Delat land

»Innan banditerna fördrev oss från vårt land var vi lyckliga och levde i fred.«

Det finns något omisskännligt sorgset i Aliou Ag Ibrahims röst, en vandrande tuareg från betesmarkerna kring Tessit, på gränsen till Niger i norra Mali. När dem han kallar banditer anföll och tog hans boskap flydde han söderut. Nu lever han tillsammans med flera andra nomadfamiljer i utkanten av huvudstaden Bamako med lite hopp om att återvända.

Tre dagar var allt Malis islamister behövde för att tillsammans med Sahels tuaregrebeller erövra norra Mali. När militären störtade den demokratiskt valda regeringen och försatte huvudstaden i ett tillstånd av fruktan och förvirring svepte de fram över öknen. Sedan april i år kontrollerar våldsamma islamistiska grupper, några av dem med kopplingar till al-Qaida, två tredjedelar av det västafrikanska landets yta. Det vidsträckta och glesbefolkade området som sträcker sig från Timbuktu till gränsen mot Algeriet, är numera ett laglöst land där islamistiska extremister smugglar vapen och droger, tränar rekryter och planerar nya attacker. Styr gör al-Qaida i Nordafrika, Aqim, – numera den mest välfinansierade al-Qaida-grenen tack vare kidnappningar av utlänningar, droghandel och rika kontakter i Qatar och Pakistan.

Norr om Mopti, regeringens sista fäste 60 mil från Bamako, råder strikt sharia. Rånare har fått händer och fötter amputerade. För att röka och lyssna på musik är straffet 30 piskrapp.

– Kommer islamisterna på dig med en öl är straffet 100 slag med piskan, säger Mariam Maiga, en flykting från norr.

Tuaregrebellerna som ledde upproret har fått kliva åt sidan medan islamisterna har delat upp området mellan sig. I Timbuktu styr Ansar Dine, en mer moderat grupp som har försökt samarbeta med lokala ledare. I Gao regerar Movement for Unity and Jihad in West Africa, Mujao, med ekonomiskt stöd av Aqim.

»Det är Aqim som har vapnen och pengarna«, bekräftar Ag Arlf, tidigare minister i den störtade Bamakoregeringen.

Hittills har övergångsregeringen i Bamako och Ecowas haft svårt att enas om en gemensam militär insats för att avlägsna al-Qaida från norra Mali. Från militärens högkvarter strax norr om huvudstaden håller kuppledaren Amadou Sanogo i trådarna och sätter effektivt stopp för all inblandning av utländska trupper. Inte ens malierna själva kan enas om vilken hjälp de vill ha. Medan några välkomnar de 3 300 soldater som Ecowas har ställt till Malis förfogande, är andra emot all utländsk inblandning. Nu har FN:s säkerhetsråd, som hittills varit tveksamma till en militär insats trots påtryckningar från grannländerna och Frankrike, gett Mali och landets regionala samarbetspartners 45 dagar för att ta fram en plan för ett militärt ingripande. Många tvivlar ändå på att utländska trupper kommer det här året, om någonsin.

I så fall är parterna tillbaka på ruta ett: förhandlingar med islamisterna. I Bamako är regeringen på charmoffensiven med ett nyinstiftat departement för religiösa frågor. Premiärministern har träffat en inflytelserik imam. Delegationer med fredstrevare har skickats norrut. Samtidigt hörs krav på att en ny regering väljs innan trupper sätts in. En offensiv skulle i så fall ske först nästa år när ett starkare Aqim kräver en betydligt större styrka än vad Ecowas kan ställa upp med för att driva ut islamisterna. Under tiden lever hundratusentals flyktingar, som likt Ahmed Ag Kaedi tvingats lämna sina hem, i ovisshet.

Fakta | Statskupp tände gnistan

Konflikten i norra Mali har pågått i årtionden, men utvecklingen har accelererat i år.

1. Kuppen. Den 22 mars i år ledde en grupp officerare i Malis armé, missnöjda med hur regeringen hanterat konflikten med tuaregrebellerna i norr, ett uppror som avsatte den sittande presidenten Amadou Toumani Touré.

2. Rebelloffensiven. I kaoset som följde lade tuaregrebellerna i National Movement for the Liberation of Azawad, MNLA, förstärkta av islamistiska grupper norra Mali för sina fötter.

3. Dagsläget. Sex månader senare kontrollerar islamisterna städerna Gao, Kidal och Timbuktu i ett område tre och halv gånger Sveriges yta.