Ödesdag för Schulz

Få skulle förmodligen vilja byta med den tyske S-ledaren Martin Schulz på söndag förmiddag. Vid elvatiden ska han gå upp i talarstolen på Socialdemokraternas extrainsatta kongress i Bonn för att övertyga de 600 delegaterna att säga ja till att partiet på nytt ska försöka bilda regering med Angela Merkels kristdemokratiska CDU.

Säkert finns det åtskilliga som anser att Martin Schulz får skylla sig själv om han tycker att uppgiften känns tung. Det var han själv som redan på valkvällen den 24 september med eftertryck slog fast att nu skulle hans SPD gå i opposition. Att delta i en ny regering var inte att tänka på för ett parti som nått sitt sämsta resultat, 20,5 procent, sedan kriget.

Schulz klara besked väckte entusiasm bland flertalet medlemmar och sympatisörer, äntligen skulle SPD få tid att staka ut en ny väg och restaurera det sargade partiet som förlorat drygt tio miljoner väljare sedan Gerhard Schröders segerval 1998. Det är en utbredd uppfattning inom partiet att de gångna årens samregerande med CDU har skadat SPD.

Politiska bedömare tolkade det som att Schulz kämpade för att överleva som partiordförande, hans enda chans till det var att blåsa till strid.

På valkvällen gick han också till ett våldsamt angrepp på Angela Merkel när partiledarna möttes i direktsänd tv och anklagade henne för att ha »fört en skandalös valrörelse utan innehåll«. Schulz till synes kokade av ilska.

Schulz upprepade sitt nej två månader senare. Då hade sonderingarna mellan CDU, liberala FDP och De gröna kraschat och Angela Merkel behövde en ny regeringspartner

– Vi står inte till förfogande, slog Schulz omedelbart fast och hänvisade återigen till valresultatet, 14 procentpunkter back för den stora koalitionen mellan CDU och SPD var lika med ett rött kort från väljarna.

Alla dessa kategoriska uttalanden får nu Schulz äta upp. Två dagar efter sitt andra nej-besked tog den tyske presidenten, socialdemokraten Frank-Walter Steinmeier, Schulz i örat och tvingade honom att åtminstone sondera med Merkels CDU.

Dessa sonderingar blev klara för en vecka sedan och mynnade ut i ett 28-sidigt dokument där partierna deklarerar vad de är ense om – alltifrån ett uppbrott för Europa till en återhållsam flyktingpolitik.

Schulz behöver nu kongressens godkännande för att ta upp regelrätta regeringsförhandlingar och om det kommer så långt ska SPD-medlemmarna i en allmän omröstning ta ställning till resultatet. Tyskland lär inte få någon ny regering förrän tidigast till påsken. Om majoriteten på söndag säger nej till fortsatta förhandlingar väntar sannolikt nyval.

För den 62-årige Martin Schulz är förutsättningarna omvända. I höstas hade han sannolikt blivit petad som partiordförande om han inte hade slutit leden med sin vägran att delta i en ny regering. På söndag måste han få till ett godkännande för fortsatta regeringsförhandlingar. Ett nej från kongressen vore en alltför stor prestigeförlust för den redan vingklippte Schulz.

En som garanterat håller tummarna för Schulz är Angela Merkel, även hon skulle få det besvärligt om SPD-medlemmarna säger nej.

Fakta | Tyska valet
Valresultat, procent
CDU/CSU (Bayern) 32,9
SPD 20,5
Alternativ för Tyskland (AFD) 12,6
Liberala FDP 10,7
Vänstern 9,2
De gröna 8,9