Obama jämför sig med Lincoln
Vad vet vi då om hur Obama kommer att regera? Nästan ingenting, förutom att han kanske kommer att behålla Bushs finans- och försvarsministrar för att under en övergångsperiod skapa kontinuitet på två krisområden.
Vi vet också att hans lysande retorik inte motsvaras av lika lysande politiska resultat under den korta tid han varit i politiken, något som Hillary Clinton gång på gång förgäves försökte hamra in i väljarna.
Vi vet ju också att 83 procent av Sveriges riksdagsmän i en opinionsundersökning sagt att de helst ville ha Obama som president. Frågan är vad de säger när Obama ber Sverige att sända fler soldater till Afghanistan, vilket han i valkampanjen sagt att han ska göra. Han vill förstärka trupperna med minst 7 000 man och anser att övriga deltagande länder gör for lite.
Barack Obama tillträder som president i en extremt svår situation. Global ekonomisk kris, energikris, två krig, potentiellt katastrofala miljöhot, och enormt uppskruvade förväntningar om att han kan lösa dessa problem. Men en president med stora problem har också möjlighet att skapa stora lösningar. Obama jämför sig själv med Abraham Lincoln som efter inbördeskrigets slut 1865 enade nord och syd till Amerikas Förenta stater. Obamas ideer om hur han ska förbättra livet för medelklassen för tanken till Franklin Roosevelts New Deal under depressionen på 1930-talet.
Det är här man får en fingervisning om hur Barack Obama kommer att regera – hans val av den jämnårige Rahm Emanuel till stabschef, den mest inflytelserika posten i Vita huset efter presidenten själv. Emanuel är känd för att vara hårdför och krydda språket med ibland grova svordomar.
Emanuel var en av president Clintons närmaste rådgivare 1993–1998, och det var Emanuel som 1996 hjälpte Clinton att driva igenom den så kallade välfärdsreformen som är en väsentlig nedmontering av the New Deal och till exempel förbjuder socialhjälp till arbetslösa som inte skaffat ett jobb inom två ar.
Det var också Emanuel som på Clintons uppdrag övertygade kongressen att rösta ja till frihandelsavtalet Nafta, som Obama sagt att han vill omförhandla så att det »skyddar den amerikanske arbetaren«. Om Emanuel får bidra till att sätta tonen i Vita husets dagliga arbete blir farhågorna om en protektionistisk Obama-administration mindre. Emanuel är en pragmatiker som står i mitten av det demokratiska partiet och kan förväntas tala de nyvalda vänster-demokraterna i kongressen tillrätta.
Ett annat exempel på Obamas strategiska tänkande är uppgifterna om att han kommer erbjuda Hillary Clinton utrikesministerposten. Hon var Obamas hårdaste kritiker i valkampanjen och kan som senator vara ett eventuellt hinder, särskilt när det gäller reformeringen av sjukförsäkringen, där hon anser att Obama inte går långt nog. Som utrikesminister får hon en prestigefylld post med uppdraget att representera Obama, inte frondera. Problemet är bara vad man ska göra med Bill Clinton, som har en egen agenda och lätt kan bli sin egen frilansande utrikesminister.
Senatsvalet är ännu inte färdigräknat i ett par stater där det är mycket jämnt, men om demokraterna får 60 platser, eller strax därunder, kan de rösta igenom alla lagar med egen majoritet. Den ansträngda ekonomin kommer säkerligen att hindra Obama från att snabbt genomföra sina omfattande vallöften, men många bedömare tror att han kommer att försöka agera så snabbt som möjligt.
Där ligger en risk. De amerikanska väljarna är känsliga för stora statliga ingripanden. Stora reformer kommer med nödvändighet att leda till skattehöjningar förr eller senare. Och om Obama-administrationen uppfattas som en centralstyrande överhet kan pendeln återigen svänga 2012 och USA få en president som står lika långt till höger som Obama står till vänster.
Men om ekonomin förbättras och reformtakten anpassas till opinionen kan Obama bli omvald. Det blir Rahm Emanuels jobb att konstruera kompromisser i kongressen. Annars kan USA:s president 2013 heta Newt Gingrich. Han väntar redan i kulissen.
Lennart Lundh bor i USA och har varit USA-korrespondent för SVT och TV4.
