Teknikens blunder

Det var en sommardag i Storbritannien. Flygmänniskorna hade – som de alltid gjorde i juli – samlats på den stora flygmässan i brittiska Farnborough.

Mellan uppvisningarna kunde det amerikanska företaget ITT berätta om sin nya, spännande teknologi.

Den nya lösningen var, sas det, tio gånger tillförlitligare än det nuvarande systemet för att navigera och spåra flygplan. Dessutom utlovade den bränsle­snålare flygningar, lägre koldioxidutsläpp och bekvämare starter och landningar.

Året var 2010. Det hade gått tre år sedan ITT skrivit på ett kontrakt med amerikanska luftfartsverket för att för alltid förändra flygbranschen.

Nu var framtiden snart här. Vilken var denna nya, lovande teknologi?

Det handlade om GPS. Alltså satellitnavigering. Om det låter bekant är det för att du förmodligen har haft det i din mobiltelefon ett bra tag. Och kanske i din bil sedan Göran Persson var statsminister.

Sedan ett flygplan från Malaysia Airlines försvann för två veckor sedan har många undrat hur man i en värld av konstant dataövervakning kan tappa bort en hel Boeing 777.

Svaret är att flygbranschen har dröjt med att flytta in i den nya världen. Att ena nationer, flygbolag och flygtillverkare i ett nytt system har inte varit det lättaste.

I stora drag bygger därför världens flygnavigering fortfarande på radarövervakning. Olika stationer »skannar av« luften runt sig och transpondrar i flygplanen skickar tillbaka information om flyghöjd och fart.

Systemet fungerar bra på land, men när flygplanen kommer ut över öppet vatten blir det svårare. Radar når inte mer än ett tjugotal mil, och några radarfartyg för kommersiell flygnavigering finns inte.

Därför måste piloterna hålla kontakt med flygledningen via högfrekvensradio. Med jämna mellanrum – vid särskilda »reporting points« – berättar piloterna var de är och vilken fart och höjd de har. Mellan avstämningarna har flygledningen bara en vag bild av var planen befinner sig.

Det är delvis det som ställer till det för de uppskattningsvis 56 fartyg som nu letar efter det försvunna flygplanet. Eftersom det är ytterst oklart var planet kraschade är sökområdet extremt stort.

Passagerarnas mobiltelefoner då? Många har påpekat att det måste ha funnits hundratals gps-mottagare på planet. Problemet är att de inte är av samma typ som i exempelvis bilar. Satellitnavigeringen i en modern mobiltelefon förlitar sig i stället på så kallad »assisted gps«, vilket innebär att det måste finnas en telemast eller en wifi-anslutning i närheten för att telefonen ska kunna skicka signaler.

Hoppet står i stället till ett system som heter Acars. De flesta nya flygplan använder det för att sända underhållsinformation om motorer och andra delar av flygplanet. Flygbolagen kan då skicka mekaniker till flygplatsen i förväg om någonting behöver fixas på ett plan som är i luften. Därmed undviker de onödiga förseningar och kan spara en hel del pengar.

Eftersom systemet sänder ut regelbundna signaler via satellit kan det också användas i efterhand. Acars var bland annat en stor hjälp i haveriutredningen om det Air France-plan som störtade i Atlanten 2009.

I förra veckan uppgav Wall Street Journal att man fått information från Acars-systemet via motortillverkaren Rolls-Royce. Enligt tidningen skulle planet ha flugit i fyra timmar efter att kontakten brutits med flygledningen.
Rapporten blev en källa till spekulationer om ytterst avancerade terrorplaner, och den dementerades genast av Malaysia Airlines. Rolls-Royce har dock avböjt att kommentera uppgiften.

De många spekulationerna till trots verkar de flesta seriösa bedömare överens om att planet troligen har störtat – och att det så småningom kommer att hittas. Att det tar lång tid är egentligen inget ovanligt. Det tog trots allt två år för haveriutredare att hitta svarta lådan från det störtade Air France-planet.

Tills gåtan är löst får vi leva med tanken på att ett 250 ton tungt flygplan faktiskt kan försvinna spårlöst. Trots att det är 2014.

Fakta | Mysteriet MH370

• Malaysia Airlines flygning MH370 lyfte från Kuala Lumpur mot Beijing klockan 17.41 den 7 mars, svensk tid.
• Planet, en Boeing 777-200, hade drygt 220 passagerare och 12 i besättningen.
• Bland de saknade finns 152 kineser och 38 malaysier samt indonesier, australier, indier, fransmän och amerikaner.
• Interpol och amerikanska FBI deltar i den malaysiska utredningen.Källa: TT.