Skiftbyte i SPD

Willy Brandt var SPD-ordförande i hela 23 år – från 1964 till 1987. Sedan dess har de tyska socialdemokraterna brottats med efterträdarfrågan utan att lyckas.

Nödlösningen Vogel, följdes av skandaldrabbade Engholm, Scharping blev bortmanövrerad inför öppen ridå av Lafontaine  …

Nu är vi framme vid 1995 och tre år senare vann faktiskt Socialdemokraterna valet med Oskar Lafontaine som ordförande och Gerhard Schröder som kanslerkandidat. Kanske var det den ideala besättningen som kunde ena det bipolära partiet – vänstermannen Lafontaine och den nyliberalt inspirerade Schröder.

Läs mer: Lewenhagen: »Det som sker i Tyskland är extraordinärt«

Ett halvår efter valsegern hoppade dock Lafontaine utan förvarning av, både som finansminister och som partiordförande.

Sedan dess har SPD haft sex olika partiordföranden. Ingen har varit lyckosam.

Schröder kom på kant med sitt parti i samband med det kontroversiella Agenda 2010-programmet. Han avgick som partiordförande och satt kvar som kansler tills han förlorade valet mot Angela Merkel.

Östtysken Matthias Platzeck skulle markera en nystart; han fick dock snabbt kasta in handduken efter hastigt uppkomna, psykosomatiska (?) hälsoproblem.

Läs mer: Merkels regering (nästan) i hamn

Lantisen Kurt Beck från Mainz blev bortmobbad efter två år.

Sigmar Gabriel tog över efter valchocken 2009, han satt kvar i hela åtta år utan att egentligen vara populär internt. Han omvaldes som ende kandidat till ordförande med generande svaga procentsiffror.

Martin Schulz togs emot som en frälsare när Gabriel öppnade dörren för honom inför valet 2017. På extrakongressen i mars i Berlin röstade samtliga 605 delegater på honom, något sådant hade aldrig tidigare inträffat i partiet. Från 100 procent rasade Schulz snabbt mot nollnivån, sedan i tisdags är han inte partiordförande och inte heller utrikesministerkandidat. Gabriel bidrog i slutskedet genom att träda fram ur skuggorna och sätta kniven i sin gamle vän.

Efter alla dessa män kommer nu för första gången i partiets 155-åriga historia en kvinna. Andrea Nahles, 47 år, nominerades i tisdags av partistyrelsen till ny ordförande, valet sker i april.

Läs mer: Sossestjärnan som slocknade 

Om någon hade sagt Nahles för fyra –fem år sedan hade ingen tagit förslaget på allvar. Då sågs hon av många som en jobbig, polariserande figur med ett ansträngande självbelåtet och ständigt återkommande skratt. Hon hade först gjort sig känd som ordförande för ungdomsförbundet och sedan varit partivänsterns galjonsfigur.

I dag är Andrea Nahles en högst re–spekterad politiker, dels efter fyra år som arbetsmarknadsminister i Angela Merkels koalitionsregering, dels efter sitt redan legendariska framträdande på extrakongressen i Berlin den 21 januari i år.

På kongressen märkte Nahles att partiledningen var på väg att förlora omröstningen om fortsatta regeringsförhandlingar. Hon kastade sitt i förväg skrivna manus och höll ett högst känslosamt tal där hon gisslade motståndarnas förakt för de »små delsegrarna«, de som betyder konkreta framsteg för miljontals människor.

– Det var för sådant jag gick med i partiet, sa Nahles och slog näven i talarstole,.En gång kallades hon för den siste mannen i SPD, nu är hon på väg att bli den första kvinnan.

Fakta | Andrea Nahles

Katoliken Andrea Nahles föddes 1970. Hon är uppväxt och fortfarande bosatt i Eifelområdet sydväst om Frankfurt. Nahles gick med i SPD som 18-årig gymnasist och gjorde karriär i ungdomsförbundet Jusos, vars ordförande hon var under åren 1995–99. Hon valdes in i förbundsdagen första gången 1998.

Nahles var länge talesperson för partivänstern och kritiserade Gerhard Schröders reformprogram Agenda 2010 hårt. Efter valet 2009 blev hon ny generalsekreterare och under åren 2013–2017 var hon arbetsmarknadsminister i Angela Merkels regering.