Svavelgul tsunamiseger

Ingenting i den italienska politiken kommer att förbli sig likt efter parlamentsvalet den 4 mars. EU och näringslivet bävar inför tanken på en regering ledd av den segrande populistiska Femstjärnerörelsen som en gång grundades av komikern Beppe Grillo. Eller blir det en rasist och högerextremist som Matteo Salvini, ledare för Lega, som blir Italiens näste premiärminister?

Varför inte båda två i en koalition? En politisk verklighet som redan går under det illaklingande namnet Frankensteinmajoritet.

Redan från första början var alla valexperter samstämmiga. Utgången av det italienska parlamentsvalet skulle avgöras i de folkrika regionerna i södern: Kampanien, Apulien och Sicilien. För här stod striden mellan Femstjärnorna och Silvio Berlusconis Forza Italia, som alltid varit stark i Syditalien.

Det blev ingen strid. Femstjärnornas dominans kan liknas vid en ren tsunami. En karta visar att detta parti, som utmanar hela Italiens politiska etablissemang, totalt dominerar öarna Sicilien och Sardinien men också hela Apulien och stora delar av Kampanien. På politiska kartor avslöjar partiets svavelgula färg tydligt att Femstjärnorna nu kommer att styra nästan halva landet.

»För dessa områden heter den enda möjliga förändringen Femstjärnorna och Luigi di Maio«, skrev i veckan La Repubicas chefredaktör Mario Calabresi i en text som liknar ett rent ledarstick:

»Den gula färgen är som ett skrik från de som redan känner sig vara uteslutna av framtiden och som inte längre har något som helst förtroende för traditionella partier.«

Arbetslösheten har alltid varit Syditaliens stora gissel, kantad av maffia, korruption och vanstyre. I Priolo utanför Syrakusa byggde man under 1950-talet upp en jättelik petrokemisk industri SINCAT som skapade jobb. I dag är dessa anläggningar gamla och mindre lönsamma och uppfyller dessutom inte dagens moderna miljökrav. Jobben har minskat drastiskt. Föga förvånande har hela 60 procent av invånarna i Syrakusa röstat på Femstjärnorna.

Lega lyckades väl i sin valkampanj, där Matteo Salvini orkestrerade en valkampanj baserad på trygghet, individuell säkerhet och kryddad med åtskilliga rasistiska utspel. Den högerextremistiske man som den 3 februari började skjuta ute på gatan mot mörkhyade personer i den lilla staden Macerata var som manna från himlen för Salvinis valkampanj.

För fem år sedan fick Lega Nord, som partiet då hette, 6 405 röster i provinsen Macerata, som hör till den röda regionen Marche. Denna gång röstade hela 152 608 personer på Matteo Salvini. Det faktum att Salvinis parti totalt blev större än Berlusconis gör att han nu tveklöst är högerns kandidat till premiärministerposten. Osvuret är bäst men frågan är om detta ändå inte blir Berlusconis svanesång.

I måndags förklarade en besegrad Matteo Renzi att han avgår som partiledare för Demokraterna; partiets röster har halverats på fyra år. Men beslutet var inte så tydligt som det först verkade. En brasklapp följde, där Renzi senare förklarade att han tänker sitta kvar till dess att en ny regering har blivit installerad.

Renzi som vet det mesta om politiskt rävspel inser att detta kan ta lång tid. Uppenbarligen vill han ha kontroll över denna process. Kanske tror han att det inte blir någon ny regering, utan nyval. Och då vill han ha revansch efter sitt katastrofval.

»Att Renzi bestämmer sig för att avgå och samtidigt vänta tills det är rätt tillfälle är obegripligt. Det syftar bara till att förlora tid«, sa partiets gruppledare och veteran i Senaten, en mycket irriterad Luigi Zanda.

Att tala om att man avgår och sedan inte göra det är en klassiker inom italiensk politik.