Risken för ett ännu större krig i Mellanöstern har ökat

Genom att slå till när Hamas-ledaren var i Iran gav Israel en omisskännlig signal till Teheran.

Text:

Bild: AP

På mindre än ett dygn har Israel dödat två av sina värsta fiender. Nu är Hamas politiske ledare Ismail Haniyeh och Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallahs medarbetare Fuad Shukr borta, men i stället har risken för ett ännu större krig i Mellanöstern ökat. Det betyder ökande risker också för Sverige. 

Israel utnyttjade sin chans till fullo: när Ismail Haniyeh hade rest från Qatar till Iran för att delta i den nye presidenten Masoud Pezeshkians installationshögtid bombade israeliska luftvapnet hans hus. Naturligtvis hade Israel kunnat ”eliminera” – det ord israeliska företrädare använder – Haniyeh i Qatar också. Men genom att slå till när Hamas-ledaren var i Iran gav Israel en omisskännlig signal till Teheran. Det var också en omisskännlig signal till Pezeshkian. Om denne med iranska mått mätt ganska moderate man, som besegrade en radikal kandidat i valet, hade tänkt presentera en något mer försonlig ton gentemot Israel, blir det i det närmsta omöjligt nu. 

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Bara några timmar innan Haniyeh dödades hade Israel bombat en byggnad i Beirut där Fuad Shukr befann sig. Benjamin Netanyahus regering anklagar Hizbollah för att ligga bakom attacken på en by på Golan-höjderna några dagar dessförinnan, men Hizbollah förnekar inblandning.  

Hur det verkligen gick till när barn på Golan-höjderna dödades av ett lufthangrepp spelar mindre roll nu, för med elimineringarna av två ledande motståndare till Israel är det nu risk att konflikten mellan Israel och Gaza sprids till andra länder.  

Då, som så ofta, är frågan vilken roll USA kommer att spela. I årtionden har USA:s Mellanöstern-politik varit ganska förutsägbar, för både demokrater och republikaner har sagt sig stödja både Israel och en tvåstats-lösning. Men Donald Trump är som bekant inte som andra politiker. Inom utrikes- och säkerhetspolitik saknar han ideologi och företräder i stället åsikter baserade på Trumps egna känslor gentemot andra länder och deras ledare. Han hatar Kina men charmades på något sätt av Xi Jinping. Samma med Nordkorea och Kim Jong-Un och Ryssland och Vladimir Putin. Mohammed bin-Salman gillar han också, kanske ännu mer nu när Saudiarabien har investerat två miljarder dollar i Trumps svärson Jared Kushners nya firma.  

Om Mellanöstern står i brand när USA väljer ny president, och om Trump vinner, kan man inte räkna med balanserat eller ens strategiskt tänkande. Jo, visst har Trump rådgivare; jag känner ett antal av dem. Jag känner också många av dem som positionerar sig för jobb inom en ny Trump-administration. Vissa av dem är vad man skulle kunna beskriva som mer traditionella än Trump, men liksom sina motparter hos Joe Biden och Kamala Harris lider de av den sjuka som så ofta skadat amerikansk utrikespolitik: de kan bara se situationer ur ett amerikanskt perspektiv. Om man inte har levt utomlands en längre tid är det mycket svårt att inse hur annorlunda verkligheten och olika händelser kan verka från ett annat lands perspektiv. 

Att elimineringen av Shukr och Haniyeh kommer att leda till en större konflikt är inte självklart: Hizbollah kan välja att inte vedergälla bombningen, och det kan även Iran. Men om konflikten kommer kan vi europeer inte räkna med att USA ska vilja, kunna eller lyckas begränsa den. Det betyder att vi kan räkna med en ny flyktingvåg liknande den flyktingvåg USA indirekt utlöste genom att invadera Irak.  

På tal om Irak-kriget: jag hade i flera år Paul Wolfowitz som kollega. Jag anlände på min arbetsplats i tron att han skulle vara rabiat och ovillig att föra dialog. I stället fann jag en man som är intresserad av andras åsikter och engagerar sig för fred i Israel och Palestina (och på grund av detta ofta angrips av amerikanska högern). Men för USA:s inflytelserike före detta biträdande försvarsminister, som förvisso inte är någon duva, finns det inte längre någon plats i republikanska partiet. Det gör det inte heller för andra ministrar inom George W. Bushs aministration. Också på grund av denna förskjutning hos republikanerna är situationen i Mellanöstern så oroväckande. 

***

Elisabeth Braw är försvars- och säkerhetsexpert vid American Enterprise Institute i Washington DC och aktuell med boken Goodbye Globalization.