Orbanisering pågår i Ungern
Bild: TT
Den ungerska regeringens talesperson Zoltán Kovács har en bild av Angela Merkel som Moder Teresa på sin anslagstavla bakom skrivbordet. Det är inget idolporträtt, utan ett omslag från det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel från september 2015. I fotomontaget har den tyska förbundskanslern övertagit den helgonförklarade Teresas karakteristiska huvuddok.
Zoltán Kovács säger att han satt upp bilden för att minnas flyktingkrisen och den attityd tyskarna hade gentemot Ungern.
– Jag tycker att bilden talar för sig själv, säger han.
Zoltán Kovács har varit regeringens ansikte utåt sedan valsegern 2010. Han är klädd i vit skjorta och jeans, runt höger handled har han ett band i grönt, vitt och rött – den ungerska trikoloren. Hans engelska är perfekt, på 1990-talet studerade Kovács historia i England och i USA, han skrev sitt doktorsarbete om det brittiska 1700-talet.
Angela Merkel må pryda Kovács anslagstavla för internt bruk, regeringens officiella fiendebild är en annan – den ungerskbördige finansmannen och miljardären George Soros.
Det är mot honom udden har riktats inför det ungersk a valet den 8 april.
Det började med flyktingkrisen för tre år sedan.
– Jag tillbringade mycket tid vid södra gränsen, jag såg vad som hände. Vi vet alla att det inte var en tillfällighet att en okontrollerad flod av människor sökte sig mot Europa, säger talespersonen Kovács.
Han tror att osynliga händer fanns med i spelet och att Soros var inblandad.
– Organisationer som han stödjer fanns vid gränsen för att hjälpa flyktingarna, påpekar Zoltán Kovács och hänvisar till uttalanden Soros gjort.
Vid ett tillfälle sa Soros i en intervju att EU måste skaffa sig en plan för att kunna ta emot uppemot en miljon flyktingar årligen den närmaste tiden och lade fram ett eget förslag för hur det skulle gå till. I ett inlägg i Wall Street Journal i september 2016 berättade Soros att han öronmärkt 500 miljoner dollar för att hjälpa flyktingar som kommer till Europa.
Det har fått den ungerska regeringen att mynta begreppet Sorosplanen.
När partiledaren och premiärministern Viktor Orbán talade på regeringspartiet Fidesz senaste kongress i höstas sa han att det fanns ett dolt syfte bakom flyktingkrisen; migranterna var bara ett verktyg för George Soros, »de har blivit transporterade hit för att försvaga nationerna och ge den kristna kulturen nådastöten«.
I höstas genomförde regeringen en affischkampanj mot Soros som kombinerades med en enkät till hushållen. Regeringen vill också stänga det av Soros grundade och understödda Central european university mitt i Budapest. Det tilltaget har mötts av omfattande internationella protester.
I mitten av februari lade Ungerns regering fram ett lagpaket riktat mot de organisationer som har för avsikt att hjälpa flyktingar: de måste ha ett särskilt tillstånd från inrikesministeriet, de krävs på en 25-procentig straffskatt om de tar emot bidrag från utlandet (läs Soros Open society-stiftelse) och deras medlemmar får inte vistas närmare än åtta kilometer från gränsen till Serbien och andra icke-Schengenländer så att de inte ska kunna bistå flyktingar som tagit sig över gränsen.
Det är en ödets ironi att den man som målas ut som det ungerska samhällets fiende nummer ett är samme person som frikostigt understödde de unga liberaler som bodde på ett studenthem i Budapest på 1980-talet och som var i färd med att bilda ungdomsförbundet Fidesz (Fiatal Demokraták Szövetsége) – Alliansen av unga demokrater.
Fidesz grundades för ganska exakt 30 år sedan, den 30 mars 1988, i studenthemmets samlingsrum och 37 personer anslöt sig direkt. Flera av dem tillhör tillsammans med Viktor Orbán än i dag Fidesz inre cirkel. Några veckor efter bildandet hade Fidesz mer än tusen medlemmar.
Ungern var fortfarande en kommunistisk diktatur, regimens auktoritet var dock på upphällningen och de unga, fräcka Fideszstudenterna brydde sig inte om att fråga om lov.
