Putin tänker uppfostra ryssarna

Den ryska valmyndigheten levererade enligt beställningen smickersiffror till Vladimir Putin; en jordskredsseger med nästan 88 procent av rösterna. Det har naturligtvis ingenting att göra med ryska folkets syn på Putin, och presidenten visar med all tydlighet att han inte litar på sitt folk. Redan för två veckor sedan gav han regeringen instruktioner för ett stort program avsett att uppfostra ryssarna till goda patrioter:  

…ett nationellt projekt med syfte att uppfostra en harmoniskt utvecklad och socialt ansvarstagande personlighet, baserad på traditionella ryska andliga och moraliska värderingar. (Pr-438, p-8) 

Regeringens förslag ska ligga på presidentens bord senast 1 juni. En valseger på 87,29 procenten är nämligen inte tillräckligt för att Putin ska känna sig lugn. Så han dammar av en gammal sovjetisk idé: för att samhället ska fungera idealiskt måste människan förändras, en ny människa måste skapas i stället för den nuvarande, ofullkomliga.  

Putin har i flera år talat om den ryska kulturens civiliserande funktion: det är genom det ryska språket som alla de folk som bor i Ryssland enas och civiliseras. Detta är Rysslands version av The white man’s burden. Tankarna har han uttalat gång på gång under det kvartssekel som han styrt landet, och nu verkar presidenten alltså ta steget att inleda ett konkret projekt för att skapa en ny ryss, baserad på en uppsättning fosterländska ideal.  

För drygt ett år sedan publicerade tidskriften Tetradi konservatizma – ”Häften för konservativism” – en essä där en Jurij Pusjtjuev presenterade ett projekt för en ”avvästifiering” av Ryssland. Skribenten konstaterade att många av de mål som ryska staten satt upp har visat sig svåra att nå, och problemet ligger i att det kollektiva väst allt för framgångsrikt etablerat en livsstil där njutning och personlig bekräftelse står i centrum. Inte ens, konstaterar Pusjtjuev, de veteraner som kommer hem från den ”speciella militäroperationen” i Ukraina förstår varför de tvingats strida. Det krävs en ökad statlig inblandning på alla nivåer i samhället, menar Pusjtjuev och sammanfattar detta med ökad statlig kontroll av ekonomi, vetenskap, kultur och konst, skärpt censur samt breddade uppgifter för de godkända religiösa samfunden.  

Man kan följa den här essäns väg tillbaka till Putin. Pusjtjuevs sammanfattande punkter återfinns i ett brev som parlamentets talman, Vjatjeslav Volodin, sände till Putin i november i fjol. I mitten av december signerade Putin brevet med kommentaren: ”Jag håller med”. Volodin nämner i sitt brev att presidentadministrationens chef, Sergej Kirienko, är informerad och stödjer projektet, och att parlamentet är redo att snabbt stifta nödvändiga lagar. Det är samme Kirienko som nu har fått uppdraget att leda utredningen som ska vara färdig 1 juni.  

Nobelpristagaren Aleksander Solzjenitsyn beskrev i en essä hur staten skiftar mellan våld och lögn för att kontrollera befolkningen. Våldet vinner alltid, men är kostsamt och ansträngande. Lögnen är billig och bekväm, men Kremls lögner blir mer och mer slitna och kräver mer och mer våld och censur för att fungera. Det räcker inte att bara ljuga; människorna måste tvingas att tro på lögnerna. Solzjenitsyn konstaterar att det är här som motstånd kan fungera: den enskilde medborgarens vägran att delta i lögnen. 

När Putin talade till Rysslands parlament häromveckan lyfte han fram den massiva enigheten bland Rysslands folk. Hela landet, hävdade han, står bakom den nuvarande politiken. Syftet med valet i helgen var att bevisa den enigheten; resultatet har inget att göra med hur väljarna röstade; allt handlar om att leverera de nödvändiga siffrorna för att demonstrera fullt stöd för Putin. Men trots att Putin tillskrevs nio av tio röster i helgens ceremoniella val, vill han ändå uppfostra sitt folk.  

För människorna i Ryssland är genuint olydiga. Även de som hycklar lojalitet, söker sig till andra kanaler för den samhällsdebatt som har trängts ut från medierna. Debattörer tystas, fängslas och drivs i exil, men debatten tystnar inte. Sociala medier har blivit en kanal för ifrågasättande av Kremls sanningar; dissidenter i exil når stor publik i Ryssland genom Telegram, YouTube och Zoom. Staten anstränger sig till det yttersta för att blockera kanalerna, men publiken i Ryssland har blivit skicklig på att använda VPN och ta sig igenom blockeringarna. Ryskan har ett begrepp för ett förtroligt samtal med människor man litar på: ”ett kökssamtal”. 

”Du har inte en chans – ta den!” Punkrörelsens gamla slagord passar bra in på de protester som faktiskt genomförs. I början av mars väcktes tanken på att alla missnöjda skulle gå till vallokalerna klockan tolv, ta sin röstsedel och förstöra den: rösta på alla kandidater, skriva ”Navalnyj” eller ”ta dig i röven” eller på andra sätt markera. Det här greppet skulle inte på något sätt påverka valresultatet, men det skulle bli ett betydande merarbete för valfunktionärerna och myndigheterna. Och det verkar ha fungerat. Putin fick nog de siffror som avsetts, men i köerna vid klockan tolv möttes människor och såg att de inte var ensamma. Att delta i det fullständigt riggade valet blev en motståndshandling. Ett trotsigt hån mot hela processen.  

Putin är rädd för ryssarna. Han vet att siffrorna är båg och vill ha nya sätt att tygla alla manifestationer av trots. Putins nya människa ska vara tigande och lydig.

***

Läs även: Putin behöver inte folkets stöd för att vinna

Läs även: En mans kamp mot Kreml