Oljan ligger Kina i fatet

De här veckorna väntas kinesiska nyårsfirare göra 2,9 miljarder resor för att fira apans år, ett av de påstått mindre lyckosamma. Billigare bensin ger tröst: oljepriset har rasat 70 procent sedan augusti 2014. Flyg och buss kostar mindre.

Kina är världens största oljeimportör och ett av de länder med mest att vinna på lägre pris. Likt en skattesänkning ger billigare energi pengar över till annat.

I stället upplevde världens näst största ekonomi sitt sämsta tillväxtår på ett kvarts sekel i fjol. Aktiemarknaden kollapsade. Delvis som en effekt har världsmarknaderna upplevt sin sämsta årsstart sedan 1930-talet.

Kina tampas med många problem. Att liberalisera ekonomin och göra konsumtionen, snarare än investeringar i infrastruktur och bostäder, till ekonomins drivmotor är en mödosam och ofta stormig process som bromsat upp tillväxten och gjort investerarna ängsliga.

Kinas inbromsning beskrivs ofta som ett av huvudskälen till det låga oljepriset. Men flera faktorer visar att den tesen inte håller.

Kinas ekonomi är mer än dubbelt så stor som 2008, när oljepriset nådde 140 dollar – att jämföra med dagens 35 dollar. I själva verket importerade landet mer olja 2015 än någonsin tidigare. Därtill syns tecken på att Kinas omvandling går bättre än vad medierna ger intryck av. Hushållens konsumtion växer stadigt och utgjorde 60 procent av BNP förra året.

I dag är de flesta experter eniga om att oljeprisraset framför allt är en effekt av ökat utbud. I USA har produktionen exploderat de senaste åren samtidigt som Saudiarabien fortsatt att pumpa av rädsla för att förlora marknadsandelar.

»Oljemarknaden riskerar att drunkna i utbud,« varnade International Energy Agency i januari.

Men varför leder inte lägre pris till högre kinesisk tillväxt? Flera förklaringar har framförts, bland dem en ny oljeskatt som slår till när priset faller under 40 dollar per fat. Det är dock en låg tröskel; ett pris strax över 40 dollar är fortfarande omkring 70 procent lägre än för åtta år sedan.

En annan teori är att det låga oljepriset i själva verket snyggat till Kinas tillväxtsiffror.

– Kinas ekonomiska problem skulle vara betydligt värre utan subventionen som lägre oljepriser innebär, säger Hua Changchun, ekonom på banken Nomura i Hongkong.

Andra förklaringar är mer illavarslande. Likt EU, Japan och USA lider Kina av låg inflation, omkring 1,5 procent.

– Låga oljepriser har förstärkt rädslan för deflation, hävdar Wu Kang, chef för Facts Global Energy i Beijing.

En deflationsspiral skulle hämma tillväxten ytterligare och göra lån dyrare. Kina har världens största privata skuldbörda, vilket gör landet särskilt känsligt för deflation.

En annan faktor är valutan. Den kinesiska yuanen är i praktiken knuten till US-dollarn som tenderar att röra sig i motsatt riktning mot oljepriset, enligt en studie av ECB från 2014. En starkare dollar, och därmed yuan, leder till förlorad konkurrenskraft mot både euroområdet och Japan.

Att devalvera yuanen skulle dock vara en »väldigt farlig åtgärd för en regering som marknaden inte litar på«, som IMF:s förre chefsekonom Kenneth Rogoff förkunnade tidigare i februari. Risken är att en devalvering skulle ses som tecken på en kraftigare inbromsning i Kina än befarat, vilket skulle skrämma bort än fler investerare. 

En svagare yuan skulle också förvärra den globala deflationstrenden genom att sänka priset på kinesiska exportvaror och tvinga andra länder att försvaga sina egna valutor som svar – en i förlängningen ohållbar utveckling även för Kina. 

Under sådana förutsättningar framträder den kinesiska ekonomin som en förlorare på lägre oljepriser. Påföljderna riskerar att bli globala, varnar Donald Luskin, investeringschef på Trend Macrolytics i New York:

– Vi har aldrig haft en recession orsakad av låga oljepriser. Det finns ingen regelbok.