»Liberalismen betydde för oss Amerika, friheten och oberoendet. Vår älsklingsfilm var »Easy rider«. Vi läste Salinger, Kerouac och Updike. Snälltåget mellan Budapest och Krakow såg vi som frihetens tåg. I Krakow lyssnade vi på jazz«, berättar Fidesz-pionjären Zsolt Bayer för Orbánbiografen Igor Janke. Senare blev Bayer beryktad för sina rasistiska uttalanden om romer.
Polen betydde mycket för de unga demokraterna. Juriststudenten Viktor Orbán skrev sitt examensarbete om den polska fackföreningen Solidarnosc.
George Soros besökte själv studenthemmet som låg på Budasidan i huvudstaden. Han skänkte studenterna ett viktigt verktyg i demokratins tjänst – en kopieringsapparat – och flera framtida Fideszpolitiker kunde tack vare Soros studera utomlands. Till dem hörde Viktor Orbán som 1989 begav sig till Oxford för att sedan komma hem igen till parlamentsvalet året därpå.
Fidesz var långt ifrån den enda oppositionella gruppen under 1980-talet. Tvärtom fanns det andra som ansåg att de hade en betydligt längre och mer ärofull historia bakom sig. Det var dels det national-konservativa lantligt präglade Ungerskt demokratiskt forum (MDF) som skulle bilda ett parti med samma namn samt Demokratiska oppositionen som tillverkade underjordiska skrifter, så kallade samizdat, som spreds bland intellektuella i Budapest. I dessa kretsar bildades med tiden det liberala partiet SZDSZ – Alliansen av fria demokrater.
En av grundarna var den i dag 65-årige Bálint Magyar. När vi träffas är han förkyld och beställer in varmt vin med kanel och citron, sedan talar han intensivt, lätt framåtlutad i 80 minuter.
Han säger att det finns ett »narrativ« runt Orbán, inte minst bland västjournalister, som han inte ställer upp på: detta att den arge en gång unge liberalen genomgått någon slags förvandling under åren som gjort honom till dagens nationalkonservative autokrat.
Enligt Bálint Magyar har Orbán varit densamme hela tiden – han och hans Fideszvänner var unga män från landet som kom till Budapest som första generationens intellektuella, de blev frustrerade och avundsjuka när de såg hur nomenklaturan och de intellektuella i huvudstaden levde. De ville ha makt och trodde att det var liberalismen som skulle föra dem till toppen.
Bilden av Orbán som en frihetslängtande ung politiker grundlades vid ett av hans första offentliga framträdanden. Orbán hörde till talarna när kommunisten Imre Nagy skulle ombegravas vid en högtidlig ceremoni på Hjältarnas torg i juni 1989. Nagy hade förråtts av sina egna under upproret 1956, han hängdes två år senare och kastades i en anonym grav. Efter tre decennier skulle han äntligen få upprättelse.
Viktor Orbáns tal väckte uppståndelse eftersom han krävde att de sovjetiska trupperna skulle lämna landet. Bálint Magyar säger att Orbán därmed bröt mot en överenskommelse som träffats före ceremonin, man skulle inte nämna trupperna. De hade redan börjat dra sig tillbaka, uppgörelsen var dock skör och att kräva det offentligt vore att utmana ödet. Ungern var ännu omgivet av stalinistiska regimer. Honecker styrde över DDR, Rumänien var i Ceausescus händer, sammetsrevolutionen var ännu ett okänt begrepp i Tjeckoslovakien.
Viktor Orbán stal showen. Han var dock ännu en man i marginalen. Fidesz fick endast 9 procent vid det första fria valet 1990, det konservativa MDF vann och premiärminister blev den försiktige József Antall.
Fidesz var fortfarande de upproriska som kom till parlamentssessionerna i jeansjackor och inte drog sig för att exempelvis håna de kristna ledamöterna när de skulle tala.
József Antall hade inga illusioner. Han visste att ungrarna hade helt orealistiska förhoppningar om att Ungern snart skulle bli som grannlandet Österrike, till det kom att staten var djupt skuldsatt, lån från väst hade varit kommunistregimens sista livlina.
