Silkesvantar när DSK återvänder

Många av de 13,5 miljoner fransoser som laddat med popcorn framför tv:n i söndags kväll blev ganska besvikna. Den så emotsedda intervjun med Dominique Strauss-Kahn kastade knappast nytt ljus över händelserna i svit 2806 på hotell Sofitel i New York den 14 maj i år.

Den dåvarande IMF-chefen, som anklagats för att ha utsatt städerskan Nafissatou Diallo för sexuella övergrepp, återvände nyligen till Frankrike sedan åtalet mot honom lades ner i slutet av augusti. Hans återkomst var värdig en superstjärna, med poliseskort hela vägen från flygplatsen Charles de Gaulle in till den exklusiva våningen vid Place de Vendôme i centrala Paris.

Tv-intervjun bjöd varken på en omfattande mea culpa eller nya detaljer. DSK erkände sig visserligen skyldig till att ha begått ett »moraliskt misstag« men hävdade fortsatt att Nafissatou Diallo enbart ägnat sig åt falska anklagelser när hon anmälde honom. Han hävdade att han var ett oskyldigt offer för en komplott.

Dagen efter tv-framträdandet var den allmänna uppfattningen att de viktiga frågorna inte blev ställda, något de flesta tillskrev det faktum att utfrågaren i kanalen TF1, den rutinerade journalisten Claire Chazal, är nära vän med DSK:s hustru Anne Sinclair. Franska feminister dömde ut intervjun, som sågs av lika många människor som en fransk VM-match i fotboll, som ett journalistiskt lågvattenmärke helt i avsaknad av objektivitet och kritiska frågor.

I intervjun meddelade den tidigare favorit­tippade socialistkandidaten att han inte kommer att ställa upp i presidentvalet den 22 april nästa år. Han berättade också att han och partikamraten Martine Aubry hade en pakt som gick ut på att endast en av dem skulle kandidera, vilket Martine Aubry ägnat de senaste dagarna åt att förneka. På frågan om han kan tänka sig en framtida politisk comeback lämnade DSK däremot dörren på vid gavel; »On verra«, svarade han, »Vi får se«. Vilket många valt att tolka som ett revanschlystet ja.

Med DSK ute ur leken så är det hans främsta rival Francois Hollande som ligger bäst till inför socialistpartiets primärval den 6 oktober, med Martine Aubry som god tvåa. Hollande har till och med seglat upp som Frankrikes mest populära politiker, en bra bit före president Nicolas Sarkozy, vars nödutryckning till Libyen inte tycks ha haft någon effekt på den kritiska hemmaopinionen. Presidenten har ännu inte lämnat något definitivt besked om han tänker ställa upp för omval, men knappast någon tror att han tänker kasta in handduken.

I den första tv-sända debatten mellan ­socialistpartiets sex kandidater märktes det tydligt att fallet DSK är en öm punkt för partiet. Och det är heller inte självklart att den förre IMF-chefen är ute ur det politiska spelet för gott. För medan en del partikamrater tydligt deklarerat att en politisk återkomst är såväl omöjlig som icke önskvärd för DSK, finns det många som är av motsatt ståndpunkt.

– Vi behöver Dominique Strauss-Kahn, på ett eller annat sätt, har bland andra kandidaten Manuel Valls konstaterat.

Och det finns en hel del franska väljare som instämmer, trots att DSK fortfarande är föremål för polisutredning. I måndags, dagen efter DSK:s tv-framträdande, ställde författaren Tristane Banon upp i en intervju i fransk tv. Det är första gången sedan rättsprocessen drog i gång som hon berättar om det våldtäktsförsök som hon hävdar att DSK utsatte henne för 2003, och som sedan ett par månader tillbaka utreds av fransk polis.

– Han nämnde varken Nafissatou eller mig en endaste gång under sin intervju, konstaterade hon.

Tristane Banon ifrågasatte varför en brottsmisstänkt person erbjöds att tala ut på bästa sändningstid, och dessutom behandlas som en rockstjärna av utfrågaren. Och så påminde hon tv-tittarna om att det var andra journalister och inte hon själv som uppmärksammat allmänheten på vad som hände 2003.