Rättvisa hägrar

I början av 80-talet var El Salvador huvudprioritet för US armys southern command. Uppgiften var att till varje pris se till att den salvadoranska FMLN-gerillan besegrades, för att därmed stoppa kommunismens hotfulla marsch norrut. Men det blev ingen seger. Och nu – snart 40 år senare – kan Southern command i stället komma att bli avgörande för om dess tidigare allierade ska dömas för den värsta massakern under det salvadoranska inbördeskriget, och i hela Latinamerikas historia.

En historiens paradox.

Historien började med att den salvadoranska elitbrigaden Atlacatl, utbildad av Southern command, i december 1981 intog den lilla byn Mozote i Morazanprovinsen i sydöstra El Salvador. Under tre dagar ägnade sig soldaterna – på order av översten Domingo Monterrosa, en av USA:s stora favoriter – åt att systematiskt döda alla invånare. Sammanlagt rörde det sig om nästan 1 000 personer; de flesta barn, kvinnor och åldringar.

»Ett dött barn är en gerillasoldat mind­re«, skrev en soldat på en av de få husväggar som stod kvar sedan byn satts i brand.

Jag och fotografen Ulf Aneer var de första journalisterna som kom till Mozote, i början av januari 1982, ett par veckor efter massakern. Efter oss kom New York Times och Washington Post. Men alla rapporter om massakern avfärdades och vi journalister som varit där beskrevs som gerillapropagandister, både av den salvadoranska militären och av USA:s ambassadör i San Salvador. Strax därpå röstade USA:s kongress för ökat militärt bistånd till El Salvador som belöning för att situationen för mänskliga rättigheter förbättrats.

Men tio år senare, när fredsavtalet i El Salvador skrevs under, kunde ingen längre förneka massakern. Argentinska rättsmedecinska antropologer hade börjat gräva och hittade med tiden rester av över 800 kroppar, varav två tredjedelar har identifierats. En sanningskommission, tillsatt av FN, bidrog med ytterligare uppgifter.

Men FMLN-gerillan, som förvandlats till politiskt parti, och militärens parti Arena beslutade, bara några dagar efter publiceringen av sanningskommissionens rapport, att anta en amnestilag som osynliggjorde de tusentals övergrepp som registrerats. Den ansvarige för massakern i Mozote, översten Domingo Monterrosa, hyllades som en hjälte av militären och fick efter sin död sitt namn skrivet med jättelika bokstäver på muren mot huvudgatan i staden San Miguel, där en av landets största militärförläggningar finns.

FMLN och Arena turades om vid makten som tystnadens väktare.

Men 2016 förklarade den salvadoranska konstitutionsdomstolen överraskande amnestilagen som inkonstitutionell och i dag står 18 höga officerare från tiden för massakern inför rätta i den lilla staden San Francisco Gotera i Morazanprovinsen. Generalen José Guillermo Garcia, som var försvarsminister när Mozote förvandlades till en massgrav, och som gömt sig i USA, utvisades till El Salvador för att stå till svars.

Det har varit en långsam rättegång. Flera av de anklagade vägrar att svara på frågor. Några av de viktigaste vittnena har avlidit, bland andra en av de få överlevande i Mozote, Rufina Amaya, som jag intervjuade i januari 1982. Militären och försvarsministeriet i El Salvador säger att deras arkiv har förstörts och att de inte har några uppgifter över huvud taget om vad som skedde i Mozote de där dagarna i december 1981. De kan inte ens uppge namn på de soldater som ingick i Atlacatlbrigaden.

Samtidigt har FMLN och Arena arbetat intensivt på att driva igenom en ny amnestilag för att på nytt lägga locket på. Men det har inte gått efter beräkningarna. Och för första gången sedan fredsavtalet är det heller inte FMLN eller Arena som sitter vid makten i El Salvador. I valet i början av året segrade 37-årige Nayib Bukele, som tidigare har varit borgmästare i San Salvador, med fler röster än alla andra kandidater tillsammans. Hans första handling efter att ha svurits in som president var att via Twitter beordra militären att omedelbart ta bort Domingo Monterrosas namn från muren vid militärförläggningen i San Miguel. Dagen därpå målade soldater om hela muren och Monterrosas namn är inte längre synligt.

Det var en symbolisk gest, men den gav hopp om att den nya regeringen i stället för att sabotera den pågående rättegången i San Francisco Gotera ska underlätta den.

Men det största hoppet om att rättegången ska avancera har att göra med åklagarens envisa arbete. Och det är också här som Southern command kommer in.

Som en del i jakten på de bevis som de salvadoranska myndigeterna hävdar inte finns, har åklagaren tagit kontakt med olika grupper i USA, bland annat männi­skorättskommissionen på universitetet i Washington, som specialiserat sig på att få ut dokument från olika institutioner. Den har redan försett den salvadoranska åklagaren med viktiga uppgifter, till exempel en lista med 480 namn på soldater som ingick i Atlacatlbrigaden och som snart kommer att förhöras i den lilla rättssalen i San Francisco Gotera.

Men det som väckt störst förhoppningar är att en federal domare, på begäran av universitetet i Washington, beordrat Southern command att göra en omfattande och grundlig genomsökning av alla dess arkiv för att leta fram uppgifter som på något sätt har med massakern i Mozote att göra.

– Att alla arkiv skulle vara förstörda eller försvunna är inte trovärdigt, har den federala domaren konstaterat.

Och eftersom El Salvador var Southern commands främsta prioritet är möjligheterna rätt stora att arkiven, eller delar av dem, finns där. Southern command har sex veckor på sig för att presentera resultat. Om arkiven hittas kan de bli avgörande för om de höga officerare, som nu försöker tiga sig fria, ska dömas.

Ett slags seger för Southern command, om än av ett annat slag än den ursprungligen avsedda.