Antall sa till sina ministrar att de inte skulle räkna med att bli omvalda.
Precis som han förutspådde vann det socialistiska MSZP valet 1994. Partiet hade ömsat skinn redan 1989 och lämnat kommunismen bakom sig. MSZP fick 54 procent av rösterna, ändå bjöd man in liberalerna i SZDSZ som koalitionspartner.
– Ungern var på väg in i Nato och EU. Man behövde oss i regeringen för att Ungern skulle framstå som en trovärdig partner. Från väst blev vi också uppmanade från flera håll att gå in i regeringen för att garantera att MSZP inte skulle göra en helomvändning, förklarar Bálint Magyar.
Han berättar att man vid den här tidpunkten gjorde interna opinionsmätningar bland medlemmarna i det liberala partiet som fick honom att häpna. Medlemmarna fick svara på frågor som gällde ekonomisk politik och mänskliga rättigheter. Ynka 5 procent av medlemmarna stod för traditionella liberala värderingar.
– Fem procent, upprepar Bálint Magyar och spärrar upp ögonen. För mig är inte frågan varför SZDSZ försvann från den politiska scenen 2010, utan hur vi kunde överleva i tjugo år.
Universitetslektorn Eszter Babarczy har de senaste åren gjort sig känd som en av Fideszregeringens mest stridbara kritiker. Faktum är dock att hon anslöt sig till Fidesz redan 1988, det kändes som den självklaraste sak i världen för en ung student som kom från en oppositionell familj.
– Det var en fantastisk era för min generation, alla såg framåt och vi hade en enorm medvind, berättar hon.
Hon minns också sitt första möte med Viktor Orbán.
– Han var en aning aggressiv, verkade självsäker och pratade vansinnigt fort. Han var väldigt radikal, mycket mer radikal än jag.
Valet 1994 blev ett misslyckande för Orbán. Samtidigt hade József Antall avlidit och luften var på väg att gå ur konservativa MDF. Det fick Fidesz att inleda vandringen högerut mot det vakuum som uppstått. Det gick att se med blotta ögat. Jeansjackorna ersattes av kostymer, det långa håret och skäggen försvann, ateisten Orbán lät sig döpas.
Eszter Babarczy liksom många andra, kanske halva partiet, följde inte med utan lämnade Fidesz.
I dag ser hon annorlunda på det som skedde.
– Vi var så unga och naiva, säger hon och ändrar lite senare det oskuldsfulla »naiva« till det mer drabbande »ignoranta«.
Hon och hennes vänner lyssnade inte, de var övertygade om att de hade rätt och trodde att alla omfattade samma liberala värderingar som de själva.
– En som lärde sig läxan var däremot Orbán som den professionella politiker han är, säger Eszter Babarczy när vi sitter på ett kafé beläget bara något kvarter från studenthemmet där Fidesz bildades.
Om ungrarna röstade på MSZP för att få tillbaka den förlorade tryggheten från kommunisttiden så blev de besvikna. Den nya regeringen sjösatte ett omfattande och kontroversiellt sparpaket som banade väg för det alltmer konservativa Fidesz. Vid valet 1998 blev Viktor Orbán ny premiärminister – tio år efter att Fidesz hade bildats.
– Jag röstade på Fidesz den gången, den tidigare regeringen hade varit inblandad i en stor korruptionsskandal ett halvår före valet, berättar Eszter Babarczy.
De här åren var Ungern i västs ögon ett mönsterland bland de forna kommuniststaterna med en stark tillväxt och omfattande utländska investeringar. Inte minst hade den tyska bilindustrin etablerat sig i landet. Samtidigt hade sparpaketen, nedläggningarna av gamla industrier och privatiseringarna fått arbetslösheten att skjuta i höjden. Nyliberalismen var på modet och inga var mer nyliberala än konvertiterna i MSZP.
Under den kommande mandatperioden drog Fideszväljaren Eszter Babarczy öronen åt sig när Orbán började nyttja nationalistiska slagord och tala om landets tusenåriga historia, den heliga Stefans-kronan, familjen och så vidare. Vid valet 2002 röstade Eszter Babarczy därför på liberalerna och de kunde på nytt bilda regering tillsammans med socialistiska MSZP.
