Sex, men bara för gifta

I Indonesien når lagens långa arm hela vägen in till sängkammaren. När landets parlament den 6 december i fjol klubbade en ny brottsbalk infördes också ett lagtillägg som förbjuder människor som inte är gifta att ha sex med varandra. I teorin kan fängelsestraff på upp till ett år komma att utdömas. Sedan tidigare är även otrohet belagt med fängelsestraff i landet.  

– Den här lagen har diskuterats i olika former alltsedan 50-talet, och diskussionerna har intensifierats sedan runt sju år tillbaka, innan den nu antogs, säger Siradj Okta, lektor i juridik vid Atma Jayas katolska universitet i Jakarta.  

Okta har särskilt fokus på juridik kopplat till hiv och sexuell hälsa, inklusive diskriminering av människor med hiv. Han pekar på att flera av ändringarna i brottsbalken kommer att försvåra arbetet mot sexuellt överförbara sjukdomar markant. 

– Lagen förbjuder marknadsföring av preventivmedel till de som är under 18 år. Det begränsar deras rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, säger Siradj Okta, vars egen syster dog i hiv på 90-talet.  

Ytterligare lagtillägg förbjuder abort förutom i händelse av våldtäkt eller av akuta medicinska skäl när fostret är mindre än tolv veckor gammalt. Andra revisioner skärper straff för hädelse och begränsar medborgarnas rätt att protestera eller förolämpa presidenten, regeringsministrar eller statsideologin. Ett hopkok med starkt konservativ slagsida.  

– Den här lagen är full av kompromisser. Den syftar till att tillmötesgå krav från olika grupper. Men den kommer inte att fungera praktiskt, säger Siradj Okta.  

Som exempel nämner han hur dödsstraff finns kvar på straffskalan i den uppdaterade brottsbalken, men med en tio år lång prövotid – vilket i praktiken ska göra det mycket svårt att verkställa.  

Lagöversynen har kritiserats hårt utanför Indonesiens gränser. I synnerhet sexförbudet, där turister har börjat oroa sig för att ertappas efter något förfluget ragg. Indonesiens turistråd har påtalat att lagen kommer att bromsa återhämtningen inom den indonesiska turismsektorn efter coronapandemin.  

I syfte att släcka dessa kulturpolitiska bränder gick Indonesiens biträdande justitieminister skyndsamt ut med en försäkran om att inga turister ska åtalas under den nya lagen (även om den rent tekniskt ska gälla även dem).  

Trots alla invändningar har ändå lagen välkomnats från flera håll. Inte minst från domstolarna själva, som tidigare saknat en central brottsbalk som varit överställd provinsiella lagar. Detta förväntas ändra sig när den nya balken träder i kraft.  

– Tidigare kunde folk arresteras för sex utan att vara gifta mot bakgrund av provinsiella lagar. Men den nya lagen kan inte upphävas av sådana underställda förordningar – den gäller för alla, berättar Siradj Okta.  

En annan anledning till det nya lagpaketet handlar om nationell rättstradition. Muhtadin Sabilly, ordförande för organisationen Pemuda Muslimin Indonesia, pekar på hur det nya, självmedvetna Indonesien vill bryta med dåligt förankrade lagtraditioner i landet, särskilt de som hade ärvts ned från den tidigare kolonialmakten Nederländerna. I deras ställe har islam vuxit fram som den viktigaste grunden till ny lagstiftning i landet.  

Lokalt finns också områden i Indonesien som det starkt konservativa Aceh på västra Sumatra, som trycker på för mer islamiskt inspirerad lagstiftning, medan exempelvis Bali anses mer liberalt och norra Sulawesi med sin kristna majoritetsbefolkning lutar sig mer mot kristen rättstradition. Men då över 86 procent av befolkningen är muslimer får islam ett sorts tolkningsföreträde i flera avseenden.  

– Vi försöker steg för steg gå över till sådant som bättre reflekterar vårt samhälle. Tidigare var sex utanför äktenskapet mot våra seder, nu är det även ett brott mot lagen, säger Muhtadin Sabilly.  

Vi träffar honom och hans kollegor på Pemuda Muslimins huvudkontor i Jakarta. Som en av de största muslimska organisationerna i världens folkrikaste muslimska land har de en tydlig tyngd i många samhällsfrågor.  

Samtalet kretsar till en början kring Rasmus Paludan, vilket ger upphov till en delvis tryckt stämning. Sabilly och de andra känner väl till koranbränningen och är sårade över den. Samtidigt är de glada över att en svensk journalist kommit för att lära sig mer om den nya lagen på plats i Indonesien, och trugar med flera sorters fikabröd. Så småningom kommer vi in på den nya lagen.  

– Som muslimer är vi enade bakom samma regel. Islam tillåter inte sex utanför äktenskapet. Vi hoppas att världen kan förstå detta, säger Muhtadin Sabilly.  

