När Ungern vände kappan österut

För snart tretton år sedan, i december 2009, packade en liten ungersk delegation in sig i ett privat jetplan för att bege sig på en lång resa österut – till Peking. 

Med på resan var den numera bortgångne affärsmannen Sándor Demján, det var han som ägde planet. Huvudperson var dock politikern Viktor Orbán, ledare för det konservativa partiet Fidesz, ännu i opposition till den sittande regeringen i Budapest.

Syftet med resan var att uppvakta det mäktiga kinesiska kommunistpartiet. Ungrarna fick träffa en viss Xi Jinping, en man på väg upp i hierarkin. Orbáns plan gick ut på att Kina skulle hjälpa Ungern ur krisen så att Orbán, när han väl blev premiärminister, inte skulle hamna i klorna på EU och Internationella valutafonden (IMF).

Ungern var illa ute, de sista åren med den vänsterliberala regeringen hade varit kaosartade, finanskrisen hade slagit hårt. Valutafonden var redan inkopplad för att lotsa landet ur krisen, gissningsvis med sparprogram som skulle drabba ungrarna hårt.

Många hushåll var dessutom i knipa, de hade tagit lån i euro eller schweizerfranc, den ungerska forinten hade rasat och amorteringarna hotade att bli övermäktiga. 

För Orbán gällde det att övertyga kineserna om att ett Ungern med honom och Fidesz i ledningen skulle vara en pålitlig partner. Det var inte en helt lätt uppgift. Det konservativa Fidesz, fött i kampen mot den kommunistiska diktaturen, hade dittills varit ett traditionellt antikommunistiskt parti. Fidesz- medlemmar hade protesterat mot Kinas Tibet-politik utanför kinesiska ambassaden i Budapest och Orbán själv hade tagit emot Dalai Lama nio år tidigare under sin första sejour som ungersk premiärminister.

Det är den ungerska nätsajten Direkt 36 som berättar om Viktor Orbáns besök i Peking, epokgörande eftersom det banade väg för den allians vi ser i dag.

Orbán var inte först med att söka sig österut, det hade hans föregångare gjort redan i början av 00-talet. Orbán gjorde dock ideologi av det och gav politiken ett namn: keleti nyitás. På engelska blev det Eastern opening.   

Finanskrisen var i Orbáns ögon ett tecken på att västkapitalismen hade sett sina bästa dagar och han använde seglartermer för att beskriva sin kursändring: ”det blåser en östliga ekonomisk vind i världen och vi måste rätta in våra segel efter det”. Några år sedan skulle Orbán med en liknande anti-kapitalistisk retorik bekänna sig till den ”illiberala demokratin”. 

För Viktor Orbán var det en framgång bara att de kinesiska kommunisterna tog emot honom, en oppositionspolitiker är ingen självklar gäst. Vid det ungerska valet i april 2010, fyra månader efter Peking-resan, vann Fidesz en jordskredsseger och erövrade sin omtalade tvåtredjedels-majoritet. Det gjorde att man kunde stöpa om Ungerns författning efter behag samtidigt som Kina hade fått en allierad inom EU.

Vid midsommartid 2011 fick Viktor Orbán ett kvitto på att hans resa burit frukt. Den dåvarande kinesiske premiärministern Wen Jiabao besökte Budapest och utlovade såväl kinesiska krediter som engagemang i det ungerska näringslivet.

Även gentemot Ryssland genomgick Viktor Orbán och hans Fidesz en metamorfos. Fidesz hade intagit en traditionell position gentemot jätten i öster och kritiserat den vänsterliberala regeringen för att göra sig beroende av Ryssland när den sade ja till South Stream – en rysk pipeline under Svarta Havet som skulle förse Bulgarien, Ungern, Österrike och Italien med gas (projektet skrinlades 2014 efter motstånd från EU).

Viktor Orbán reagerade också skarpt på den ryska invasionen i Georgien sommaren 2008, han liknade den vid den sovjetiska inmarschen i Budapest 1956. Tongångar som står i skarp kontrast till hans reaktion på det ryska angreppet på Ukraina i år.

I efterhand ter sig 2009 som ett vändningarnas år. Bara några veckor före Peking-resan i december det året begav sig Viktor Orbán till Sankt Petersburg där Putin-partiet Enade Ryssland höll kongress. Orbán fick tillfälle att träffa Vladimir Putin för första gången, de samtalade på tu man hand i en kvart.

Väl hemkommen yttrade sig Orbán i ungersk tv på ett sätt som tydde på att hans sinnelag hade förändrats. Som nyvald premiärminister reste han året därpå till Moskva för fortsatta samtal. Under de kommande åren blev kursändringen tydlig och ett stort gemensamt projekt blev känt: Paks 2.

I staden Paks söder om Budapest låg sedan tidigare landets enda kärnkraftverk, byggt under kommunisteran med sovjetisk teknik. Nu skulle två nya reaktorer byggas i staden av ryska Rosatom, till en kostnad av runt 12 miljarder euro med krediter från en rysk bank. Flera internationella företag hade visat intresse för projektet, men Rosatom fick uppdraget utan någon upphandling. EU försökte stoppa projektet, för att senare ge upp. I dagsläget är det dock oklart när och om bygget kommer igång med tanke på sanktionerna mot Ryssland.

Energisamarbetet ledde också till att det statliga ungerska energiföretaget MVM köpte tillbaka gasdistributionen från tyska Eon och kunde förhandla direkt med ryska Gazprom om priserna. 

