Sverige – enda landet i Norden med manlig regeringschef

När de finska socialdemokraternas parti­ledare Antti Rinne blev allvarligt sjuk under valet 2019 klev Sanna Marin fram. Hon charmade medierna och var skicklig i partiledardebatterna. Och så lyssnade hon på sina väljare. Sa att hon inte underskattade dem, de som precis som hon ville ha svar på politikens stora frågor.

I en intervju med Hufvudstadsbladet konstaterade hon:

»Även om jag är en ung kvinna råkar jag veta att det bland dem som röstar på mig finns många män över sextio. Ute på fältet finner jag många likheter mellan mig och våra äldre kamrater. De vill inte bara prata äldreomsorg, de är också oroliga för sina barnbarn och stora framtidsfrågor.«

Och fortsatte:

»Förenklande rubriker, som att riksdagsvalet blir ett invandringsval, går inte hem.«

I valet fick Sanna Marin 19 000 personröster, vilket var en rejäl ökning mot 2015, året då 11 000 kryss säkrade henne en plats i riksdagen. När Rinne nyligen förlorade regeringskollegan Centerpartiets förtroende att leda landet, tog 34-åringen över som statsminister.

Med det leds nu samtliga fem regeringspartier i Finland av kvinnor.

– En analys i många partier, när man har tänkt på hur man ska öka i opinionsmätningar och val, är att man vill föryngra partiledningen. Och när man fikat efter kvinnliga, unga och urbana väljare, har man valt just en ung kvinna, säger Göran Djupsund, professor emeritus i statsvetenskap vid Åbo Akademi.

Inför riksdagens godkännande av henne som statsminister, twittrade Marin:

»Finland kommer inte att vara färdigt om fyra år, men det kan bli bättre. Det är vad vi arbetar med. Jag vill bygga ett samhälle där varje barn kan bli vad som helst och varje person kan leva och växa i värdighet.«

Programförklaringen fick tummen upp av flera svenska socialdemokrater. Mindre entusiastiska lär de ha varit över att den svenska S+MP-regeringen nu är ensam om i Norden att ledas av en man: i Danmark heter statsministern sedan valet i maj Mette Frederiksen, i Norge styr Erna Solberg och i Island Katrín Jakobsdóttir.

– Jag har noterat detta men har den goda smaken att inte påpeka det för dig, säger Göran Djupsund på sin karaktäristiska finlandssvenska.

Han berättar att reaktionerna i Finland, lite överraskande, över lag har varit positiva. Både till valet av Sanna Marin som statsminister och till den kvinnliga dominansen i regeringens toppskikt.

– Det är lite: Yes, vi vågar!

Så småningom lär Sanna Marin även bli partiordförande, tror Göran Djupsund, även om valet av henne till statsministerposten inte var utan motstånd internt. I partifullmäktige vann Sanna Marin med bara 32–29 mot sin motståndare, Antti Lindtman, en socialdemokrat av den fackliga sorten.

– Han låg mer i mittfåran av socialdemokratin, medan hon ses som lite mer vänster­anstruken och ganska ordentligt grön.

I Finland hörs redan en del skeptiska röster: Är det inte så att Sanna Marin i själva verket styrs av den avpolletterade Antti Rinne? Och finns det inte en risk att hon, än mer än sin företrädare, retar upp högern inom regeringspartnern Centern?

Klart är att den nya regeringen, med sin klimatfokuserade ledare, drar snett uppåt vänster på gal–tan-skalan. Men tiden i lokalpolitiken i Tammerfors visar att statsministern kan agera pragmatiskt.

– Det är en stad dominerad av socialdemokratin men också av vårt högerparti, och hon lyckades mycket väl i den svåra uppgiften som ordförande för stadsfullmäktige. På valkompasserna ligger hon mer till vänster och är mer miljöinriktad, men det behöver inte synas i hennes gärning som ledare, säger Göran Djupsund.

– Hon lär inte dra regeringen mer åt vänster utan komma mer med konkret politik.