Zahra, vice ordförande för organisationen som i enlighet med vanan att i offentligheten bara använda sitt förnamn, fyller i med andra argument för den nya lagen:  

– Många problem i samhället härrör från fritt sex. Till exempel barn som aborteras, barn som växer upp utan att fadern är känd, att man inte vet vilka som är släkt med varandra eller så. Och HBTQ har historiskt sett förstört många samhällen.  

Det sista påståendet är inte hämtat ur luften – det nya lagpaketet riktar på sätt och vis indirekt in sig på bland annat sexuella minoriteter. Eftersom HBTQ-personer inte får ingå äktenskap eller partnerskap i Indonesien är de genom lagrevisionen i teorin numera helt förbjudna från att ha sex.  

På den indonesiska HBTQ-organisationen Arus Pelangi – långvarig samarbetspartner till svenska RFSL – är man uppgiven.  

– HBTQ-rörelsen i Indonesien har alltid varit en måltavla, och vi har aldrig haft en röst i politiken. Vi är bara ett verktyg för att rättfärdiga den här konservativa ideologin, säger Riska Carolina, juridisk specialist på Arus Pelangi.  

Echa Waode, sekreterare i Arus Pelangi, håller med Carolina. Hon identifierar sig som transsexuell, och föddes som biologisk man. I ett Indonesien som till stora delar fortfarande är konservativt möter hon varje dag fördomar och stora svårigheter.  

– Det svåraste har varit att få acceptans från min familj, berättar Waode över en kaffe i centrala Jakarta. Min egen bror brukade slå mig. Och jag är rädd för att gå ut med min partner och min dotter, eftersom folk kan håna oss.  

Arus Pelangi pekar på hur en våg av attacker skedde mot just HBTQ-personer i Indonesien efter att samkönade äktenskap legaliserades i USA 2015. Grupper av bland andra konservativa mödrar engagerade sig också vid samma tid för att bredda begrepp såsom otillåtna sexuella handlingar.  

– De konservativa växer i styrka här alltsedan 1998, när diktatorn Suharto störtades. Det skedde många reformer då – media blev friare och så vidare – men baksidan var att konservatism och extremism växte, säger Riska Carolina.  

Indonesien är i många avseenden en administrativ mardröm. Med 277 miljoner invånare har landet världens fjärde största befolkning, fördelade på uppskattningsvis 1 300 etniska grupper med inalles runt 700 regionala språk. Indonesien är också en önation, med över 17 000 öar, varav över 922 permanent bebodda.  

För det mesta har konstruktionen trots detta fungerat väl. Men historiska episoder visar vilka effekter revolter och sammandrabbningar kan få på de tättbefolkade indonesiska öarna. Som svar på ett kommunistiskt kuppförsök 1965 lät landets dåvarande diktator Suharto rensa ut anhängare över hela landet – mellan 500 000 och en miljon människor beräknas ha dödats. Och 1998 dog ett tusental människor i den så kallade majrevolten, som i sin tur ledde till att Suharto till sist avgick. Begreppet "löpa amok" kommer etymologiskt från just den här delen av världen.  

För att ändå skapa enighet och samling under en gemensam flagga behövde det moderna Indonesien därför en kulturell och filosofisk underbyggnad. Därför antog man redan på 40-talet, under den förste presidenten Sukarno, konceptet pancasila, eller ”fem principer”. Inom ramen för pancasila ryms exempelvis indonesisk patriotism som ska omfamna alla folkgrupper, samt representativ demokrati utan dominans av någon enskild folkgrupp.  

Av särskilt intresse är principen Ketuhanan yang Maha Esa, eller tro på en enda gud. En princip som har kommit att antas tämligen kategoriskt – alla indonesier måste registrera vilken religion de tillhör, på samma sätt som med könstillhörighet. Tidigare har endast sex religioner varit tillåtna att registrera sig för: islam, hinduism, buddhism, protestantism, katolicism och konfucianism. 2017 tilläts även traditionell folktro. Att vara ateist är inte ett alternativ, åtminstone inte på papperet.  

– Alla invånare i Indonesien måste ha en religion, eftersom vi är skapade av Gud. Det måste stå på ens id-kort vilken religion man tillhör, berättar Muhtadin Sabilly på Pemuda Muslimin Indonesia.  

Håller det pluralistiska Indonesien, med alla sina folkgrupper och lokala språk på att förvandlas till ett konservativt religiöst styrt land?  

– Det jag verkligen inte gillar med den här lagen är att man låter något baserat på moralism och populism bli lag, svarar Riska Carolina eftertänksamt.  

Brott mot det nya förbudet mot sex om man inte är gift ska bara kunna anmälas om närstående rapporterar till polisen. Med andra ord, föräldrar, barn eller maka/make till den misstänkta brottslingen. Något Siradj Okta är starkt kritisk till.  

– Man lägger avgörandet i händerna på familjemedlemmar och skapar en övervakningskultur. Och stigmat mot de som till exempel lever med hiv eller tillhör olika minoriteter kommer att förstärkas, säger han.  

Toppbild: Aktivister protesterar utanför parlamentet i Jakarta mot den nya strafflagen.

***

Läs även: Dags att avkriminalisera sexköp

Läs även: Snippan och risken med att låta ordboken avgöra