas de på mottagningscenter runt om i landet.  Allt fler kommuner protesterar dock och säger att såväl sovplatserna som pengarna är slut. Många städer, inte minst Italiens ekonomiska flaggskepp Milano, har stora problem med ökad brottslighet på grund av migranter som vistas där illegalt och försörjer sig på rån, drogförsäljning och prostitution. 

”Italien kan inte vara hela Europas migrantläger bara för att det är här de går i land. Dublinförordningen har spelat ut sin roll”, sa Giorgia Meloni när hon besökte Lampedusa. En färsk oponionsundersökning i Italiens största dagstidning, Corriere della Sera, visar att 57 procent av italienarna upplever att det pågår en ”emergenza”, en akut kris, med migranterna. Av högerväljarna tycker 70 procent det men även 50 procent av vänsterväljarna. 

Nu ökar spänningen både internt och inom EU eftersom både Frankrike och Tyskland sagt att de inte tänker ta emot några migranter från Italien. Österrike förstärker sin gränsbevakning vid Brennerpasset och vid Italiens gräns mot Frankrike kommer ingen förbi. Under ett besök i gränsstaden Ventimiglia ser vi hundratals migranter och det kommer nya varje dag, samtidigt som den franska gränspolisen skickar tillbaka alla som den stoppar vid gränsen. Staden är full av desperata och frustrerade människor. En stor majoritet av migranterna är män och de sover utomhus. Kvinnor och barn som kommer får tak över huvudet och möjlighet att duscha och äta hos Caritas. 

– Jag har jobbat här i 23 år och sett tusentals migranter komma och gå. Nu blir de allt fler igen och med vintern och kylan kommer också de sociala spänningarna att stiga när folk blir ännu mer desperata, säger Caritas-chefen Christian Papini samtidigt som han skojar med en liten migrantflicka som på franska ber honom om mer pasta och räcker fram sin tallrik. 

Sen 2015 har 47 migranter dött när de försökt korsa gränsen. Vissa har blivit elektrifierade uppe på tågen mot Frankrike, andra ramlar av. Många blir påkörda när de går till fots genom en motorvägstunnel som förbinder länderna. På väg i bil förbi den charmiga gränsstaden Menton på franska sidan stoppas vi av fransk polis som öppnar bagageluckan. Vid tågstationen Menton Garavan genomsöks alla tåg och alla migranter utan id-handlingar får gå av och förs tillbaka till Italien. 

– Jag har försökt ta mig över med tåg tre gånger men stoppats. Nu återstår bara Dödspasset, säger migranten Abdullah som väntar på stationen i Ventimiglia. Hans mamma bor i Paris.  

Dödspasset går genom skog och över ett bergspass och migranterna tar den livsfarliga vägen nattetid i mörkret. Men nu har fransk polis satt in drönare och bevakar gränsen allt hårdare.   

Samtidigt växer ilskan och oron hos Ventimiglias invånare. På stadens kyrkogård har kommunen tvingats sätta in vakter dygnet runt efter att migranter börjat övernatta där och flera äldre har rånats när de besökt anhörigas gravar. Borgmästaren Flavio Di Muro är frustrerad över grannen Frankrikes attityd och EU:s oförmåga att fatta varaktiga och konkreta beslut kring migrationen. 

– Till dem som sitter i sina fina salonger i Bryssel och säger att Europa kan ta emot alla som vill hit så vill jag bara säga att de kan komma hit och se slummen vid tågstationen och i kvarteren med migranterna. Se förfallet, våldet, uppleva hur farligt det blivit för våra invånare. De som sker här speglar situationen i Italien och många ställen i Europa, säger Di Muro när vi träffar honom i kommunhuset där EU-flaggan vajar intill den italienska. Men borgmästaren tvekar inte när han säger: 

– EU är dött. Drömmen om ett enat Europa dör här i Ventimiglia.

***

Läs även: Vittorio Zito: "Att skuldbelägga Europa vore populistiskt"

Läs även: Därför ska vi förbereda oss för en ny flyktingvåg