Trots kan löna sig
Det sägs ibland att USA är ett land som grundats av genier, för att styras av idioter.
Det ligger en hel del sanning i det. Det amerikanska statsskicket har satts på prov i över två sekler – såväl av yttre hot som inre inkompetens – men landet och dess konstitution lever kvar.
Men är idioterna för många nu? Den som vandrar runt i USA:s huvudstad kan möjligen få det intrycket. Museer är stängda, myndigheter tömda på sina anställda, den populära »pandakameran« ligger nere – den som visar vad pandorna på Smithsonian National Zoo håller på med.
Allt beror på ett politiskt dödläge. Republikanerna som kontrollerar representanthuset vill försena införandet av »Obamacare« – den sjukvårdsreform som drevs igenom av demokraterna 2010. För att pressa presidenten och senaten vägrar man att höja skuldtaket tills de har gått med på kraven.
Inte helt oväntat säger president Barack Obama nej. Obamacare är hans tveklöst största framgång, och den har redan försenats på vissa viktiga punkter.
Dessutom har Obama och hans just nu viktigaste adjutant – senatens majoritetsledare Harry Reid – höjt striden till en principiell nivå. De tänker inte låta republikanerna utöva utpressning.
Det finns ytterligare en fördel för Barack Obama. Amerikanerna må vara besvikna på honom, men de är betydligt mer irriterade på republikanerna. Enligt opinionsundersökningar är det motståndarpartiet som skadas mest av »the shutdown«.
Så varför tar republikanerna den här striden? Det finns en enkel och en komplicerad förklaring till det.
Den enkla är att det finns ett trettiotal radikala republikaner i representanthuset. De har i sin tur makt att pressa ytterligare ett femtiotal partikamrater att rösta som de vill. Därmed är republikanerna i representanthuset nästan delade i mitten. Deras formella ledare, talmannen John Boehner, är inte sugen på att ta den här budgetstriden med Vita huset, men om han i stället skulle börja bråka med sina partikamrater hotar en splittring som i sin tur kan leda till att han förlorar sitt jobb.
Den komplicerade förklaringen handlar om något som kallas »gerrymandering«. Det är något som delstatspolitiker håller på med när de ritar upp kongressdistrikt, utifrån vilka väljarna sedan utser sina kongressledamöter.
Förr i tiden såg distrikten ganska enkla ut: några byar här, en stadsdel där, eller ett fyrkantigt område i en glesbefolkad landsbygd. Men de senaste decennierna har flera delstater ritat om sina distrikt för att maximera det egna partiets mandat i kongressen. I Texas har omritningarna till exempel gynnat republikanerna. Och i Illinois har de gynnat demokraterna.
En följd av det har blivit att allt färre distrikt har en riktig valrörelse. De flesta mandat i kongressen är på förhand givna åt ett visst parti.
Det påverkar politikernas agerande. När USA:s väljare yttrar missnöje med kongressen behöver många republikaner inte bry sig – för de väljare som svarar på opinionsundersökningarna röstar ändå aldrig bort dem.
Det viktiga för politikerna är i stället primärvalen, då endast partiets kärnväljare röstar. Den stora risken är att man kan bli utmanad av en mer ideologiskt renlärig kandidat. Därför gäller det att inte kompromissa.
Så hur ska kompromissviljan ändå höjas? Ett förslag som allt fler i Washington lyfter upp är att ta tillbaka ett avskytt smörjmedel – de så kallade »öronmärkta budgetmedlen«.
Det var inte så länge sedan som de förbjöds. Medierna älskade att hitta meningslösa »earmarks«, som ringleder som ingen använde och militärbaser med oklart syfte.
När finanskrisen kom var ett förbud mot öronmärkningarna ett självklart sätt att försöka höja förtroendet för politikerna. Men nu funderar allt fler på om det inte är värt att bygga lite meningslösa saker om det innebär att Washington börjar fungera igen.
En ny motorväg eller ett nytt sjukhus kan ju få även den mest renlärige ledamot att dagtinga med sitt samvete.
Fakta | Måste komma överens om budget och skuldtak
Politikerna i USA har inte lyckats nå en överenskommelse om hur statens budget ska se ut efter den 1 oktober. Därför stänger nu vissa statliga verksamheter ned tills en överenskommelse har nåtts. Omkring 800 000 anställda får stanna hemma.
1996 skedde den senaste nedstängningen som varade i 21 dagar. Då var Bill Clinton president och nedstängningen gällde bland annat sjukvårdskostnader. Den gången blev det ett nederlag för republikanerna.
Den 17 oktober beräknas USA dessutom slå i det så kallade skuldtaket. Kongressen behöver därför även komma överens om att höja den högsta tillåtna storleken för USA:s statsskuld, annars kan inte USA fortsätta betala av på sina lån.
Källa: TT
Läs mer:
