»Oppositionen är en öken«

Över 9 000 döda, omkring 200 000 tros vara på flykt inom landet och 30 000 har lämnat landet. Det är resultatet efter att de syriska upproren mot president Bashar al-Assad pågått i mer än ett år.

I en soffa i medelklassområdet Dokki i centrala Kairo sitter 81-årige Haitham al-Maleh, en av Syriens främsta oppositionsledare, och följer via tv-kanalen al-Jazira hur siffrorna ständigt ökar. En svartklädd kvinna skriker ut sin sorg inför kameran efter att ha förlorat både sin son och make. Haitham al-Malehs ögon är tårfyllda och han hittar inga ord för vad han känner när han ser vad som händer i hemlandet.

al-Maleh är på tillfälligt besök i Kairo för att delta i seminarier om årsdagen. »Hemma« är numera den tyska staden Aachen dit han och familjen flydde i juli efter att han på omvägar fått höra att säkerhetspolisen var ute efter att döda honom.

Hoten och fängelsestraffen har blivit många under hans femtioåriga kamp för att förvandla Syrien till ett demokratiskt samhälle. Haitham al-Maleh har en bakgrund som både advokat och domare. Senast han fängslades var 2009 och han släpptes en vecka innan upproren startade. Tiden bakom galler tog hårt på hälsan. Han fick en infektion i tjocktarmen, förklarar han efter att ha svalt den dagliga medicinen med sitt te med honung och mjölk. Men att dra ner på tempot har aldrig varit ett alternativ.

– Jag har kämpat för det syriska folket i hela mitt liv, jag själv kommer i andra hand, säger han.

Telefonen ringer oavbrutet när Fokus träffar honom. Intervjun avbryts också när han måste iväg till en direktsänd intervju i tv-kanalen al-Arabiya och kort därefter vill en australisk dokumentärfilmare ställa några frågor.

Att medieintresset är särskilt stort nu beror på att Haitham al-Maleh just har lämnat Syriens nationella råd efter drygt två månader i styrelsen. Paraplyorganisationen etablerades i Istanbul i höstas och dess runt trehundra medlemmar har sitt ursprung i sju olika oppositionsgrupper, de flesta i exil. Däribland Muslimska brödraskapet, som är förbjudet i Syrien, och Damaskusdeklarationen, en bred koalition som kräver demokratiska och fredliga reformer.

Rådet har inga formella kopplingar till Fria syriska armén som är den gruppering som är aktiv i strider på flera håll i landet. Från början bestod armén av några soldater som lämnat presidentens armé och som utförde attacker vid libanesiska och turkiska gränsen. I dag ingår även civila som beväpnat sig i styrkan, och översten Riad al-Asaad, som agerar från Turkiet, säger sig ha femtiotusen man knutna till sig. Armén uppges ha ett trettiotal brigader spridda över Syrien och där var och en har sin ledare med stort utrymme att själva besluta när och hur de ska utföra sina attacker.

Syriens nationella råd vill att Fria syriska armén ska ersätta landets nuvarande armé och har en särskild -militär del som sköter kontakterna med styrkan. Men för att det ska bli verklighet krävs både pengar och vapen, och än så länge har inget levererats, enligt Bassam Ishaq, som sitter i rådets generalsekretariat. De har inga möjligheter till det innan arabstater och västmakter skjuter till medel. Han hoppas att nästa möte om Syrien i kontaktgruppen Syriens vänner, som den här gången hölls i Istanbul – söndagen den 1 april, ska resultera i det.

Haitham al-Malehs kritik mot rådet är just att ingenting händer.

– Det enda de gör är att prata i medier om att de stödjer revolutionen, men de har inte tagit några konkreta steg.

Han anser också att ledaren, Parisbaserade Barhoun Galyan, toppstyr organisationen.

– Jag kände mig som en främling där. Ingen lyssnade på vad jag hade att säga.

Kritiken har kommit från flera håll och tunga namn som oppositionspolitikern Kamal al-Labwani och människorätts-aktivisterna Catherine al-Telli och Walid al-Bunni finns också bland dem som lämnat.

Syriens nationella råd befinner sig just nu i en tuff situation där en ordentlig omorganisation måste till, enligt Bassam Ishaq.

– Rådet etablerades av olika parti-koalitioner och en sådan struktur håller inte i längden för en paraplyorganisation som försöker vara den politiska rösten för en revolution. Det skapar konkurrens mellan partier. Vi måste nu se till att rådet utgörs av politiker som väljs utifrån premisser som erfarenhet, kunskap och geografisk tillhörighet i Syrien. Inte utifrån att personen tillhör en specifik grupp eller parti.

Som en reaktion på paraplyorganisationens misslyckande har Haitham al-Maleh tillsammans med andra avhoppare startat en ny oppositionsgrupp, The Syrian -Patriotic Front. Främsta målet är att stärka Fria syriska armén med pengar och vapen och skapa ett mer hierarkiskt system inom styrkan.

– Det är enkelt att få tag i vapen, både utifrån och inne i Syrien. Den syriska -armén säljer vapen. Soldaterna är lika korrupta som regimen, säger han och tillägger ironiskt att de till och med är redo att sälja sina kalsonger om de kunde.

Utländskt ingripande förespråkas av flera medlemmar i Syriens nationella råd men motarbetas av landets andra främsta oppositionsgrupp, Nationella samordningskommittén. Dess ledare Hassan Abdel Azim förespråkar ett mer fredligt tillvägagångssätt och har sagt att han kan tänka sig en villkorad dialog med regimen. Kommittén, som samlar den politiska opposition som finns kvar i landet, består av tretton vänsterorienterade partier, tre kurdiska partier, självständiga politiker och unga aktivister.

Utöver redan nämnda oppositions-grupper finns det ytterligare fraktioner som exempelvis de lokala samordningskommittéerna där protestanterna på gatorna till en viss mån själva organiserar sig. Och ständigt bildas nya grupperingar.

Att den syriska oppositionen synes -rörig och splittrad försvårar dess möjligheter att vinna internationellt stöd. Men oenigheten är helt naturlig, säger Haitham al-Maleh, med tanke på att regimen förtryckt oppositionella i årtionden. Flera har flytt landet medan de som stannat kvar, som al-Maleh själv, har trakasserats och åkt in och ut ur fängelse.

— Vi har levt i femtio år utan någon chans att bygga en riktig opposition. Jag brukar jämföra den syriska oppositionen med en öken.

Det enda viktiga han ser framför sig just nu är att den syriska oppositionen enas under en enda paraplyorganisation där även Fria syriska armén inkluderas. Om hans patriotiska front når fram dit eller om Syriens nationella råd lyckas förändra sig i den riktningen spelar mindre roll, säger han.

— Vi måste sätta oss själva och våra personliga intressen åt sidan. Var och en av oss måste ha ett enda fokus, att störta regimen.