Putins piska viner

Text: Anna-Lena Laurén, Moskva

Bild:  Mikhail Metzel/scanpix

Det har varit ett fantastiskt år för den ryska oppositionen. Massdemonstrationer mot Putin på Moskvas gator, stor uppmärksamhet i internationella medier, nya karismatiska stjärnor som Aleksej Navalnyj och Ksenija Sobtjak. Och till sist – Pussy Riot. Fem tjejer i banditluvor lyckades toppa de internationella nyhetssändningarna i veckor. En fri konstgrupp som varken kan sjunga eller spela blev internationella superstjärnor som promoveras av Madonna, Yoko Ono och Sting.

Oppositionen i Ryssland är inte längre marginaliserad och utskrattad. Den har fått nytt liv. Det är också det som är problemet, för nu är den inte längre ofarlig för Kreml.

Putin har gått till motattack. Tumskruvarna dras åt.

Gennadij Gudkov. Ksenija Sobtjak. Sergej Udaltsov. Leonid Razvozzjajev. Aleksej Navalnyj. Det är några exempel på personer som har blivit av med sina jobb, utsatts för husrannsakan, bestulits på sina tillgångar, kidnappats av säkerhetstjänsten eller dragits inför rätta.

Myndigheterna går tillväga på olika sätt. Det är det som är poängen – ingen ska kunna förutse hur hon eller han ska drabbas. Om man drabbas. En beprövad metod att göra livet outhärdligt som Stalin utvecklade till förfining går ut på att så osäkerhet och rädsla.

Många har jämfört dagens klappjakt på ryska oppositionella med 1930-talets repressionsvåg. Det är dock en jämförelse som haltar med tanke på att Stalinterrorn var ett organiserat massmord. Putinregimen arkebuserar inte folk. Den hotar, lirkar, smutskastar och hånar.

Nya lagar har stiftats för att stävja protesterna. Den som arrangerar eller deltar i olagliga demonstrationer kan bötfällas med upp till 70 000 kronor. Organisationer som får utländsk finansiering måste nu registrera sig som »utländska agenter«. Den här lagen stiftades bland annat för att komma åt valobservatörsorganisationer som Golos, som avslöjade omfattande valfusk i dumavalet 2011.

En mängd oppositionsledare och aktivister har utsatts för repressalier. Den senaste är Leonid  Razvozzjajev, assistent till den oppositionella dumaledamoten Ilja Ponomarev. I oktober flydde han till Ukraina för att söka politisk asyl men kidnappades av ryska FSB och återfördes till Moskva där han nu är ställd inför rätta, anklagad för att ha planerat olagliga massdemonstrationer.

Men exemplen är fler. Ksenija Sobtjak, känd tv-journalist, utsattes i våras för husrannsakan. Maskerade poliser klampade in i hennes lägenhet och beslagtog bland annat över en miljon euro som hon förvarade i kontanter i sitt kassaskåp. Pengarna har inte återlämnats och nu anklagas Sobtjak för skattefusk eftersom hon enligt myndigheterna inte har deklarerat den här inkomsten.

Gennadij Gudkov, folkvald för oppositionspartiet Ett rättvist Ryssland, kastades ut ur duman. Han anklagades för att utnyttja sitt politiska mandat i affärslivet, en anklagelse som kunde gälla större delen av de folkvalda som fortfarande sitter kvar i duman. Precis som i fallet Chodorkovskij handlar det om en ytterst selektiv tillämpning av lagstiftningen.

Sergej Udaltsov, oppositionsledare på vänsterkanten, smutskastades i den regeringskontrollerade NTV-kanalen. Med hjälp av en smygfilmad videoinspelning »bevisade« NTV att han håller på att planera en statskupp i Ryssland med hjälp av georgiska agenter.

Det hela är en del av en systematisk mediekampanj som NTV har gått i spetsen för. Flaggskeppet är den upphaussade och mycket påkostade dokumentärserien »Anatomija protesta« (Protestens anatomi), ett verk av den Kremltrogne journalisten Arkadij Mamontov. Dokumentärserien skildrar oppositionen som en samling fosterlandsförrädare med slemma mål och pekuniära drivkrafter. Pussy Riot är västvärldens försök att blanda sig i Rysslands inre affärer, och dess medlemmar har utnyttjat den rysk-ortodoxa kyrkan för att nå stjärnstatus och berömmelse.

Samtidigt som oppositionen löper gatlopp har de egentligen ett helt annat och mycket större problem. Styrfarten från mass-demonstrationerna mot Putin håller på att klinga av.

Under de senaste demonstrationerna har antalet deltagare varit nere i några tusen eller bara några hundra. Det betyder inte att Putin plötsligt har blivit mer populär utan är en naturlig utveckling i en stad där folk regelbundet har demonstrerat i ett halvår. Nu inträder en påtaglig trötthet. Medelklassen upplever att den har gjort sitt.

Faktum kvarstår: livet under Putin-regimen är fortfarande inte outhärdligt för den ryska medelklassen, åtminstone inte till den grad att man vill satsa hela sina liv på att protestera mot honom. Därför är det svårt för den splittrade oppositionen att på längre sikt motivera folk till massdemonstrationer.

Det här vet Putin. Först väntade han ut demonstrationerna, därefter började han sakta men säkert klämma åt oppositionsledarna.

Pussy Riot-affären slutade i en delseger för Kreml då de lyckades splittra trion Jekaterina Samutsevitj, Nadezjda Tolokonnikova och Marija Alechina. Samutsevitj, som inte hade deltagit i själva punkkonserten i kyrkan eftersom hon greps av vakterna, valde att överge det gemensamma försvaret tillsammans med Tolokonnikova och Alechina. Hon bytte advokat och släpptes fri så gott som omedelbart. En spricka inom Pussy Riot kom därmed i dagen.

Vad betyder då detta med tanke på framtiden?

Å ena sidan: oppositionen är fortfarande svag, splittrad och oförmögen att utnyttja den stora goodwill de har i det ryska samhället.

Å andra sidan: Putin befinner sig på ett sluttande plan, även om hans regim är intakt. Moskva är förlorat för gott, ett faktum som Putin troligen accepterade redan efter dumavalet i fjol. Nu gäller det att behålla greppet om resten av Ryssland.

Det innebär att klappjakten på oppositionella fortsätter, men samtidigt att oppositionen kommer att få nya delsegrar eftersom de – mot alla odds – har byggt upp en position som praktiskt taget har gjort dem till en institution i det ryska samhället.

 

Fakta | Ryska protester

Den 10 december 2011 hölls den första stora anti-Putindemonstrationen i Moskva. Sedan dess har ett tiotal stora demonstrationer hållits. Den största, som hölls den 24 december 2011, samlade upp till 80 000 personer.

Efter att en demonstration i maj 2012 urartade i bråk fängslades ett antal demonstranter. De ställs nu inför rätta, anklagade för att ha anstiftat oroligheter.