Nya spänningar mellan Turkiet och Grekland: »Kommer inte leda till krig«

Sedan i augusti i år har de bägge Natoländerna Turkiet och Grekland legat i träta med varandra sedan turkiska prospekteringsfartyg, med eskort av örlogsfartyg, börjat borra efter olja- och naturgas i området runt Kreta och Cypern.

Grekland har svarat med att också skicka militärfartyg till området. I mitten på augusti fick man också uppbackning av franska stridsfartyg, som dessutom genomfört gemensamma militärövningar vid Kreta. Turkarnas svar: egna militärövningar.

Turkarna menar att havsgränsen bör dras utifrån den turkiska kontinentalsockeln, vilket är en bra bit ut i Medelhavet och passerar precis intill de grekiska öarna Kreta och Rhodos. Något som provocerar grekerna. Att bägge anser sig ha rätt till samma vatten beror på att man tolkar sjörätten olika liksom gamla internationella fredsavtal.

Det eskalerande utvecklingen har fått Tysklands utrikesminister Heiko Maas att varna för avgrunden – en militär drabbning.

USA, EU och Tyskland har alla försökt medla länderna emellan, men utan resultat.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har upprepade gånger hotat Grekland.
– De kommer att förstå att Turkiet har den politiska, ekonomiska och militära styrkan att riva upp orättfärdiga kartor och dokument, sa Erdogan i ett tv-tal i lördags.

Greklands biträdande utrikesminister Miltiadis Varvitsiotis sa nyligen till Sveriges Radio att man inte villigt att inleda samtal med Turkiet för att få till stånd en nedtrappning. Enligt Varvitsiotis måste turkarna först dra tillbaka sin militär.

– Då kan vi inleda en dialog, sa han till Ekot.

Turkarnas prospekteringsfartyg, Oruc Reis – namngivet efter ottomanska sjöfararen, född på den i dag grekiska ön Lesbos – skulle ha varit färdig med oljeletandet i mitten på augusti men uppdraget förlängdes. Enligt de flesta bedömare är det på direkt uppmaning från presidenten – som på hemmaplan trängs från flera fronter.

Erdoğans popularitetssiffror har dalat betänkligt. Före coronakrisen, i januari till mars i år, uppgav närmare 34 procent av väljarna att de skulle rösta på hans parti. I juni hade väljarstödet minskat till 30 procent, enligt en opinionsundersökning från oberoende Metropoll Arastirma. Bakom sig har han också flera politiska motgångar sedan oppositionspartiet CHP flyttat fram positionerna och skördat segrar i flera lokala val.

Turkiet har sedan i fjol befunnit sig i recession och dras nu med en tilltagande inflation. Inför 2020 var prognosen en välbehövlig återhämtning med positiva tillväxttal. Men så kom coronapandemin – vilket också satt den viktiga turismsektorn på paus.

Erdogans kritiker menar att han, istället för att hantera landets verkliga problem, ägnar sig åt att fängsla och försvara sitt rykte och slåss mot sina upplevda fiender. Själv menar Erdogan att de inhemska kritikerna i själva verket är terrorister kopplade till den politisk-religiösa rörelse ledd av Fethullah Gulen, som är i exil i USA.

När det kommer till konflikten i östra Medelhavet agerar Erdogan i enlighet med den nationalistiska och expansiva utrikespolitik – en slags ottomansk nyväckelse – som kännetecknar hans parti, AKP. Det är en illa dold hemlighet att Erdogan ser sig själv som en kalif vars inflytande ska sträcka sig längre än landets gränser.

Atilla Yeşilada, Turkiet-analytiker vid Globalsource partners, ser ett annat skäl till Erdogans agerande: han vill få grekerna till förhandlingsbordet, även om grekerna inte vill förhandla. Ärkefienderna spelar som vanligt ut sina respektive roller, menar han.

– Vi har varit här åtminstone tusen gånger sedan Cypernkonflikten 1974 – och inget har hänt, säger Yeşilada till Euronews.

Han konstaterar att situationen i dag inte kommer eskalera till en militär drabbning.
– Spänningen kommer inte att leda till krig, säger han.

LÄS OCKSÅ: 4 gånger som Erdoğan slirat på sanningen – och blivit motbevisad