Inför valet 2014 såg regeringspartiet Fidesz till att mer än halvera gaspriserna för de ungerska hushållen och valsegern var given. Handfasta åtgärder som sänkta energipriser och höjda minimilöner har gett Fidesz och Orbán ett stöd som lett till ytterligare två valsegrar, den senaste i april detta år.

Om Ungern får ett ”special price” av Gazprom eller inte är oklart och omstritt. Det är ingen orimlig tanke att Ungern har belönats för sin roll att med Orbáns egna ord ”strö sand i EU-maskineriet” och av och till använda sitt veto för att stoppa sanktioner riktade mot Ryssland.

Fast i dag undkommer inte heller ungrarna de höga energipriserna och regeringen har precis lagt fram en nödplan samtidigt som Viktor Orbán kritiserat sanktionerna. I ungersk radio sa Orbán nyligen att ”Bryssel måste medge att sanktionerna varit ett misstag” som enbart ”förlänger kriget”, den enda lösningen är fred.

Ungern har också använt sitt veto för att värna Kina. Det skedde i fjol när EU i ett uttalande ville kritisera Kinas Hongkong-politik. Det samarbete med Kina som tog sin början med resan 2009 har lett fram till två stora och omstridda prestigeprojekt.

Det första är järnvägsbygget mellan Budapest och Belgrad. Den uråldriga förbindelsen ska ersättas med en ny som halverar restiden från åtta till fyra timmar. Projektet är en del av Belt and road-initiativet, även kallat Nya Sidenvägen, som Xi Jinping drog igång när han blev kinesisk president för nio år sedan. Investeringar i infrastruktur världen över ska skapa nya handelsvägar och bana väg för Kina som stormakt. Projektet är tänkt att pågå till 2049, året då folkrepubliken fyller 100 år.

Ungern var inte oväntat det första EU-land att ansluta sig till Belt and road och följdes senare av merparten av länderna i Central- och östeuropa, från Estland i norr till Grekland i söder. 

På västra Balkan, där flera länder i åratal varit frustrerade EU-kandidater, välkomnades kinesiskt bistånd och lån. I Serbien är bygget redan igång. I Ungern har det dragit ut på tiden eftersom EU länge hade betänkligheter runt upphandlingen.

Till sist stod det klart att ett konsortium bestående av två kinesiska företag och ett ungerskt bygger de 16 milen mellan Budapest och gränsen till Serbien. Kostnaden beräknas till motsvarande 20 miljarder kronor och en kinesisk bank står för 85 procent av krediterna.

I parlamentet drev Orbáns regering igenom att alla detaljer runt avtalet ska hemligstämplas i tio år eftersom det handlar om en uppgörelse med en utländsk bank. Det ungerska företag som ingår i konsortiet hör till Lörinc Mészarós, Viktor Orbáns barndomsvän. Den 56-årige Mészarós startade en liten installationsfirma efter kommunismens fall 1990, numera räknas han som näst rikast i Ungern och var i mitten av juli god för 1,1 miljarder dollar enligt amerikanska Forbes.

Järnvägsbygget kallas ofta för flaggskeppet i den europeiska delen av Nya Sidenvägen. Sträckan Budapest-Belgrad är en pusselbit i ett större projekt som börjar i Pireus. Från den numera kinesiskägda hamnen ska kinesiska exportvaror fraktas med tåg upp till Budapest i hjärtat av Europa. För Kina är det en landvinning att kunna genomföra ett stort infrastrukturprojekt i ett EU-land.

Det andra prestigeprojektet inom Ungerns samarbete med Kina är etableringen av Fudan-universitetet från Shanghai i Budapest. Det ter sig symboliskt att samtidigt som den ungerska regeringen har jagat bort Centraleuropeiska universitet från Budapest, grundat av Orbáns ärkefiende George Soros 1991, öppnar den armarna för ett kinesiskt lärosäte.

Planerna stötte dock på ett omfattande motstånd i Budapest, den liberalt sinnade huvudstaden som inte styrs av Fidesz. Fudan skulle byggas på en plats som ursprungligen var ämnad för studentbostäder. Tvåhundratusen namnunderskrifter samlades in för att få till stånd en folkomröstning. I våras slog dock författningsdomstolen fast att en sådan omröstning skulle vara olaglig eftersom universitetsbygget vilar på ett avtal mellan två länder. 

Fudan skulle bli det första kinesiska universitetet i EU. Kinesiska banker står för miljardkrediterna, den ungerska staten betalar.

De stora projekten med kinesiska krediter och arbetskraft är en sak, de direkta investeringarna i ungersk ekonomi en annan. De ligger kvar på en blygsam nivå. 

– Totalt sett står Kina för runt tre procent medan direktinvesteringar från ett land som Tyskland uppgår till 20-25 procent, säger Ágnes Szunomár, forskare vid Corvinus-universitetet i Budapest och expert på kinesiskt ekonomiskt inflytande i Ungern. 

Bland länderna i Central- och östeuropa är dock Ungern nummer ett. Bland annat har telekomföretaget Huawei satsat stort i Ungern.

– Inte för att just Ungern är viktigt, utan för att vi, till skillnad från Serbien, är med i EU. På så vis kommer Huawei åt hela EU:s inre marknad, påpekar Ágnes Szunomár.

För att summera – vad har Ungern fått ut av Kina?

– Det ironiska svaret vore ”trubbel med EU”. När det handlar om siffror kan man inte påstå att resultatet av det ekonomiska samarbetet rättfärdigar Ungerns politiska engagemang visavi Kina.

***

Läs även: Så knöts och bröts den tysk-ryska gassymbiosen 

Läs även: Så kom gas och kärnkraft in i EU-värmen