Problem för pappas pojke

När Emmanuel Macron och Justin Trudeau fotograferades under en idyllisk promenad vid G7-mötet på Sicilien i maj gick sociala medier loss på deras nyfunna »bromance«. Två unga, stiliga, liberala ledare stod allierade under Donald Trumps första Europabesök som president. För Macron var maktpositionen ny och oförutsägbar. För Trudeau hade förutsättningarna presenterats innan han ens var född.
»Att leva bredvid er är på många sätt som att sova bredvid en elefant. Hur vänlig och lugn besten än är så påverkas man av varje ryck.«

Det klassiska citatet kommer från den kanadensiske premiärministern Pierre Trudeaus besök hos president Richard Nixon i Washington 1969. Föga visste han då hur läglig metaforen skulle vara när äldste sonen nästan 50 år senare leder landet. Under tider när elefantrycken avlöser varandra i Vita huset har Trudeau­ den yngre lyckats använda Trumps intåg till att återskapa »Trudeaumania«.

Ordet myntades efter att Pappa Trudeau blivit en global profil genom att bygga en John F Kennedy-image på sin charm, progressiva personlighet och kändisrela­tioner. När hysterin var som störst hävdade John Lennon att det skulle vara fred på jorden om alla politiker var som Pierre Trudeau.

Det är tydligt att Justin Trudeau försökt få samma genomslag som sin pappa, och Trump gjorde det länge enkelt för honom.

Tvivel på att Trudeau inte skulle vara mogen för jobbet försvann snabbt när han ställdes i kontrast till Trump. När Trump använt Twitter för att rikta kritik mot allt och alla har Trudeau lagt upp bilder från jämställdhetskonferenser, prideparader och flyktingmottagningar. När Trump signerat­ lagar omringad av vita män har Trudeau stoltserat med en regering som till hälften består av kvinnor och minori­teter.

När Trump har portat etablerade medier från presskonferenser har Trudeau tackat presskåren för deras »outtröttliga arbete«. Genom att visa upp sig som Trumps raka motsats har han blivit en relevant­ spelare i världspolitiken trots att han representerar ett förhållandevis litet och avlägset land som annars är ganska anonymt.

Under en presskonferens efter deras första möte i februari avböjde Trudeau att svara på frågor kring Trumps tumult­artade start. I stället stod han tyst och lät Trump skriva rubrikerna. Emellanåt har han till och med tagit möjligheten att blygsamt försvara Trump genom att kalla honom »äkta« och en person »som faktiskt lyssnar«. Trump har svarat med att be­römma Trudeau för jobbet han gjort med Kanada. Så länge bestens ryck inte visar­ sig i form av långa påhopp på Twitter är mycket vunnet för Trudeau.

Men det har inte stoppat honom från att använda Trumps kontroversiella ut­tal­anden och ställningstaganden angående nynazister och Parisavtalet till att snabbt ställa sig på andra sidan, utan att för den skull sätta Trump i fokus.

När Trump utlyste inreseförbud för medborgare från ett antal i huvudsak muslimska länder gick Trudeau ut på Twitter och välkomnade personer till Kanada oavsett religion.

»Till dem som flyr förföljelse, terror och krig, kanadensare välkomnar er, oavsett tro. Mångfald är vår styrka«, skrev han.

Det sistnämnda uttalandet skulle också visa sig bli ett första test för Trudeaus »good guy«-image. En rekordstor ström av haitiska flyktingar har under sommaren sökt sig till Kanada. Den konservativa oppo­sitionen skyllde helt situationen på Trudeaus välkomnande tweet och i slutet av augusti kände han sig därför tvingad att varna för konsekvenserna om man tar sig över gränsen utan tillstånd.

– Kanada är ett öppet och välkomnande samhälle, men låt mig tala klarspråk. Vi är också ett land med lagar. Att ta sig in i Kanada­ irreguljärt är inte en fördel. Det finns rigorösa immigrations- och tullagar som måste följas. Missförstå mig inte, sa han efter ett möte i augusti med irländske premiärministern Leo Vadkar.

Samtidigt visade en opinionsunder­sökning från kanadensiska radio- och tv-bolaget CBC inför sommaruppe­hållet att förtroendet för Trudeau gått ner nio procentenheter under det senaste året, även om han fortfarande håller sig på en bra nivå jämfört med andra politiker i landet­. Smekmånaden tog snabbt slut efter­ misslyckanden att få igenom val­löften och kontroversiella beslut att stödja utbyggnaden av ytterligare oljeledningar och försäljningar av militärfordon till Saudi­arabien.

Ett större bekymmer för Trudeau är att förhandlingarna kring frihandelsavtalet Nafta går trögt. Trump har hotat att riva upp det, vilket skulle få långt mer förödande konsekvenser för Kanada än för USA.

Risken att Trump skulle fullfölja sitt tidigare hot känns ganska liten, men en dålig överenskommelse skulle slå hårt mot den kanadensiska ekonomin­ och sätta Trudeau i en situation som han kan få svårt att charma sig ur.

I stället för att gå in i direkta ordväx­lingar med den amerikanska presidenten har Trudeau valt att låta 18 ministrar dra igång en charmoffensiv i USA. Målet är att få folk att inse vikten av Nafta på ett lokalt plan för att sedan övertyga de nationella makthavarna. Om taktiken inte fungerar kan Trudeau bli tvungen att göra det han arbetat så hårt för att undvika — att gå upp i ringen mot Donald Trump utan att veta hur det slutar.

Trudeau går en balansgång mellan att vara allierad med Trump samtidigt om han måste vara en kritiker. Än så länge har han lyckats sova gott bredvid elefanten, kanske till och med bättre än han skulle gjort om den inte var där. Men de hårda rycken kommer, utan förvarning, och kan sätta allt pappa byggde upp åt honom på spel.