Rigas baksida

Det är en sen försommarkväll. Från skybaren på tjugosjätte våningen i det renoverade gamla kommunisthotellet Reval Hotel Latvija har man en fantastisk utsikt över Riga. Vid horisonten bakom bankpalatsen, kyrkspirorna, parlamentet och jugendbyggnaderna i den välbevarade Gamla stan kan man ana badorten Jurmala, Lettlands svar på Franska rivieran, med sina lyxrenoverade villor. I sydost, några spårvagnshållplatser bakom regeringsbyggnaden och centralstationen, skymtar Rigas baksida: Moskvaförorten, med misär, fallfärdiga hyreshus, prostitution, alkoholism, hopplöshet, och djup fattigdom.

En mager och sliten gammal kvinna rör sig bland affärsfolket och turisterna i baren och försöker försynt sälja några blommor som hon uppenbarligen själv har odlat. Hon ingår inte i kategorin människor som normalt släpps in i skybarens flärd. Men personalen verkar känna igen henne och har överseende. Den gamla kvinnan är en av det unga EU-landet Lettlands många fattigpensionärer.

En majoritet av pensionärerna i Lettland har en pension som inte når upp till existensminimum 100 lat, eller 1 375 kronor i månaden. För 20 år sedan, under kommunisttiden och planekonomin, kunde de leva ett gott liv på sin pension. I kapitalismens Lettland är de förlorare. De överlever inte utan stöd från släktingar eller hjälporganisationer eller någon form av extrainkomst.

Lena, som förmedlar guider från ett pyttelitet kontor bredvid hotell Latvija, blev pensionär för några år sedan efter att ha arbetat i över 40 år, mest i statens tjänst:

– Jag har 273 lat (3 750 kronor) i månaden i pension. Jag är tvungen att jobba vidare, annars skulle jag ha det mycket svårt. Matpriserna har stigit med 21 procent på ett år. Och hyran sen! Då kan du tänka dig hur de stackare har det som måste nöja sig med en pension på 80–90 lat i månaden, säger som inte vill uppge sitt efternamn eftersom hon är ryskättad och rädd för repressalier.

De fattigaste har fått betala ett högt pris under de senaste årens rasande ekonomiska utveckling i Lettland. Fram till i höstas var landet tillsammans med grannländerna Estland och Litauen en av »Baltikums tre tigrar«. Nu kommer baksmällan.

Lettlands ekonomi växte förra året med 10,5 procent, en enastående tillväxtsiffra i ett EU-land. Som en jämförelse ligger Sverige på 2,7 procent. Det innebar att arbetskraften började ta slut. Många letter med utbildning hade dessutom sökt sig utomlands. Irland är mycket populärt och har haft en stor invandring av gästarbetande letter. Det var ingen tillfällighet att Irland var det enda landet som i årets Melodifestivalen kom att ge 12 poäng till Lettland.

Alla som inte är sjuka eller har slagits ut av spriten, ett stort problem redan under kommunisttiden, kan få ett arbete i dagens Lettland. Det är inte ovanligt att en del av lönen betalas ut svart, kontant i ett kuvert. Men många letter, framför allt i medelklassen, försöker komma ifrån de svarta lönerna. Den som vill låna pengar till en bostad måste nämligen enligt nya regler lägga upp minst 10 procent av bostadskostnaden i egen insats. Och i låneansökan ska det finnas ett intyg från skattemyndigheten om att pengarna är deklarerade och beskattade.

Den heta arbetsmarknaden ledde förra året till att lönerna i Lettland ökade med över 30 procent. Samtidigt steg mat-, energi- och bränslepriserna rekordartat. En hysteriskt frikostig utlåning till bostäder, inte minst från svenska Swedbank (tidigare Hansabanka) och SEB, som dominerar bankmarknaden i Lettland, har bidragit till att inflationen skenar. I april låg den på 17,5 procent. Internationella valutafonden, IMF, bannade den borgerliga koalitionsregeringen, som tvingades strama åt. I år rasar tillväxten i Lettland till i bästa fall 2–3 procent.

