Radikalisering

Hur kvällen ska sluta står klart redan på väg till demonstrationen. Gatorna runt Befrielsetorget i centrala Kairo kantas av olivgröna pansarbussar. På trottoarerna vimlar kravallutrustade poliser och män med walkie-talkies. Ur polisvagnarnas gallerfönster kikar svettiga ansikten ut under tunga svarta hjälmar.

Solen ligger redan snett över torget när demonstranterna samlas: inte fler än 300 personer, men ett tvärsnitt av den egyptiska oppositionen. Hela vägen från liberala El Ghad till socialister, nasserister, demokratirörelsen Kifaya och det förbjudna Muslimska brödraskapet. Beslöjade och obeslöjade kvinnor. Överallt vajar libanesiska, palestinska och egyptiska flaggor, tillsammans med Hizbollahs gula standar med den lyfta näven och maskingeväret.

– Ya Nasrallah ya habib. Åh Nasrallah vår älskade!

– Qassaf qassaf Tal Abib. Bomba, bomba Tel Aviv!

Talkörerna och plakatens blödande libanesiska barn lämnar inga tvivel om var sympatierna ligger. Men även om detta utannonserades som en stödmanifestation för Libanon, är det också något mer.

– Ändå tiger Hosni Mubarak! vrålar plötsligt en man med megafonen riktad rakt mot polismuren, och folksamlingen fyller i: Ändå tiger säkerhetspolisen! Ändå tiger de arabiska regimerna!

Slagorden slår som gnistor mot torrt papper. President Mubarak har pliktskyldigt förebrått Israel de civila offren i Libanon, men också fördömt Hizbollah. Det är en väntjänst till USA som i 25 år beväpnat hans regim, men också ett uttryck för den oro de sunnimuslimska regimerna i Egypten, Saudiarabien och Jordanien känner inför det shiamuslimska Irans ökade inflytande i regionen. I Irak har den shiamuslimska majoriteten organiserat stora pro-Hizbollahdemonstrationer och den irakiske premiärministerns hårda kritik av Israel har skapat kontroverser i USA. Paradoxalt nog är sannolikt Libanon, med sina många etniska och religiösa grupper, det land i arabvärlden där folkopinionen är mest kluven till Hizbollah.
För aktivisterna på Befrielsetorget är saken klar. Samma västvärld som finansierar Israels överfall på Libanon står bakom den diktator som nu sänder led efter led av poliser mot dem – det är vad de vill visa den stora majoritet egyptier som inte vill, eller vågar, ta ställning.
Folkhopen pressas ihop av civilklädda soldater; bakom dem en svart, bepansrad massa av kravallpoliser. Med knuffar och slag driver de demonstranterna från torget. Från sidogatorna tittar ytterligare hundratals poliser på, medan demonstranterna skriker ut sin avsky: Ni slåss för Israel! Runt dem väntar hundratals Kairobor, kisande mot poliser och demonstranter i den röda kvällssolen. Ingen säger något.