Sveket mot palestinierna: »Folket känner misstro mot alla partiers ledare«

De palestinska ledarna rasar mot Gulf­stater som sluter avtal med Israel och normaliserar relationerna med den judiska staten – utan att först invänta en lösning på den israelisk-palestinska konflikten. »Svek« och »knivhugg i ryggen« är bara ett par av de mildare omdömena från ledarna på Västbanken och i Gaza.

Men när ledningen kallar till mass­demonstrationer infinner sig bara ett par hundra personer för att ropa slagord på Ramallahs största torg – medan kommersen och trafiken fortsätter runt omkring.

Det är ett uttryck för den frustration, misstro och hopplöshet som präglar stämningen bland palestinier just nu. Den djupa sprickan mellan de rivaliserande partierna Fatah, som styr Västbanken, och Hamas, som styr Gaza, förlamar det politiska livet. Det har inte hållits val på 15 år, det ekonomiska läget är uselt och korruptionen är utbredd.

– Det finns ett allt större gap mellan folket och ledarna. Vi ser det i våra opinionsmätningar. Förtroendet minskar för varje år, säger Ghassan Khatib, chef för ett mediecenter i Jerusalem och tidigare palestinsk minister.

– Vi har inte haft val på 15 år, vi har haft samma ledning i 30 år. Ledarna är gamla, medborgarna är unga.

Förenade arabemiratens och Bahrains fredsavtal med Israel kom som en chock för många palestinier som varit vana vid att arabländerna stöttat deras sak, åtminstone med läpparnas bekännelse. Den officiella arabiska linjen har i alla år varit att det först måste bli en lösning med en pale-stinsk stat innan arabvärlden normaliserar förbindelserna med Israel. Nu avviker de två Gulfstaterna från den linjen och andra verkar vilja följa i deras spår.

Ghassan Khatib, mångårig politiker och observatör med goda kontakter i det palestinska etablissemanget, förklarar att palestinierna är besvikna och arga över schejkdömenas politik. Och att folket brukar uttrycka sina åsikter i massdemonstrationer. Men i dag är den interna splittringen så stor och missmodet så utbrett att människor hellre stannar hemma.

Sprickan är djup sedan islamiströrelsen Hamas, som vann parlamentsvalet 2006, efter en blodig konfrontation körde ut det gamla maktpartiet Fatah från Gaza 2007. I dag talar partierna på nytt om försoning och allmänna val. Men det har de gjort många gånger tidigare.

Khatib säger att president Mahmoud Abbas och hans Fatah har misslyckats med att leverera vad de lovat under en generation: att avsluta ockupationen genom icke-våld och förhandlingar med Israel. Inte heller Hamas militanta strategi har lyckats, misären i Gaza är utbredd.

– Vi har ingen framtid här. Hamas och Fatah är splittrade, det finns inga jobb för ungdomar. Vi är frustrerade och har inte längre något hopp om att se en palestinsk stat, säger Saja Emad, 20-åring i Gaza, till nyhetssajten Al-Araby.

Ekonomin är körd i botten och det internationella biståndet, som palestinierna är så beroende av, har minskat starkt, främst för att USA stoppade all hjälp.

[caption id="attachment_646852" align="alignnone" width="991"] Palestinier protesterar mot att FN skurit ner på antalet matpaket. FOTO: TT[/caption]

Det ekonomiska läget förvärras av att den palestinska regeringen i Ramallah på Västbanken sedan i juni vägrar att ta emot de skattepengar som Israel enligt avtal samlar in åt palestinierna. Det rör sig om importskatter på motsvarande runt 900 miljoner kronor i månaden, något som utgjorde mer än 60 procent av den palestinska myndighetens budget förra året.

Skälet är att Abbas bröt alla kontakter med Israel i protest mot den aviserade israeliska planen att annektera delar av Västbanken. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu tvingades överge den planen – det var en förutsättning för avtalet med Förenade arabemiraten – men palestinierna vägrar fortfarande att ta emot pengarna.

Det drabbar mer än hälften av den palestinska befolkningen: 360 000 offentliganställda med familjer som inte får ut lön eller bara starkt reducerade löner och minst 130 000 personer med familjer som får olika typer av socialbidrag.

– Folket köper inte argumentet för att inte ta emot pengar från Israel. De säger: »Det är våra pengar, det är inte gåvor och lån«, berättar Ghassan Khatib.

Korruption är också ett problem som bidrar till demoralisering. Även om läget kanske inte är lika allvarligt i dag som under den legendariske ledaren Yassir Arafats tid, då utredningar fann att stora delar av det internationella biståndet försvann ner i ett »svart hål«. Men också i dag ser palestinierna hur många i ledningen lever i lyx trots de stora ekonomiska problemen.

Den ansedde palestinske politiske bedömaren Daoud Kuttab skriver att palestinierna inte bara behöver enighet och val utan också garanti för yttrandefriheten samt »total transparens och seriösa insatser mot korruption«.

»Palestinska regeringstjänstemän lever bekvämt och åtnjuter en stats all ståt och grannlåt utan att ha en självständig stats makt och rättigheter  … Ingen vill uppoffra sig fysiskt eller ekonomiskt för dem som drar nytta av dagens läge«, skriver han i Al-Monitor.

Ashraf al-Ajrami, tidigare palestinsk minister och i dag politisk kommentator, säger till Fokus:

– Folket känner misstro mot alla partiers ledare. Därför följer människor inte deras maningar att protestera och demonstrera mot yttre hot. Om vi når enighet och får riktiga ledare kommer folket att lyssna.

LÄS OCKSÅ: Israel: Tre val på mindre än ett år – men det politiska dödläget fortsätter