Vägen mot katastrofen inleddes med att den nya regeringen bedrev en expansiv politik med stora utgifter och vidlyftiga lån, i samma veva blev också Ungern EU-medlem.
När finanskrisens stormar drog in över landet var Ungern tvunget att vända sig till EU och Internationella valutafonden (IMF) för att få ett nödlån på 20 miljarder euro och undvika bankrutt.
Jordskredssegern för Fidesz vid valet 2010 var ett uttryck för ungrarnas djupa missnöje med mittenregeringen. Liberala SZDSZ utplånades och MSZP har inte hämtat sig än. Det parti som fick 54 procent av rösterna 1994 ligger i dag på runt 10 procent i opinionsmätningarna.
Eszter Babarczy röstade på det nybildade alternativa LMP, ett parti som i praktiken blev betydelselöst när Fidesz fick två tredjedelars majoritet i parlamentet.
Det som följde är välbekant. Fidesz såg till att Ungern i ilfart fick en ny grundlag och en rad så kallade kardinallagar som bara kan upphävas med två tredjedelars majoritet. Fidesz stärkte greppet över rättsväsendet, omorganiserade public service-medierna till att bli regeringens språkrör och placerade ut sitt folk på andra nyckelposter. Maktdelningen hade upphört att fungera.
EU protesterade, den ungerska regeringen backade på några punkter – Viktor Orbán sa ofta en sak i Bryssel och en annan i Budapest. Han myntade själv begreppet »påfågelsdans« om sitt förvillande uppträdande.
Fideszregeringen använde så kallade oortodoxa metoder för att få ekonomin på fötter. Utländska banker, energi-och försäkringsbolag belades med extraskatter. Per dekret bestämde Orbán vilken kurs som skulle gälla för de ungrare som tagit lån i euro eller schweizerfranc och som nu hotades att ruineras när forintkursen rasat som en följd av krisen.
Nödlånet kunde betalas tillbaka, IMF-tjänstemännen fick packa sina väskor och resa hem.
Om det var ekonomin som fick den förra regeringen på fall tycks något liknande inte hota Fidesz, åtminstone inte på kort sikt. Ungern har hamnat på efterkälken jämfört med Slovakien, Tjeckien och Polen i den så kallade Visegrádgruppen.
Ekonomin växer dock, statsbudgeten är under kontroll och arbetslösheten sjunker. Bidragen från EU spelar en viktig roll och utgör 4–5 procent av bruttonationalprodukten (BNP). De pengar som ungrarna utomlands skickar hem – runt 400 000 ungrare arbetar i dag i länder som Storbritannien, Tyskland och Österrike – står för ytterligare några procent.
De utländska företagen dominerar ekonomin, hälften av BNP härrör från dem och 80 procent av exporten.
Ekonomen Zoltán Pogátsa levererar siffrorna. Han kallar sig själv för en »grön socialdemokrat«, och kan således inte misstänkas för att vara Fidesztrogen.
Därför blir de kurvor han ritar i mitt anteckningsblock extra intressanta: de representerar nettolönernas andel av BNP och de sjönk när socialistiska MSZP hade makten och har stigit under bägge de perioder Fidesz har regerat. Skälet är att Fidesz alltid höjt de lagstadgade minimilönerna – senast i år till 138 000 forint i månaden (knappt 4 400 kronor).
– Ekonomerna kommer hit och gör sig lustiga över Orbáns oortodoxa ekonomiska politik. Löntagarna bryr sig inte om sådant utan vad som kommer ut för dem, säger Pogátsa.
Vid valet 2010 fick Fidesz 52,7 procent av rösterna, den siffran hade krympt till 44,9 procent fyra år senare. Ändå kunde Fidesz behålla sin två tredjedelars majoritet, om än med knappast möjliga marginal. Det var möjligt eftersom Fidesz under mandatperioden ändrat på vallagarna.
Antalet platser i parlamentet hade i det närmaste halverats, från 386 till 199, och valkretsarna hade utvidgats och gjorts om på ett sätt som ledde till anklagelser för »gerrymandering«, ett amerikanskt begrepp som betyder att man ritar om kretsarna så att det gynnar det egna partiet.
