Mysteriet Jack Ma – kinesiska miljardären som försvann utan förklaring

Om en miljardär försvinner i flera månader misstänker de flesta att det rör sig om en kidnappning eller att hen har rymt med en älskare eller en älskarinna. Det kan också röra sig om en önskan att dra sig tillbaka från det offentliga livet och ägna mer tid åt sig själv.

Men när Jack Ma, en av Kinas rikaste män, inte syntes till på nära tre månader befarade många bland av hans beundrare och kollegor att anledningen var politisk. Den misstanken stärktes när Ma helt plötsligt och oväntat höll ett tal på ett lokalt medienätverk den 20 januari — om lärare på landsbygden och den välfärd de hade rätt till.

Framträdandet varade i bara 48 sekunder och han såg trött och sliten ut. För en person som älskat att stå i rampljuset, alltid leende och ibland med en elgitarr i en rem över axeln, var det något märkligt med det lågmälda, nästan dystra videotalet som han avslutade med: »Vi ses igen när Covid-19-pandemin är över!«

Vad som hänt mellan den 24 oktober och den 20 januari är det ingen som vet. Men han försvann spårlöst efter att ha hållit ett långt, gripande tal på ett ekonomiskt toppmöte i Shanghai. Där anklagade han Kinas finansiella tillsynsmyndigheter och statsägda banker för att vara besatta av en »pantbanksmentalitet« som kväver nyskapelse.

Detta ledde till att just dessa myndigheter stoppade en utlovad börsintroduktion på 300 miljarder kronor för Ant Group, ett dotterbolag till Alibaba; den e-handelsjätte Jack Ma grundade 1999 och som sedan dess vuxit till att bli ett av de största i branschen inte bara i Kina utan i hela världen. Myndigheterna beordrade också en utredning om »monopolistisk praxis« och Alibaba och Ant Group blev tillsagda att minska sina verksamheter.

Talet i Shanghai var droppen som fick myndigheterna att se rött. Jack Mas verkliga brott var att han hade blivit alltför populär –  och det var något som det härskande kommunistpartiet inte kunde acceptera. Som en västerländsk sinolog sa i ett privat samtal: »Rädslan sitter i ryggmärgen på president Xi Jinping och hans inre krets. De kan inte tolerera ett fenomen de inte kan kontrollera, en parallell makt som utmanar kommunistpartiets strävan efter fullkomlig och absolut makt.«

Det är ett mönster som går igen i behandlingen av alla grupper som medvetet eller utan avsikt utmanar partiets moraliska auktoritet. Politiska dissidenter kan gripas och förvisas till USA eller något annat västland. Det är en helt annan fråga med religiösa rörelser som Falun Gong, muslimerna i Xinjiang eller buddhisterna i Tibet. Det kan tyckas märkligt att en man som Ma skulle falla i den kategorin eftersom han inte tillhör något trossamfund. Men att vara populär, speciellt bland ungdomen, och karismatisk räcker för att partiet ska skönja något som kan uppfattas som ett alternativ till den officiella statsideologin.

Ma har genom sin livsstil och uppfinningsrikedom visat att ett annat Kina är möjligt. Och det har blivit alltmer tydligt sedan Xi blev partiets generalsekreterare 2012 och president ett år senare. Han har koncentrerat mer makt i sina händer än någon annan ledare efter Mao Zedong och omger sig också av en personkult som inte heller funnits sedan tiden innan den gamle »rorsmannen« gick bort 1976. Bland annat kan Xi efter en reform 2018 vara president i all evighet om han så vill. Tidigare var det begränsat till två femårsperioder.

Ideologin under Maos dagar kallades allmänt för »Mao Zedongs tänkande« och nu står »Xis tänkande« inskrivet i kommunistpartiets program. Riktigt vad det innebär är svårt att säga, men det brukar kallas »socialism med kinesiska egenskaper«. Men någon socialism i stil med den som fanns tidigare existerar inte. Ekonomin är kapitalistisk, men med starka inslag av statskontroll. Affärsmän kan blomstra om de rättar in sig i ledet och håller sig till det Xi anvisar. Å andra sidan får obehagliga konkurrenter till statsföretagen eller de bolag som styrs och kontrolleras av folk som står kommunistpartiets ledning nära det svårt att etablera sig på den kinesiska marknaden.

