Ständigt denne Trump

När chocken lagt sig efter Donald Trumps valseger förra hösten insåg republikanerna vilket gyllene läge de befann sig i. Sedan slutet av 1930-talet har partiet endast vid ett fåtal sporadiska tillfällen kontrollerat senaten, representanthuset och presidentämbetet på en och samma gång. Med en öppen domarstol fanns även Högsta domstolen inom räckhåll. Visst var Trump ett wildcard men det fanns en naiv förhoppning om att han skulle lugna ner sig nu när han uppnått sitt mål. Allt var upplagt för nästintill fri regi fram till kongressvalet 2018. Arvet efter Barack Obama skulle raderas utan att Demokraterna kunde göra särskilt mycket åt saken. Det enda som krävdes var en enad front, vilket representanthusets talman Paul Ryan snabbt poängterade.

– Det var den här typen av enad regering vi satsade på. Nu blir det full fart framåt, sa Ryan.

Mindre än ett år senare talas det i stället om ett »inbördeskrig« inom partiet. På ena sidan står Trump och hans anhängare. På andra sidan finns det republikanska etablissemanget som vill lägga fokus på att driva igenom lagändringar medan de fortfarande kan. Ända sedan Trumps installation i januari har folk från det sistnämnda lägret varit tvungna att motvilligt göra uttalanden och försvara sin president i den mån det går. I takt med att Trumps uttalanden blivit allvarligare har det till slut brustit för somliga.

Bob Corker, republikansk senator från Tennessee, gick i förra veckan ut på Twitter och kallade Trumps administration för ett »vuxendagis«. Några dagar senare anklagade han presidenten för att försöka »kastrera« utrikesminister Rex Tillerson för hans försök till diplomatiska förhandlingar med Nordkorea. Trumps hantering av situationen på Koreahalvön kan leda till ett tredje världskrig, varnade Corker. Efteråt förklarade han att bråket mellan de båda eskalerat under fyra månaders tid.

Sin vana trogen kunde Trump inte hålla sig borta från tangentbordet. I en serie tweets påstod han att Corker vädjat om Trumps uppbackning innan han beslutade sig för att gå i pension i stället för att ställa upp för omval nästa höst. Trump hävdar att det var hans raka »NEJ TACK« som fick Corker att inse att karriären var slut.

»Därför förväntade jag mig att Corker skulle vara en negativ röst och stå i vägen för vår agenda. Han vågade inte ställa upp«, sa presidenten.

En annan som inte backat för att säga vad han tycker om Trump är veteranen och den tidigare republikanske presidentkandidaten John McCain, senator från Arizona. Under ett tal i Philadelphia beskrev han Trumps utrikespolitik som »ogenomtänkt, falsk nationalism«. Trump svarade i en radiointervju att han »är mycket, mycket snäll, men vid en viss punkt då slår jag tillbaka och då blir det inte vackert«.

Att det just är de erfarna republikanerna som tar striden med Trump är inte särskilt förvånande. Bob Corker inväntar som sagt sin pension och John McCain kämpar en betydligt tuffare strid mot sin hjärntumör. »Little Marco« (Rubio), »Lying Ted« (Cruz) och »Crooked Hillary« (Clinton) förlorade alla på knockout under förra årets valkampanj. För Corker och McCain verkar den sista utmaningen i deras långa karriärer bli att motbevisa bilden av Trump som oövervinnerlig mästare i politiskt gatuslagsmål.

Republikanerna som deltar i nästa hösts omval har desto mer att förlora. Jeff Flake – McCains kollega från Arizona – satte karriären på spel när han blev en av de första att öppet kritisera Trump. Presidenten har beskrivit Flake som ett »gift« i partiet och uppmuntrat republikanska politiker både höger och vänster om Flake att ställa upp i primärval. Målet är att störta honom och enligt en New York Times-undersökning ligger Flake risigt till. Trots detta ångrar han inte sina ordval gällande presidenten.