Det ungerska valsystemet utgör en blandning av person- och partival. 109 mandat delas ut enligt majoritetsprincipen till den kandidat som fått flest röster i sin valkrets, resten av rösterna fördelas proportionellt. En nyhet vid 2014 års val var att vinnarens överskottsröster inte hamnade i papperskorgen utan kom partiet till godo i det proportionella valet.
OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) hade observatörer på plats som i sin i övrigt kritiska rapport kring valet räknade med att denna lilla förändring med överskottsrösterna gav Fidesz sex extra mandat.
Valdeltagandet var lågt, endast 61 procent. Det betyder att Fidesz majoritet vilade på 27 procent av samtliga röstberättigade ungrare. Det brukar hållas fram som ett bevis för att Fidesz inte alls har det breda folkliga stöd som två tredjedelar majoritet i parlamentet antyder.
Enligt samma räknesätt är siffrorna för oppositionen dystra. Vänsteralliansens tre partier MSZP, Demokratiska koalitionen och Tillsammans 2014 fick endast 15 procent av valmanskåren att gå och rösta, motsvarande siffra för det högerextrema Jobbik var 12 procent.
Sommaren 2014, några månader efter valet, höll Viktor Orbán sitt berömda linjetal på sommaruniversitetet i den lilla rumänska kurorten Baile Tusnad där de ungersktalande är i majoritet. Det var då Orbán bekände sig till den »illiberala demokratin« och betecknade Kina, Ryssland, Turkiet och Singapore som förebildsländer. Trots valsegern och alla de lagar som befäste maktinnehavet syntes sprickor i muren.
Ett hårt slag mot regeringen kom från USA som hösten 2014 beslutade att inte låta sex höga ungerska befattningshavare få inresetillstånd; ett straff för att de varit inblandade i korruptionsaffärer som skadat amerikanska företag i Ungern. Den mest kända av de sex var Ildikó Vida, chef för skatte- och tullmyndigheten och en av Fideszgrundarna från 1988. Hon avgick sommaren 2015, dock utan att ha erkänt sig skyldig.
Samma höst demonstrerade tiotusentals ungrare mot regeringens föreslagna internetskatt. Varje påbörjad gigabyte skulle beskattas med motsvarande 5 kronor men regeringen tvingades dra tillbaka förslaget.
Det kanske största hotet mot maktställningen var fejden med affärsmannen Lajos Simicska, skolkamrat med Viktor Orbán redan under gymnasietiden, känd för att med tvivelaktiga metoder ha gjort Fidesz till ett förmöget parti och dessutom ha byggt upp ett Fideszvänligt medieimperium.
Den 5 februari 2015 bröt den annars så medieskygge Simicska tystanden och anklagade sin forne vän Orbán för diktatorsfasoner. Simicska, vars far hade deltagit i upproret 1956, kunde inte heller acceptera Orbáns ryssvänliga politik.
Simicskas reaktion kom som ett svar på att Orbán hade sparkat ut Simicskas folk som satt på nyckelposter i departementen. Den mäktige Simicska hade blivit ett hot.
Det som hänt sedan dess är att de Simicskaägda medierna plötsligt börjat granska regeringen kritiskt. Opinionssiffrorna pekade nedåt och till råga på allt blev Fidesz av med sin två tredjedelars majoritet, partiet förlorade två fyllnadsval – det ena till en oberoende kandidat, det andra till det högerextrema Jobbik.
Flyktingkrisen kom på det viset som en skänk från ovan. Orbán kunde rikta missnöjet åt ett annat håll och inledde efter känt mönster en affischkampanj mot flyktingarna, för att senare bygga ett stängsel längs gränsen mot Serbien.
Liberalen Bálint Magyars politiska karriär tog slut i och med valet 2010, under åren 2002 till 2006 hade han varit utbildningsminister i den dåvarande regeringen och senare statssekreterare. Sedan dess har sociologen Magyar med hjälp av 58 andra vetenskapsmän granskat den sittande regeringen. Sammanfattningen finns i Magyars bok »Den postkommunistiska maffiastaten – fallet Ungern«, som översatts till engelska och ryska.