Jack Ma, eller Ma Yun som han egentligen heter, föddes 1964 i Hangzhou i Zhejiang-provinsen, en stad med djupa rötter i Kinas intellektuella tradition. Mycket av det raserades när den förödande så kal­lade kulturrevolutionen rasade under Mas barndom. Det var en tid då Mao sände ut ungdomliga »röda garden« för att fördöma och förstöra allt gammalt — och inför stora folkmassor förnedra även ledande personer inom partiet. Att de var Maos rivaler räckte.

Det är därför knappast förvånande att den unge Ma inte slöt sig till någon av kommunistpartiets organisationer. I stället ville han lära sig engelska och gjorde det genom att tala med utländska gäster på Hangzhous internationella hotell. Han hade också en cykel och visade utlänningarna runt bland stadens sevärdheter. Ma skaffade sig på så sätt utländska brevvänner och fick smeknamnet »Jack«. Det passade den unge internationelle mannens ambitioner.

Enligt ett tal som Ma själv höll om sitt liv försökte han efter sina universitetsstudier att få ett jobb, vilket som helst. Han gick enligt egen utsago på trettio intervjuer, och     ratades av alla. Men skam den som ger sig. Mao var borta och den nye ledaren Deng Xiaoping visade sig vara just den »kapitalistfarare« han brännmärkts som under kulturrevolutionens dagar. Fri företagsamhet och nya idéer uppmuntrades — och 1994 gav sig Ma som en av de första enskilda företagarna i Kina in på en helt ny bana: internet. Det tog några år, men till slut hade han sina egna företag med domännamn registrerade i USA. 1999 bildade han så Alibaba, först som en annons- och informationssajt som sedan växte till ett multinationellt miljardföretag med intressen inte bara i e-handel utan även internet och teknologi.

2015 köpte Alibaba en majoritet i South China Morning Post, Hongkongs ledande dagstidning — ett förvärv som orsakade oro inom Ostasiens tidningsvärld. Det antogs allmänt att det skulle bli svårare med kritisk bevakning av Kina därför att Alibabas vicedirektör Joe Tsai vid tillfället sa att »världen behöver fler åsikter när det gäller täckning av Kina«. Ma kanske inte är någon beundrare av Xis auktoritära styre och stil, men han måste trots detta — och den internationella image han fått — betraktas som en kinesisk nationalist.

En stor del av Alibabas framgångar beror utan tvekan på Mas personlighet. Han kom inte från samhällets elit, han var inte direkt någon skönhetsprins och med sin säregna livsstil skiljde han sig markant från Kinas andra nyrika miljardärer, som vältrar sig i lyx och alltid visar det. Ma firade Alibabas 18-årsdag 2017 med ett scenprogram inspirerat av Michael Jackson.

Han tog också initiativet till en helt ny bemärkelsedag i den kinesiska almanackan: singlarnas dag. Den 11 november ska alla singlar ge sig ut och söka en partner. Datumet var väl valt. »11/11« ser ut som käppar, kinesisk slang för någon som är singel. Handeln blomstrar, singlar köper presenter och tusentals par gifter sig på just den dagen. Det finns självfallet inget i kinesisk tradition som föreskriver något sådant. »Singlarnas dag« är helt och hållet Mas påhitt.

Till att börja med var Ma populär även inom det kinesiska ledarskapet. Han stod nära Jiang Zemin, kommunistpartiets ledare från 1989 till 2002 och landets president mellan 1993 och 2003. Men Ma var för klyftig för att stå någon särskild fraktion inom partiet nära. Han kände också att han inte behövde partiet för att bli stor och mäktig. Och 2018, på toppen av sin karriär, avgick han som vd för Alibaba för att i stället ägna sig åt välgörenhet och miljöfrågor — och få mer tid att spela gitarr.

Ma ska en gång ha sagt: »Pengar och politisk makt kan inte existera tillsammans. Det ena är krutet, det andra tändhatten. Om de förenas blir det en explosion.«

Det är kanske just det som har hänt. En »explosion« där Xi vill kontrollera även Ma som blivit alltför styv i korken. Xi är inte Deng eller Jiang. Och i Xis Kina finns det ingen plats för en man som Ma.

Kina tvättar sitt virusrykte – hävdar att Indien hade det första utbrottet