Miljardhålet efter Brexit

Brexit åstadkommer »ett stort svart hål« i den brittiska budgeten. Det var det dystra beskedet när finansminister Philip Hammond i veckan lade fram den första höstbudgeten efter folkomröstningen om EU-medlemskapet den 23 juni.

För bara ett år sedan förutspådde dåvarande finansministern George Osborne ett överskott på 10 miljarder pund i budgeten 2019–20. Nu skjuts planerna på att få bort underskotten till en obestämd framtid.

Regeringens oberoende budgetexperter, The Office for Budget Responsibility (OBR), varnar för lägre skatteinkomster, minskad tillväxt och sjunkande investeringar de kommande fem åren. Enligt OBR leder Brexit till över 100 miljarder pund i ökade skulder.

Theresa Mays och Philip Hammonds höstbudget innebär också en officiell bekräftelse på att de vallöften som Tories vann parlamentsvalet på i fjol inte gäller längre.

Då lovade David Cameron »En ljusare framtid för alla och en budget som går med överskott«, och varnade för budgetslöseri om Labour kom till makten.

Nu håller finansminister Philip Hammond masken och försäkrar att målet fortsatt är att minska budgetunderskottet och betala av på statsskulden – som uppgår till svindlande 1 600 miljarder pund.

Han försöker framstå som en stram grindvakt mot slöseri för att undvika nya kursras för det redan dramatiskt försvagade brittiska pundet.

– Vi måste bibehålla vår trovärdighet. Vi har en hårresande stor skuld och en stigande inflation, vi måste förbereda landets ekonomi för framtiden, sade Hammond.

Han har en svår balansgång att gå.

Toryhögern kritiserar Hammond, som tillhörde Remainsidan, för att han skyller alla problem på Brexit och för att han litar alldeles för mycket på de dystra prognosmakarna.

– Vi behöver få höra ett positivt budskap om hur positivt det är att vi ska lämna EU och alla möjligheter som vi nu får med nya avtal i hela världen, manar förre Toryledaren Iain Duncan Smith.

Samtidigt klagar det brittiska näringslivet på att regeringen vänt företagen ryggen och inte ansträngt sig för att skydda deras möjligheter att fortsätta göra affärer i EU. Det hjälpte knappast att premiärminister Theresa May, när hon tillträdde, gick till attack mot direktörernas »extremt höga ersättningar«.

Theresa May hade därför med sig en stor olivkvist när hon framträdde på en näringslivskonferens dagarna före höstbudgeten. Hon lovade två miljarder pund till forskning och utveckling, liksom kraftigt sänkta bolagsskatter – till de lägsta bland G20-länderna.

Det innebar ytterligare ökning av budgetunderskottet.

Philip Hammond spädde på med löften om ytterligare 5–6 miljarder till vägar, bredband och byggande. Även det fanns på näringslivets önskelista.

Ovanpå det kommer Theresa Mays inriktning att bredda Torypartiets väljarbas och ta över »den nya mitten« i brittisk politik. Hon har lovat stödja de »hårt arbetande familjerna« som har svårt att få hushållsekonomin att gå ihop. Toryregeringen säger nu att den vill mildra effekterna av de senaste årens åtstramningspolitik.

Bara några månader efter Brexitomröstningen har den konservativa regeringen alltså slagit in på en helt ny linje. Det här lär ändå bara vara början för finansminister Philip Hammond. När Brexitförhandlingarna med EU kommer i gång kan osäkerheten om »Hård Brexit« eller »Mjuk Brexit« leda till dramatiska svängningar i ekonomin som gör varje budgetprognos till en mardröm.