Regeringen är sedan tidigare utomordentligt impopulär bland de lettiska väljarna. Ett nyval i dag skulle leda till en brakförlust för regeringspartierna och framgångar för det reformerade kommunistpartiet, som nu sitter i opposition. Ett skäl till väljarnas missnöje är att korruptionen har brett ut sig inom den politiska eliten. För ett drygt halvår sedan samlades 5 000 rasande medborgare tidigt en morgon i hällregnet utanför det lettiska parlamentet, saeima, och skanderade: »Sluta stjäla! Sluta ljuga! Ner med regeringen!«

Den utlösande orsaken till protesterna var att regeringen beslutat sparka den tuffe chefen för Lettlands antikorruptionsbyrå (KNAB), Aleksejs Loskutovs. Den formella anledningen var att KNAB haft oreda i bokföringen. Men i allmänhetens ögon var det verkliga skälet Loskutovs nit, att hans undersökningar hade blivit alltför besvärande för det politiska och ekonomiska etablissemanget.

Krisen slutade med att premiärminister Kalvitis själv tvingades avgå. KNAB-chefen Loskutovs sitter än så länge kvar på sin post. Dessvärre har Loskutovs fått nya problem. En av hans medarbetare lyckades häromveckan stjäla beslagtagna mutpengar, drygt 1,5 miljoner kronor kontant, ur ett kassaskåp i KNAB-högkvarteret i Riga.

Men de här affärerna är småpotatis jämfört med fjolårets största skandal: Aivars Lembergs, en av Lettlands tre oligarker, greps misstänkt för mutaffärer och penningtvätt i stor skala. Lembergs blev stormrik i samband med de omfattande privatiseringarna efter kommunisttiden. Han är sedan många år borgmästare i den lilla välmående hamnstaden Ventspils (som har färjeförbindelse med Nynäshamn). Han har också kandiderat till premiärministerposten.

Inte heller den lettiske presidenten Valdis Zatlers har rena händer. Han har medgett att han under sin tid som kirurg och chefsläkare på ett sjukhus vid sidan av sin lön tog emot penninggåvor av sina patienter. Ett diskret kuvert med en extra slant i har varit mera regel än undantag när letterna gått till doktorn. Det är en följd av de traditionellt låga lönerna för läkare och sjukvårdspersonal.

Men det finns vinnare även bland de lettiska medborgarna i dagens turbulenta ekonomi. Medelklassen har konsumerat för mycket och är tyngd av höga och dyra bolån, men den växer. Det syns inte minst i trafiken på Rigas gator. Bilparken har ökat våldsamt och nästan helt bytts ut på 5–6 år. Dyra stadsjeepar är nu betydligt vanligare än de gamla ryska Lada- och Volga-bilarna.

Den som rör sig kring det vackra Domtorget i Rigas centrum kan få skymten av en verklig vinnare, Valery Kargin, när han anländer i sin tyska lyxlimousin Maybach och parkerar utanför Parex banks högkvarter. Kargin och hans kompanjon Viktor Krasovitsky äger tillsammans 86 procent av Parex-koncernen, som i snabb takt expanderar ut i Europa och även har kontor i Stockholm och Malmö. Göteborg står på tur. Det svenska fondbolaget East Capital har köpt in sig med 4,2 procent i banken.

De två bankmagnaterna har gjort en rekordkarriär i Lettlands finansvärld. Båda är lettiskfödda men ryskättade och tillhör den stora gruppen med ryska som modersmål, 40 procent i Riga och 30 procent i landet som helhet. Valery Kargin jobbade efter studierna som frilansjournalist åt ungdomsprogrammen på den gamla kommunistradion vid Domtorget, snett emot huset där hans bank nu ligger och gjorde karriär i det lettiska kommunistpartiets ungdomsförbund. Tillsammans med ingenjören och datornörden Krasovitsky startade Kargin 1987 en resebyrå som i de sovjetiska reformtiderna hade stora framgångar.

Något år senare lyckades de två med bedriften att i Riga få öppna det första lagliga privata valutaväxlingskontoret i Sovjetunionen. Under två år hade de monopol på privat valutaväxling. Folk från alla sovjetrepubliker kom farande med kassar av pengar till det lilla växlingskontoret vid Rigas centralstation. Detta blev så småningom Parex bank, som nu är den tredje största banken i Baltikum, efter svenska Swedbank och SEB.

Valery Kargin är i dag 47 år och håller utåt en ytterst låg profil. Han är inte politiskt engagerad och har inte heller figurerat i mututredningar och korruptionsaffärer. Länge betraktades han som Lettlands rikaste man, ända tills en kostsam skilsmässa, som dokumenterades noga i skvallerpressen i Riga.

Från hotell Latvija och den gamla kvinnan med blommorna promenerar man på fem minuter till Domtorget och Valery Kargins Parex bank. Det är avståndet mellan extrem fattigdom och extrem rikedom i dagens Lettland.