På besök i Lulaland

Kåkstaden Paraisópolis – »Paradisstaden« – är en av São Paulos största så kallade favelas med 80 000 invånare. Favelan ligger kant i kant med stadens rikaste område, Morumbi, där São Paulos överklass bor i flotta höghus med helikopterplattor och höga murar. Nedanför de stora verandorna breder dalen av tegelskjul ut sig. Det är ockuperad mark men kommunen förhandlar med markägarna om att överlåta tomterna till invånarna. För att vara en kåkstad är kvadratmeterpriset högt, tack vare byggboomen i grannskapet.

Här arbetar Gilson Rodriguez, 22 år. Han är själv uppvuxen i Paraisópolis och vice ordförande för favelans boendeförening. Han leder utbildning i it, capoeria (en brasiliansk kampsport) och hantverk på områdets ungdomshus. Barn och unga utgör 35 procent av invånarna.

– Det är viktigt att fånga upp dem tidigt så att inte de väljer den »enkla vägen« med droger och kriminalitet, säger Gilson.

Hans öde är typiskt för de fattiga som president Lula da Silva talat för. Gilson har varit föräldralös sedan 10 års ålder. Hans mamma var dövstum och pappan försvann tidigt. Gilson började arbeta på gatumarknaden och som bollkalle på en tennisbana. När även mamman dog kom han att bo hos olika mostrar och fick ofta utstå stryk.

– Inom mig svor jag att en dag skulle jag hämnas … Men en hämnd för det goda, om du förstår vad jag menar.

I dag är Gilson den enda av kusinerna i släkten som har utbildning och ett fast jobb, som it-lärare. Han kommer att rösta på president Lula i valet.

Gilson menar att det blivit bättre. Favelan håller långsamt på att omvandlas till riktig stad som en del av regeringens kampanj »Elektricitet till alla«.

Han ser hur många invånare fått hjälp genom det nya bidraget »Familjestipendium«.

En av dem som fått hjälp är Zuleide Zeferino, inflyttad från norra Brasilien. Hon är arbetslös, har två barn, och hennes man har en minimilön på 350 reais. Genom regeringen får familjen ett bidrag på 30 reais i månaden (knappt 100 kr).

– För den som ofta inte har en enda real gör 30 reais en stor skillnad, säger Zuleide, som också hon tänker rösta på Lula.

Antalet arbetslösa i Paraisópolis är stort – av dem som arbetar är de flesta hembiträden och portvakter hos grannarna i Morumbi. De knaggliga gatorna går upp och ner i favelan och i en dörröppning sitter Rodrigo Santos, 33, i sin rullstol. Han är utan ben, har kortsnaggat blonderat hår, stora solglasögon och ur stereoapparaten på marken strömmar hög R&B-musik. Rodrigo vet inte vem han ska rösta på än – allt är »samma skit«.

– Men man får väl ta och rösta på Lula, åtminstone gör han ju nå’t för oss fattiga.

Gilson berättar att många människor här skäms för att säga att de ska rösta på Lula efter alla skandaler. Han syftar på den korruptionshärva som avslöjades förra året. Det visade sig att regeringspartiet, PT, som för många varit en symbol för etik och rättvisa, gömde undan skattepengar, och att ett stort antal kongress- och regeringsmedlemmar tog ut en rejäl extralön.
PT-politker har också försökt köpa bevismaterial om korruption inom förra regeringspartiet PSDB, som uppges ha köpt ambulanser till överpris mot mutor. Visar utredningen att Lula känt till bevisköpet kan han bli avsatt. President Lula avsvär sig dock all inblandning.

Enligt Gilson beror indignationen på att det är första gången en regering verkligen granskas – korruption har egentligen alltid funnits inom den brasilianska politiken.

– Lula har i alla fall varit emot privatiseringar, till skillnad från förre presidenten Cardoso, säger Gilson.

Paulo Nogueira Batista, en av ­Brasiliens främsta ekonomer och rådgivare till ­re­g­er­ingen under 80-talet, menar att media aldrig belyste de felaktigheter som begicks under Cardosos regering.

– Pressen har systematiskt varit emot regeringen Lula. Den brasilianska eliten har sedan första början fört en kampanj för att undvika en andra mandatperiod för PT.

Vandringen i favelan fortsätter till dess allt fattigare utkanter. Här finns endast lergångar, illaluktande små bäckar och tätt sammanpackade ruckel. Ändå leker barnen glatt på en torftig lekplats. Gilson har med sig en svart bok för att besöka mammorna i området – om de sätter sitt namn i den skaffar föreningen skolplats till deras barn.

Eftermiddagshettan börjar steka mellan tegelskjul och murar. En brant gata leder upp mot Morumbis huvudaveny och plötsligt är man ute ur favelan. På andra sidan gatan arbetar fastighetsmäklaren och ingenjören Milton Cosentino med att sälja lyxlägenheter i området. Han hoppas på att utmanaren Geraldo Alckmin vinner valet.

– Lulas regering har bara visat på korruption och brist på planering. Han köper röster från de fattiga för en billig penning.

Enligt ekonomen Paulo Nogueira Batista gör det i grund och botten ingen större skillnad vem som blir nästa president.

– Det är som att välja mellan Pepsi och Coca-Cola.