Partilös valfestival

– Du begår ett misstag. Han kommer att döda dig. Han kommer att sno åt sig din position som den som står för modernitet och du kommer inte att ha någonting kvar.

Orden är dåvarande finansminister Arnaud Montebourgs till premiärminister Manuel Valls och de handlar om Emmanuel Macron. Macron har under två år som kabinettssekreterare med ansvar för ekonomi gjort sig känd som »presidentpalatsets lilla sol«, för sin humor och frimodighet, men utöver det saknar han politisk erfarenhet. Men han är också intellektuellt briljant och med sällsynt goda kontakter i näringslivet och uppenbarligen har Montebourg redan uppfattat något mer hos honom.

Några dagar tidigare, sista helgen i augusti 2014, hade den färgstarke Montebourg, stödd av dåvarande socialminister Benoît Hamon, offentligt protesterat mot president François Hollandes politik,  som de tyckte dragit åt höger under hans och premiärminister Manuel Valls ledning.

Men de hade missbedömt hur trött presidenten var på ständiga angrepp från partiets vänsterfalang. Utan att någonsin ha ställt upp i något val blev den blott 37-årige finansmannen Emmanuel Macron över en dag Frankrikes finansminister. Montebourg och Hamon fick lämna regeringen. Som ett kvitto på den påstådda högergiren reagerade alla de internationella kreditvärderingsinstituten positivt på nyheten.

Intresset för läkarsonen från Amiens i norra Frankrike rakar snabbt i höjden. Som finansminister är han både ovanligt ung och snygg. Nyfikenheten minskar inte av att han lever med en 24 år äldre kvinna, som han träffade på gymnasiet när hon var hans fransklärare.

Frifräsare. Den franske presidentkandidaten blandar det han tycker är bäst från högern, vänstern och mitten.

Emmanuel Macron kan konsten att övertyga. Det märker snart såväl politiker som journalister. Hemligheten ligger i en artig charm parad med en lätt läspning och ett intensivt lyssnande öra. Inom mindre än ett år så har han bragdartat baxat igenom en egen lag, loi Macron, lagen för tillväxt, aktivitet och jämlika ekonomiska chanser. Sommaren 2015 visar opinionsundersökningar att han på rekordkort tid blivit den tolfte mest populära politikern i hela Frankrike.  När Arnaud Montebourg uttalade sina bittra ord visste ingen av dem ännu att han skulle bli sannspådd.

När boken »Emmanuel Macron – Le banquier qui voulait être roi« (ung. Bankmannen som ville bli kung) kom för ett år sedan hade Macron hunnit få en snabbkurs i politiskt rävspel och bevakande av positioner, ett yrkeskunnande som han vid flera tillfällen uttalat sitt djupa förakt för. Men han hade ännu inte startat sin egen politiska rörelse: En Marche bildades den 6 april 2016. Trots det var presidentambitionerna tydliga för författaren François-Xavier Bourmaud.

I augusti lämnade Macron regeringen. Några månader senare ställde han upp i presidentvalet.

– Är vi ensamma? Är vi rädda? hetsar Emmanuel Macron på sitt sista stormöte i Paris inför den första presidentvalsomgången på söndag den 23 april. Långt över 20 000 personer har samlats i den stora arenan som senare i år tar emot världsstjärnor som Lady Gaga och Phil Collins. Ytterligare ett tusental fick vända vid grindarna efter att ha köat i en och en halv timme.

– Nej! Nej!, svarar den extatiska publiken.

Hundratals trikolorer vajar tillsammans med EU:s stjärnbaner runt arenagolvet där Macron själv står som en liten figur i mitten. Ungdomens teaterträning märks i den smeksamma rösten som effektivt varierar i tempo och exploderar i ett crescendo när han höjer rösten och möts av publikens jubel, ramsor och taktfast stampande i golvet.

Han är en demagog. Men en märklig och ovanlig sådan, en som inte utmålar några motståndare. Som talar till alla fransmän på fransmäns vis, med ord som frihet, jämlikhet och solidaritet, tillsammans mot förändring och en ny framtid för alla.

– Nästan ingen här har varit med i ett parti tidigare men nu har de engagerat sig, säger bioingenjören Djamel Boussefsaf som gick med i En Marche i somras och som fått det hedrande uppdraget att som En Marches representant övervaka rösträkningen i sitt distrikt i Paris på valdagen.

Receptet för den snabba framgången är enkelt, hävdar han.

– Vi är pragmatiska människor. Vi hittar lösningar på problem i Frankrike. Och vi bryr oss inte om ifall de är förankrade i en viss ideologi eller inte.

Macrons kandidatur omöjliggjorde för president Hollande att ställa upp för omval. I stället kandiderade Manuel Valls. Som högersosse i Socialistpartiet blev Valls överflödig bredvid Macron och han förlorade PS primärval till Benoît Hamon.

Illojalt kan tyckas, men enligt François Xavier Bourmaud är Emmanuel Macron bara besatt av frihet. Han målar upp sig själv som nykomlingen mot de etablerade politiska djuren, och lovar att både minska antalet ledamöter i nationalförsamlingen och begränsa tiden som ledamot för att rensa upp i en klass av yrkespolitiker.

Under sin presidentvalskampanj har Macron energiskt rest runt i landet som en rockstjärna till fullsatta salar. Han har tonat ner de mest

storvulna kristusposerna från sina första framträdanden, men det hindrar inte att han ser sig själv som aposteln som ska befria fransk ekonomi från blockeringar inte minst på arbetsmarknaden.

Han och Front Nationals Marine Le Pen är just nu i ledning för att bli de de två kandidater som på söndag tar sig till andra omgången, den 7 maj, men både Republikanernas François Fillon och La France Insoumises Jean-Luc Mélenchon trampar  dem i hasorna. Når Macron till andra omgången så har opinionsundersökningarna ända från början lovat honom en ganska överlägsen seger. Vinner han där så blir han den yngste presidenten i Frankrikes historia.

Utan stöd från en majoritet i nationalförsamlingen efter höstens riksdagsval kommer det att bjudas många chanser för Emmanuel Macron att visa upp sin extrema talang för pragmatik, för att osentimentalt bilda tillfälliga allianser, för att övertyga med sitt empatiska lyssnande som gör det möjligt för honom att anpassa sina argument till den han behöver övertyga.