Reaktion med flera avsikter

Israels officiella reaktion på Aftonbladets artikel om påstådd stöld av organ från döda palestinier kan tyckas överdriven, men i många avseenden är den helt logisk: det handlar om inrikes utrikespolitik. Inrikespolitiskt fanns det poänger att hämta för utrikesminister Avigdor Lieberman när han drog paralleller mellan det svenska agerandet – oviljan att fördöma artikeln – och Sveriges påstådda tystnad inför Förintelsen under andra världskriget.

Lieberman och premiärminister Benjamin Netanyahu vet vilka knappar de ska trycka på för att få den israeliska opinonen med sig, enligt författaren och samhällsdebattören Yitzhak Laor.

– Avigdor Lieberman tar kontroll över debatten genom att utnyttja det nationalistiska samförståndet, och det samförståndet börjar och slutar med »oss«, judarna och vår Förintelse. Det finns inga andra kriterier.

Ett återkommande inslag i den israeliska debatten är omvärldens »dubbelmoral«. Nyckelfrasen är: »Vem är du att mästra oss?«

– Så vi förstör arabiska östra Jerusalem … säger Laor. Så vi dödade en massa palestinier i Gaza … 42 års militärstyre i territorierna … Vem är du att ha synpunkter? Vi är tillåtna. Vi är era offer. Det förgångna tillhör oss. Vi gör som vill med det.

Liebermans biträdande utrikesminister Daniel Ayalon använde en annan populär metod att stävja kritik av Israel: att hävda att kritik av Israel (även om den kanske inte alltid bottnar i antisemitism) framkallar antisemitism.

– Vi ser en koppling mellan den svenska regeringens officiella ställningstaganden, vilka är extremt kritiska mot Israel, och antisemitism i pressen, sade han till tidningen Jerusalem Post.

Moshe Maor, professor i statsvetenskap vid universitetet i Jerusalem, tror inte att den israeliska regeringen verkligen tror att dess utspel kan få Sverige – och därmed i förlängningen EU – att retirera från sina krav eller mildra kritiken av till exempel fortsatt utbyggnad av bosättningar och rivning av arabiska hem i östra Jerusalem. Det var heller inte meningen:

– Utrikesdepartementets och Liebermans mycket extrema uttalanden var inte riktade mot Sverige utan mot hemmapubliken, säger Moshe Maor till Fokus.

Lieberman är i en utsatt position och riskerar åtal för ekonomiska brott, som kan tvinga bort honom från regeringen. Avgörandet om åtal ligger nu hos justitiedepartmentet.

– Han behöver all uppbackning han kan få, och hans extrema uttalanden är ett sätt att mobilisera hans politiska bas, som är extremt nationalistisk.

Moshe Maor tror dock att den svenska vägran att fördöma Aftonbladets artikel har stärkt Israel i uppfattningen att EU inte kan tillåtas att spela någon medlarroll i Mellanöstern, nu eller i framtiden.

– Jag tror att de som fortfarande hållit dörren för en europeisk medverkan har fått bekräftat vad högern alltid har hävdat, att de skandinaviska länderna i synnerhet men också EU som organisation inte förstår och uppskattar den komplexa situation och de existentiella hot vi lever under.

En av de få som gått mot strömmen i den israeliska debatten är den respekterade historikern Tom Segev, som på tidningen Haaretz ledarsida skrev att den israeliska utrikeministerns krav på ett svenskt fördömande av Aftonbladets artikel »tyder på att Lieberman fortsätter att tänka i Sovjet-termer« och att hans jämförelse med Sveriges »påstådda tystnad under Förintelsen gör lika lite för att föra israelisk utrikespolitik framåt som Yisrael Beiteinus (Liebermans partis) rasistiska ideologi«.

Men Segev och en handfull andra som försökte räta upp debatten och ge händelsen rimliga proportioner försvann i den stormvåg av fördömanden av Aftonbladet, Sverige och svenskarna i allmänhet som sköljde genom det israeliska medielandskapet.