– I vilka fall skulle jag hållit tyst? Vid vilken tidpunkt skulle jag inte sagt: detta är inte rätt, detta är inte konservativt. Detta är inte vad republikanerna ska vara, sa Flake i en intervju.

Corker, Flake och McCain är tydliga exempel på hur krigslysten USA:s ledare blir när någon kritiserar honom. Många hävdar att Trumps användning av sociala medier både tog honom till Vita huset och en dag kommer att kosta honom jobbet. Tills den dagen så kan tweetandet skörda en hel del andra offer. Vissa republikaner undviker till varje pris att uttala sig i frågor där de känner sig tvungna att ta avstånd från sin president. Morgonen efter det att Donald Trump på ett envist sätt lagt skulden på »båda sidorna« i våldet mellan nynazister och motdemonstranter i delstaten Virginia vågade bara en republikansk kongressledamot uttala sig i CNN. Att kritisera en sittande president från det egna partiet kan kosta värdefulla donationer, framför allt om man kommer från en delstat där Trump fortfarande har starkt stöd.

Jeff Flake är bara en av senatorerna som det republikanska etablissemanget är rädda att förlora. Enligt uppgifter har Trumps före detta chefsstrateg Steve Bannon planer på att utmana så många som sex republikaner med mer populistiska kandidater. Partiledningen är rädd för att Bannons oerfarna och eventuellt kontroversiella namn lyckas vinna primärvalen för att sedan förlora mot demokrater. I en förlängning kan ett sådant scenario mycket väl ge demokraterna greppet om kongressen och göra Trumps liv betydligt svårare än det redan är.

Presidenten och senatens majoritets­ledare Mitch McConnell träffades nyligen för att reda ut meningsskiljaktigheterna. Efteråt enades de om att relationen var bättre än någonsin och att de är på samma sida angående sjukhusreformer och utnämningar av domare. Trots att de i varje fall utåt sätt grävt ner stridsyxan tog Trump sin gamle chefstrategs parti utan att tveka.

– Jag gillar verkligen Steve. Steve gör det Steve tycker är rätt, kommenterade Trump Bannons eventuella planer under en gemensam presskonferens med McConnell.

Även innanför Vita husets väggar fortsätter stridigheterna. Utrikesministern Rex Tillerson ska enligt uppgift ha kallat Trump för en »idiot« under ett bråk i somras. I intervjuerna efteråt har han avböjt att svara på om han faktiskt använde det ordet, men han står fast vid att han inte har några planer på att säga upp sig. Trots att Trump sagt att han slösar bort sin tid genom att söka diplomatiska lösningar med Nordkorea så har Tillerson lovat att fortsätta »tills första bomben släpps«. Ministerns jobb har i mångt och mycket handlat om just det – att tona ner presidentens utrikespolitiska uttalanden inför resten av världen. När Donald Trump avböjde att försäkra kongressen om att Iran uppfyller avtalet om landets kärnenergiprogram, något han är tvungen att göra var tredje månad, så gick Tillerson ut och förklarade att USA fortfarande har för avsikt att delta i avtalet så länge det ses över en gång till.

Den goda nyheten för Trump är att de republikanska väljarna ändå verkar stödja honom i inbördeskriget. Enligt en ny CNN-mätning backar 68 procent Trumps sätt att hantera partikamraterna. I frågan om vem de har störst förtroende för när det kommer till att få igenom lagändringar står 63 procent bakom Trump. Endast 29 procent har större förtroende för republikanerna i kongressen.

Med ett år kvar till kongressvalet finns det fortfarande tid att få igenom sjukhusreformer och skattesänkningar som partiet har talat om i flera år. Men planen Paul Ryan lade ut efter valnatten om ett enat parti verkar de flesta ha gett upp. Ryan och många andra har kommit till insikten att ingen är immun mot Trumps attacker, inte ens hans egna partikamrater.

– Det är så han gör. Vi har lärt oss leva med det, konstaterade Paul Ryan i en intervju med MSNBC.