Begreppet »maffiastat« är valt med omsorg och är inget slagord i största allmänhet.
– Det handlar inte om typisk korruption. Det är inte så att oligarker har kidnappat staten. Det är ingen organiserad undre värld, utan en organiserad övre värld. Regeringen opererar som en kriminell organisation och har kunnat placera sina egna på nyckelposter överallt i samhället. Den nya politiska eliten är som en utvidgad familj, en klan, formella positioner samsas med icke-formella, du kan inte ansluta dig fritt och du kan inte heller lämna den fritt, förklarar Bálint Magyar.
Det som pågår är att offentliga upphandlingar, ofta finansierade med pengar från EU-fonderna, riggas så att de hamnar hos klanen.
Ett högaktuellt fall är Viktor Orbáns svärson István Tiborcz, gift med hans äldsta dotter Ráhel.
Olaf, myndigheten som bekämpar bedrägerier inom EU, har granskat hur det gick till när István Tiborcz företag Elios försåg ett stort antal ungerska kommuner med ny gatubelysning. Skälet till att Olaf intresserade sig var att projektet finansierades med EU-medel och att upphandlingen visade sig vara riggad.
Olafs rapport, som läckt ut i ungerska tidningar, har hamnat på den ungerske statsåklagarens bord. Han är förstås känd som en trogen Orbánman, därför är det högst osäkert om rapporten leder till åtal. Lrinc Mészarós raska karriär är ett annat exempel på det Bálint Magyar kallar klanstrukturen.
Mészarós och Orbán växte upp tillsammans i det lilla samhället Felcsút fyra mil väster om Budapest.
Medan Orbán gjorde politisk karriär i huvudstaden stannade Mészarós kvar och drev en liten installationsfirma.
I dag är Mészarós inte bara Felcsúts borgmästare, han är också ordförande i byns fotbollsakademi döpt efter nationalhelgonet Ferenc Puskás. Akademin tillkom på den fotbollstokige Viktor Orbáns initiativ. Senare har det med statliga pengar byggts en pampig fotbollsarena intill akademin. Den rymmer 3 500 åskådare – Felcsút har 1800 invånare – och den ser mycket större ut tack vare de höga träbalkarna som håller upp det välvda skiffertaket.
Lrinc Mészarós imperium sträcker sig långt utöver Felcsúts gränser: han har byggföretag, äger hotell och medier, sysslar såväl med sophantering som jordbruk. I fjol uppskattade Forbes hans förmögenhet till motsvarande 3,3 miljarder kronor och Mészarós har på mindre än tio år slagit sig in på tio-i-topp-listan över Ungerns rikaste personer.
Misstanken att Mészarós i själva verket är Orbáns bulvan är väl utbredd, det vill säga att premiärministern berikar sig via sin barndomsvän.
Exemplet Mészarós skulle kunna göra andra företagare utan närhet till makten rasande. Bálint Magyar skakar på huvudet.
– Om du vänder dig mot pyramiden kan det utlösa en reell existentiell risk för dig, det kan betyda att såväl skatte- som åklagarmyndigheten attackerar dig och börjar leta fel. De flesta finner sig och tänker att de får tjäna sina pengar på en annan nivå än Mészarós.
Eszter Babarczy är lika desillusionerad. Korruptionen är inte en fråga att vinna val på eftersom så många utgår från att alla partier och politiker är korrumperade.
När Ungern går till val i april talar därför allt för att Fidesz vinner för tredje gången i rad och tar tillbaka den förlorade två tredjedelars majoriteten. Oppositionen befinner sig i ett eländigt skick.
– Det är bara strider och käbbel, även inom partierna, det finns ingen trovärdighet alls, säger Eszter Babarczy, och opinionssiffrorna talar samma språk.
Några av hennes intellektuella vänner gör henne också bekymrad.
– De säger att ungrarna är hopplösa, allt är deras eget fel. Men det här är en demokrati, eller hur?
– Väljarna röstar på ett visst sätt, de lyssnar på vissa slagord, de har vissa känslor som fruktan och hopp – det är vad vi har att göra med. Du kan inte byta ut folket. Fast bland vissa intellektuella finns tendensen att de skulle vilja göra det.
Läs mer:
