Nu stör Clinton ordningen igen

Det sobra omslaget påminner om det som prydde den politiska nyckelromanen »Primary Colors« från 1996. I den var en lätt maskerad George Stephanopoulos, Bill Clintons högra hand, berättare. Bokens presidentkandidat, Jack Stanton, var Bill Clinton i allt utom namn. Men Hillary Clintons bok är inte skönlitteratur.

»What Happened«, utan frågetecken, gör anspråk på att berätta sanningen om förra årets presidentkampanj. Alla amerikaner med dagstidning eller tv kan huvuddragen: Trump är ett äckel, FBI-chefen Comey såg till att valet gick förlorat, Bernie Sanders är kannibal. I själva verket är boken mer nyanserad, men titeln lovar hårda puckar och rubrikmakarna kan lätt hitta dem.

»What Happened« ligger etta på Amazons topplista över fackböcker, men när man talar med demokrater i Washington DC låter de mer som titeln på listtvåan: »The Subtle Art of Not Giving a F*ck«.

– Efter den där förskräckliga kampanjen står jag inte ut med att se henne och jag hoppas att hennes bok blir ett förlustprojekt, säger en demokratisk journalist med mångårig erfarenhet från Capitol Hill.

Hillary Clinton hade aldrig lätt att charma det demokratiska partiets inre kärna, men efter förra årets förlust är hon mindre populär än någonsin. Hon uppfattas som ett störande moment. Demokrater i Washington, liksom alla andra, är upptagna av att följa president Trump.

Trumps närmande till de demokratiska minoritetsledarna i senaten, Chuck Schumer, och representanthuset, Nancy Pelosi, är det stora samtalsämnet. När pressfotografer lyckades fånga Trump och Schumer i Ovala rummet i vad som såg ut som början till en björnkram, var det mer än en demokrat som ryste av obehag. En demokratisk senator ojar sig privat, men har samtidigt en förklaring:

– Det är en New York-grej.

Schumer är senator från New York, en delstat som alltid haft sin egen, konfrontativa politiska jargong. Trumps stil är en uppskruvad variant av den. Nancy Pelosi växte upp med en far som var borgmästare i Baltimore, en annan stad känd för politiska hårdhandskar. Pelosi har sin valkrets i det hyperliberala San Francisco, men även den staden har en tidigare historia av stenhård politik och Pelosi, som blir 78 i vår, är gammal nog för att ha upplevt det.

De republikanska motsvarigheterna, Mitch McConnell och Paul Ryan är i mycket större utsträckning landsortspolitiker. Trump, som hoppat mellan partierna, har av kulturella skäl lättare att göra med storstadsdemokrater.

I många demokratiska bakhuvuden börjar presidentvalet 2020 göra sig påmint. Demokraterna kan erövra majoriteten i representanthuset i nästa års val, men till presidentvalet finns ännu bara en kandidat: förre vicepresidenten Joe Biden. Han fyller 78 år 2020. Det är åtta år mer – två hela mandatperioder – än vad Donald Trump tyngdes av när han valdes. Antagligen kommer någon yngre att kliva fram, som speglar ett demokratiskt parti som verkar börja förlika sig med tanken att vara ett progressivt minoritetsparti, utan barlast av konservativ vit arbetarklass och landsortsväljare.

Hillary Clintons tid är, under alla omständigheter, över.