Putin ställer Ryssland på krigsfot
Försvarsminister Sergej Sjojgus avsked varslar om hårdare tider för ryssarna.
Vladimir Putin sparkade till sist sin försvarsminister Sergej Sjojgu. Denne handplockades en gång av Boris Jeltsin för att leda landets räddningstjänst. Han demonstrerade personlig karisma kombinerat med stenhård lojalitet mot först Jeltsin och sedan Putin. Sjojgus storhet låg i hans förmåga att förefalla kompetent och effektiv, även inom områden som han inte hade några som helst kunskaper om och han uppnådde sällan resultat.
Det finns knappast någon annan politiker i Ryssland som har förekommit lika ofta på bild tillsammans med Putin som Sergej Sjojgu. De är ungefär jämnåriga; Putin är född 1951 och Sjojgu 1955, men de kommer från hela olika världar. Putin är rysk underklass från Leningrad; Sjojgu hörde till nomenklaturan; den priviligierade eliten i Sovjetunionen. Föräldrarna var båda högt uppsatta partifunktionärer. Pappan hörde till tuva-folket; en urbefolkning, bosatt i gränslandet mot Mongoliet. Mamman var ryska från Donetsk och hade upplevt den tyska ockupationen under andra världskriget. Sergej Sjojgu läste till byggnadsingenjör i Krasnojarsk, och slapp, tack vare studierna, göra värnplikten.
Genom föräldrarnas kontakter fick han uppdrag i olika statliga plankommittéer. Boris Jeltsin hade en liknande bakgrund och lade märke till den unge Sjojgu, och tillsatte honom som chef för Sovjetrepubliken Rysslands räddningstjänst i november 1991 – alltså kort tid innan Sovjetunionen upphörde. 1994 upphöjdes räddningstjänsten till ett ministerium och Sjojgu blev dess minister. På det jobbet visar Sjojgu sin kapacitet som show-man. Han utformade det gamla civilförsvaret till en hipp myndighet som fanns på plats vid högt profilerade räddningsoperationer med stark mediebevakning. Sjojgu såg till att han och hans personal var på plats när något hände och han syntes ständigt i medierna vid katastrofer och hjälpinsatser.
År 1999 var han en av tre ledare för det nystartade parti som så småningom blev Rysslands statsbärande: Sjogju, Putin och tidigare OS-guldmedaljören i brottning, Aleksandr Karelin. Karelin och Sjojgu var redan folkhjältar i Ryssland; Putin, en man i princip utan utstrålning och karisma, behövde deras glans för att kunna slå igenom. Karelin har i dag helt lämnat offentligheten, medan Sjojgus och Putins bromance har blomstrat. Sjojgu har varit Putins wing-man i 25 år och bland annat följt honom på jakt- och vildmarksresor i Sibirien. Han blev försvarsminister 2012 sedan den tidigare ministern Serdjukovs försvarsreform kört fast.
Anatolij Serdjukov hade inlett en omfattande reform av de väpnade styrkorna, sedan dess svagheter blivit uppenbara i samband med invasionen av Georgien 2008. Serdjukovs program var att höja den teknologiska nivån, minska manskapet och köpa försvarsmateriel på den internationella marknaden. Bland annat drev han igenom ett inköp av franska helikopterbärande hangarfartyg av Mistral-klassen. Affären avbröts efter invasionen av Ukraina 2014.
Serdjukovs reformer kritiserades hårt, framförallt av representanter för den inhemska vapenindustrin. När Sjojgu tog över markerade han tydligt att allt skulle återvända till det vanliga. Fokus blev att leverera ett intryck av storhet, snarare än att genomföra faktisk förändring. Med Sjojgu lades enorma resurser på att skapa en bild av en heroisk framtid för Ryssland, baserad på gårdagens hjältedåd. Ett exempel är den gigantiska katedral som Sjojgu, för försvarsbudgetmedel, låtit uppföra. Omkring 50 000 människor var inblandade i bygget, och ett förslag att låta Putin och Sjojgu avbildas tillsammans med andra helgon och hjältar avstyrdes, sedan Putin ödmjukt bett om att få slippa vara med på en ikon.
När Putin nu sparkar Sjojgu skärper han samtidigt regeringens teknokratiska karaktär. Dess uppdrag blir att se till att Putin har resurser för kriget mot Ukraina. Detta kommer att ske genom en mycket återhållsam ekonomisk politik: Rysslands budget är balanserad, valutan hyfsat stabil och utlandsskulden minimal. Putin kan ignorera medborgarnas sjunkande välstånd, sönderfallande infrastruktur och improduktiva industri. Varje form av protest mot Putins politik straffas som förräderi och kvävs i sin linda där de ändå förekommer.
***
Läs även: Putin tänker uppfostra ryssarna
