Protesterna i Kazakstan signalerar nya tider

Kring nyårshelgen spred sig folkliga protester snabbt runt om i Kazakstan, till ytan lika stort som Västeuropa, och nådde största staden Almaty. Byggnader stacks i brand när ilskan över höjt pris på fordonsgas växte till krav på regimskifte.

Den hårdföra staten sköt skarpt mot demonstranterna – kuppmakare och terrorister enligt regeringen. Officiellt dödades över 225 människor, varav 19 poliser, och omkring 10 000 ska ha gripits.

Men missnöjet har pyrt i flera år bland vanligt folk. Det gamla sociala kontraktet i landet gick ut på att många kazaker fick det bättre ställt på 90- och 00-talen tack vare höga världsmarknadspriser på olja, som Kazakstan är rikt på. Då kunde folk i gemen acceptera ett auktoritärt system med begränsade fri- och rättigheter.

Men med fallande oljepris därefter och en pandemi som också slagit mot ekonomin har folk »tvingats jobba extra för att få mat på bordet«, säger Johan Engvall, Centralasienexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Samtidigt har avslöjanden om elitens korruption och kapitalflykt fått stor spridning i internets tidevarv. Excesserna hos en liten grupp miljardärer, där den mångårige, forne presidenten Nursultan Nazarbajevs döttrar och svärsöner hör till de mest förmögna, sticker i ögonen. Familjen rapporteras äga lyxfastigheter i Storbritannien värda flera miljarder kronor (däribland mästerdetektiven Sherlock Holmes adress 221B Baker Street i London).

– Klyftan mellan makten och folket är inte hållbar, säger Johan Engvall.

Även om president Kasym-Zjomart Tokajev installerades på sin post först 2019 är han en del av denna gamla orättvisa ordning, bland annat som premiärminister under »landsfadern« Nursultan Nazarbajev – Centralasiens starke man som med hårt knuten näve ledde Kazakstan från tiden som Sovjetrepublik och sedan självständigheten 1991. Och som trots att han lämnat över till Tokajev anses ha fortsatt styra i bakgrunden, inte minst över säkerhetstjänsten. Den nu 81-årige Nazarbajev fick till och med huvudstaden Nursultan (tidigare Astana) uppkallad efter sig 2019.

I samband med protesterna blottades en maktkamp mellan Tokajev och Nazarbajev. Engvall lånar en liknelse om rysk politik som tillskrivs den forne brittiske premiärministern Winston Churchill:

– Det påminner om ett hundslagsmål under en matta – det är ett himla liv men det är svårt att se vad som egentligen händer.

Det vi dock kan uttyda av händelserna, anser Engvall, är att en gammal samhällsordning är på väg att ersättas av en ny.

– Det sker en brytning med det postsovjetiska samhällskontraktet, med den elit som suttit i 30 år samtidigt som samhället förändras väldigt snabbt med en ung befolkning där många är födda efter Sovjettiden.

Internetvana liberaler, nationalister och andra söker en identitet, de köper inte den onåbara eliten, den »gammalmodiga dissonansen« mellan stat och samhälle.

Krocken mellan det gamla och det unga är inte specifik för Kazakstan utan kan sägas gälla för alla de gamla Sovjetstaterna. Det har bland annat synts i Belarus, Kirgizistan och Ukraina på senare år, påpekar Johan Engvall.

– Men vi vet inte vart det tar vägen. Det kan gå på olika sätt i många olika länder.

Tokajev har nu visserligen uppfattat ett folkligt missnöje. Han har sänkt gaspriset igen, sparkat regeringen och självaste Nazarbajev från livstidsposten som säkerhetsrådgivare. Flera av dennes svärsöner har fått lämna mäktiga poster och familjemedlemmar rapporteras ha rest till Moskva.

Tokajev har också medgivit att några få kunnat bli orimligt rika.

– Det är dags för dem att betala tillbaka till det kazakiska folket och hjälpa dem på ett systematiskt och regelbundet vis, sa presidenten inför parlamentet i förra veckan.

Frågan är om det räcker för att distansera sig från den gamla regimen och uppfattas som att han lyssnar till folket när människor som protesterar mot densamma skjuts ihjäl.

Som ett led i maktkampen, och för att skydda sitt styre, väckte det stor internationell uppmärksamhet att Tokajev kallade på hjälp från den ryskdominerade postsovjetiska säkerhetsalliansen CSTO för att slå ner på protesterna, som han påstod iscensattes av terrorister med utländskt stöd. Snart vaktade framför allt ryska soldater strategiska platser.

– Att Tokajev vände sig till Ryssland är en signal om att han inte kunde lita på sina egna säkerhetsstyrkor, säger Engvall.

Det ryskledda ingripandet vittnar också om en ny metod för de numera gamla styrena i forna sovjetstater att förhindra systemkollapsen.

Om en regim tillåts falla kan fler följa efter. Militärinsatsen i Kazakstan kan därmed komma att stå modell för något betydligt större, nämligen som ett kraftfullt, våldsamt redskap som de hårdföra regimerna i regionen kan ta till framöver för att klamra sig fast vid makten. De behöver bara påstå att ett hot mot dem inte är en intern angelägenhet. I Kazakstan hette det att upprorsmakarna var utländskt utbildade islamister och terrorister. Det har det inte presenterats trovärdiga bevis för, men var en förevändning för att kalla på utländsk militär.

– CSTO ska egentligen skydda mot yttre hot men nu kan det sättas in för att skydda regimerna. Det kan också höja tröskeln för att demonstrationer ska uppstå när man ser att även utländsk trupp kan sättas in, säger Engvall.

Slaget om den postsovjetiska samhällsordningen är inte avgjord.

***

Läs även: Oväntad vädjan från talibanerna förbryllar

Läs även: Ryska soldater lämnar ett Kazakstan i tacksamhetsskuld

Läs även: Hakelius: Så russifieras den svenska politiken

Prenumerera på Fokus här – i brevlådan eller enbart digitalt.