Teorierna om Irans presidents plötsliga död
En sjuk slump eller en planerad kupp? Kanske får vi aldrig reda på svaret.
Av: Magnus Norell
Bara timmar efter att Irans president Ebrahim Raisi, utrikesminister Hossein Amir-Abdollahian samt flera högre tjänstemän hade avlidit i en helikopterkrasch i söndags började det spekuleras i orsaken på sociala medier. Blev Raisi dödad i ett attentat? I så fall av vem? Eller var det helt enkelt Moder Natur som knuffade in honom i martyrskapet? Teorierna kan delas in i tre grupper: yttre fiender (läs Israel), inre uppgörelse eller – mest troligt – naturliga orsaker.
Att Israel skulle ligga bakom kraschen kan dock uteslutas. Dels för att Israel inte använder sig av sådana metoder gällande fientliga statschefer (men däremot mot andra högre tjänstemän i fiendeländer). Dels också för att Israel har fullt upp med annat. Problemet för den iranska regimen är att bara misstanken om att Israel var inblandat, visar på svaghet hos de styrande, inte minst som Israel tidigare har utfört spektakulära dåd inne i Iran.
Mer sannolikt är en intern uppgörelse. Det har hänt tidigare i den islamiska republikens historia och Raisi har många fiender; allt från reformvänliga krafter till de mer konservativa som anser att Raisi är allt för vek. Raisi har, sedan han utnämndes av högste ledaren Ali Khamenei – som är den som styr Iran – funnits med som en tänkbar efterträdare till denne. Khameneis son Mojtaba ses nu som den troligaste efterträdare till fadern och för en del iranier framstår därför Mojtaba och hans anhängare som skyldiga till presidentens plötsliga död.
Den troligaste orsaken till kraschen är dock faktiskt den minst spektakulära, men samtidigt den för regimen mest skadliga. Nämligen att det var en olycka som berodde på att den islamiska republiken befinner sig i en framskriden grad av förfall. Iran är ett av världens farligaste länder att flyga eller köra bil i. Flera tusen människor dör årligen i trafik- och flygolyckor, vilket alla är väl medvetna om. Det reser frågan: hur kunde man låta två politiska tungviktare flyga i en och samma helikopter av ålderstigen amerikansk modell – en Bell 212? Iran har 15 stycken av den sorten registrerade och deras ”medelålder” är 35 år. På grund av omvärldens sanktioner har de inte kunnat servas ordentligt på flera år, till följd av brist på reservdelar et cetera. I ett land där större och mindre olyckor regelbundet sägs bero på gudomligt ingripande, är det också rimligt att fråga av vilken anledning han lät denna olycka ske?
Kommer inte medföra några förändringar
Oavsett orsaken till dödsfallet kan inget förta det faktum att Raisi allmänt anses vara den sämste president den islamiska republiken har haft. Under hans tre år vid makten har ekonomin kraschat, den iranska rialen har tappat 55 procent av sitt värde och en amerikansk dollar kostar nu 650 000 rialer. Dessutom har den interna oppositionen ökat sedan den unga kurdiskan Mahsa Amini dödades i polisförvar i oktober 2022, arbetslösheten har skjutit i höjden och den medelklass som en gång utgjorde en tämligen stabil del av Iran, har utarmats och mer eller mindre imploderat. Raisi är dessutom allmänt avskydd från sin tid som domare i Teheran under 1980-talets senare del, då han skickade tusentals verkliga och inbillade regimfiender till galgen (den i Sverige livstidsdömde iranske åklagaren Hamid Noury hade Raisi som sin högste chef).
Raisis frånfälle kommer inte att medföra några förändringar i Irans utrikespolitik. Presidenten har inget avgörande över utrikes- och säkerhetspolitiken. Det sköter Högste ledaren och hans närmast allierade. Samtidigt har Revolutionsgardet (IRGC) under det senaste decenniet skaffat sig alltmer inflytande. Raisi var en helt enkelt lojal tjänare till Irans verkliga makthavare och det blir inte alldeles enkelt att snabbt hitta en ny kandidat, som uppfyller alla lojalitetskrav och dessutom är beredd att ta på sig ansvaret för de misstag och de problem som regimen förorsakar. Det är nämligen den otacksamma sits en iransk president har: att få bära ansvaret utan att för den skull ha något reellt inflytande över de avgörande frågorna.
I stället är det när Högste ledaren Ali Khamenei dör (eller avgår) som det verkliga maktskiftet kommer. Raisi sågs som en spelare i den processen (och var en av tre i det råd som skulle ta fram kandidater att efterträda Khamenei). Nu är han borta och Khameneis son Mojtaba, med stöd av IRGC, är den som ligger först i racet.
***
Läs även: Ayatollarnas skott i foten
Läs även: Vad vill Irans regim uppnå?
