Så eliminerade Polens president huvudmotståndaren

Den 4 juni är ett laddat datum i Polens moderna historia. Det var på den dagen år 1989 som fackföreningen Solidaritet och de polska väljarna slog knock-out på det kommunistiska systemet i valet till parlamentets båda kamrar. Den gången var det Lech Walesa som enade polackerna. Kort senare blev han det fria Polens förste president. 

Och i söndags – på den 4 juni – stod Lech Walesa bredvid den nuvarande oppositionsledaren Donald Tusk på scenen utanför slottet i Warszawa. Det var ett symboliskt överlämnande av ledarrollen för den politiska opposition som nu tagit upp kampen mot ett nytt auktoritärt Polen. Från scenen blickade de två ut över ett hav av demonstranter så stort att något liknande aldrig skådats i Warszawa vare sig under den långa kampen mot det kommunistiska systemet, eller under de åtta år som gått sedan högerpartiet Lag och rättvisa tog över makten 2015 och började montera ned den polska rättsstaten. Uppgifterna varierar mellan 300 000 och en halv miljon demonstranter. Hundratusen mer eller mindre spelar ingen roll, det är den överlägset största ansamlingen människor under de mer än fyra decennier Fokus utsände har bevakat utvecklingen i Polen. 

Donald Tusk, som för en månad sedan ensam kallade till massmötet, hade därmed bevisat att han i dag är den obestridlige politiske ledaren för den samlade demokratiska oppositionen. Vänsterpartiet stödde från början Tusks initiativ medan de två andra oppositionspartierna – bondepartiet PSL under ledning av Władysław Kosiniak-Kamysz och det tämligen nybildade centerpartiet Polska 2050 under ledning av Szymon Hołownia – in i det sista försökte ta sina händer från demonstrationen med hänvisning till att de hade andra och viktigare åtaganden den fjärde juni. 

Det blev en ny lag i stalinistisk anda från regeringen, snabbt antagen av sejmen och än snabbare undertecknad av landets president Andrzej Duda, som fick också dessa två oppositionella partiledare att rätta in sig i leden och gå med i söndagens manifestation. Droppen som fick bägaren att rinna över var ”Lagen om en statlig kommission för att undersöka ryskt inflytande på Republikens Polens inre säkerhet under åren 2007-2022”. Den döptes snabbt av oppositionen till ”Lex Tusk”, då det var uppenbart att den tillkommit huvudsakligen för att eliminera Donald Tusk från det politiska livet i Polen och förhoppningsvis förbjuda honom att bli landets framtida premiärminister. 

Enligt lagen ska underhuset sejmen, kontrollerat av Lag och rättvisa, utse en kommission bestående av nio personer som skall undersöka, anklaga, ställa inför kommissionens pseudo-domstol och döma personer som bedöms vara säkerhetsrisker för Polen. Tio års förbud att beträda högre ämbeten kan bli straffet för den som någon gång under den period om 26 år som undersökningen gäller har tagit beslut som anses ha främjat ryskt inflytande över polsk politik.  

Lagen utlöste omedelbart ett ramaskri från landets samlade jurister då den så uppenbart stred mot grundläggande principer i ett demokratiskt rättssamhälle, däribland principen om en klar åtskillnad mellan den lagstiftande och dömande makten. Den polska vetenskapsakademiens juridiska kommitté konstaterade enhälligt att lagen strider mot tolv artiklar i den polska konstitutionen och att den ”väcker oro över Polens framtid som ett demokratiskt samhälle tillhörande västvärldens kulturella och rättsliga samhörighet”. Och tjugotre före detta domare i Polens konstitutionsdomstol hävdade i ett gemensamt uttalande att lagen är ”ett kuriosa inspirerat av frånvaron av ett rättssystem i totalitära stater”. 

De utländska protesterna lät heller inte vänta på sig. EU:s kommission skrev att den var djupt oroad över den nya lagen och att den skulle kunna komma att användas för att utan sedvanlig rättslig process förbjuda fysiska personer att kandidera till offentliga ämbeten. Kommissionen kommer, heter det, att analysera lagen och om det visar sig nödvändigt ”vidta omedelbara åtgärder”; i klartext nya bestraffningar av Polen.  

Europaparlamentet tog på ett plenummöte speciellt upp den nya lagen. Än starkare kritik kom från USA. Den förste som reagerade var USA:s ambassadör i Polen, Mark Brzezinski, som redan innan lagen antogs offentligt varnade Polens president för eventuella konsekvenser. Efter antagandet kom ett skarpt uttalande från amerikanska UD. 

Polens president Andrzej Duda avvisade dock all kritik och hävdade – med syfte på USA och president Joe Biden – att lagen förmodligen blivit bristfälligt översatt till engelska. Duda, som själv är doktor i juridik, skrev under lagen måndagen den 29 maj och försvarade den sedan ihärdigt. Fredagen den 2 juni drog han emellertid plötsligt öronen åt sig, förmodligen efter påtryckningar och kanske hot från USA. På eftermiddagen lämnade han in en skrivelse till sejmen med begäran om att ändra lagen – så kallade ”Förnyelse” – och bland annat stryka tioårsförbudet mot att beträda offentligt ämbeten och byta ut det mot ett beslut/uttalande av den, fortfarande enväldiga niomanskommissionen, att personen ifråga gått i ryskt ledband och att den inte kunde gå i god för att så ej skulle ske igen. Huruvida sejmen kommer att behandla förslaget i närtid återstår att se. Premiärministern uttalade omedelbart sin kritik mot presidentens förlag till ändring. 

I grunden ändrade dock Dudas ”förnyelse” ingenting och själv kom han hos en betydande del av väljarkåren att framstå som en politisk pajas. Hans agerande medförde inte bara en spricka hos makthavarna utan bidrog sannolikt till det stora deltagandet i manifestationen i Warszawa den 4 juni. 

Med den är kampanjen inledd inför parlamentsvalet i höst, förmodligen den 15 oktober även om exakt datum ännu ej utlysts.  

***

Läs även: "Vi har blivit parodier på oss själva"

Läs även: Nu är det Meloni som bestämmer