Sveriges nya krig

När Amnestys personal kom fram till byn Bouguere utanför huvudstaden Bangui mötte de en spökstad. Slaktade kroppar låg mellan nedbrända hus. Hundar och fåglar åt av de döda. I ett av lerhusen satt en elvaårig flicka i ett hörn. Hon hade hållit sig gömd sedan hennes familj mördats tillsammans med resten av byn fyra dagar tidigare, och varken druckit eller ätit sedan dess. Hon kunde varken stå upp eller tala.

Det här är scener som svenska soldater kan komma att möta inom kort.

Just nu pågår överläggningar i regeringskansliet för att ta fram ett förslag på hur Sverige kan bidra till den EU-styrka som ska skickas till Centralafrikanska republiken. Enligt uppgifter till Fokus har regeringen redan skickat och fått svar på en så kallad »framställan« till försvarsmakten med förslag på hur Sverige kan delta. Nästa steg är en proposition till riksdagen.

I skrivande stund är regeringen dock tystlåten. I veckans utrikesdeklaration var budskapet från utrikesminister Carl Bildt att regeringen har »ställt sig bakom beslutet« om en EU-insats. Inget mer.

Men att döma av den hastighet som frågan rör sig med på EU-nivå borde ett konkret förslag till riksdagen inte vara långt borta. I EU är processen satt på »fast track« vilket innebär att man hoppar över vissa tidsödande punkter i förberedelserna. Enligt flera oberoende källor kan EU-styrkan vara på plats i CAR så snart som i början av mars.

Att man inte sett ett konkret förslag från regeringen ännu, så här nära insatsens start, är inte konstigt. Vanligtvis får riksdagen kort tid på sig att behandla den här typen av frågor, för att minimera tiden mellan beslut och aktion. När Sverige deltog i upprätthållandet av flygförbudszonen över Libyen 2011 gick det inte ens ett dygn från beslutet i riksdagen tills dess att flygplanen var i luften.

Flera faktorer talar för att det faktiskt blir en svensk medverkan i CAR. Sverige har hittills deltagit i varenda EU-ledd militär och civil insats av denna typ. Under året dras också trupperna från Afghanistan tillbaka, vilket kommer att frigöra resurser. Dessutom finns lite eller inget politiskt motstånd. När socialdemokraterna vinglade om Jas-planen i Libyenkonflikten var problemet att insatsen var Nato-ledd. Därtill var det första gången på femtio år som Sverige satte in stridsflyg.

Styrkan i CAR skulle bli ytterligare ett av många engagemang på den afrikanska kontinenten för svensk del. I tisdags föreslog regeringen att styrkan i Mali ska utökas med upp till 200 perosner. De kommer bland annat att ge stöd med signalspaning till den pågående FN-insatsen. Sedan tidigare har Sverige en handfull instruktörer i Mali och Somalia som under FN-flagg utbildar lokal militär. I Sydsudan finns fem svenska samverkansofficerare och i DR Kongo finns fem svenska militära observatörer.

I fråga om CAR är den aktuella siffran 50, enligt uppgifter till Sveriges radios »Eko«-redaktion. Det skulle alltså vara färre än i Mali, men med tanke på konfliktens natur handlar det om ett avsevärt mer kritiskt uppdrag. Enligt uppgift är det också fråga om betydligt tyngre militära resurser än de som befinner sig på kontinenten i dag. Troligtvis handlar det om ett så kallat amfibieförband som kan uppträda med stor autonomi.

Sådana soldater har också varit i regionen förut, vilket är en annan faktor som talar för ett svenskt deltagande. 2007 skickade EU en styrka till områdena kring Darfurområdet i västra Sudan för att stabilisera situationen. Sverige bidrog då med ett förband ur amfibiebataljonen samt en mindre grupp ur specialförbandet Särskilda skyddsgruppen (som idag kallas SOG) som stationerades just i CAR och Tchad. Totalt uppgick antalet svenska soldater då till 203.

Den aktuella insatsen är ett så kallat EUFOR-förband, med soldater från flera länder. EUFOR är en typ av insatstrupp som EU har använt vid fyra tillfällen tidigare och där medlemsländerna bidrar med vad de kan tänka sig. Storbritannien, Tyskland och Italien sa tidigt nej till att skicka marktrupper till CAR. Bland dem som nu överväger att delta finns Finland, Estland, Litauen, Polen, Slovenien, Belgien och Sverige.

Från början var EUFOR-CAR tänkt att uppgå till 500 soldater, men i fredags sade EU:s utrikestalesperson Catherine Ashton att målet är att skicka 1 000 soldater.

– Det var det positiva gensvaret bland ministrarna under rådsmötet förra torsdagen som fick kommissionen att skriva upp siffran, säger en person med insyn i processen i Bryssel.

Samma dag sade president François Hollande att Frankrike tänker bidra med ytterligare 400 soldater till EU-styrkan. Sedan december finns 1 600 franska och 5500 soldater från Afrikanska unionen på plats för att skydda civila. Men enligt Amnestys rapport är den nuvarande styrkan inte ens i närheten av att kunna stoppa våldsamheterna.

Situationen i CAR har blivit akut på bara ett par månader. Det allt grövre etniskt och religiöst präglade våldet har fått statsapparaten att kollapsa. Efter att Michel Djotodia, ledare för den muslimska rebellgruppen Séléka, tog makten genom en statskupp i mars förra året levde den kristna delen av befolkningen under en terrorregim. När Djotodia tvingades avgå i början av januari efter internationella påtryckningar utlöstes en våg av hämndaktioner på muslimer. Den kristna milisen anti-balaka plundrar, lynchar och mördar nu urskillningslöst i muslimska bostadsområden. De internationella styrkorna har hittills bara kunnat se på när misstänkta Séléka-sympatisörer och civila muslimer dödas. Över 800 000 människor är just nu på flykt i landet.

Enligt uppgift kommer insatsen att vara en så kallad »early entry operation« där EU-styrkan blir först på plats för att sedan lämna över ansvaret åt FN. EU-trupperna ska först ta kontroll över flygplatsen i huvudstaden Bangui där en stor mängd civila har sökt skydd. Sedan ska man säkra hela huvudstadsområdet.

Ett svenskt engagemang i Central-afrika ser alltså ut att bli kortare än engagemanget i Afghanistan. Men även där var insatserna små från början, för att sedan stegras. Sverige har sedan 2002 haft 890 soldater under NATO-befäl och med FN-mandat i Afghanistan. I Tchad skulle den svenska insatsen vara i sex månader men den förlängdes till ett år. EU har dock tydligt satt ett tak på sex månader för den aktuella insatsen i Centralafrikanska republiken.