Tungt arv efter Sharon

Ett skämt-sms har börjat cirkulera i Israel. Meddelandet lyder: »Sharon är på väg att återuppta fredsförhandlingarna med palestinierna, framåt kvällen ska han möta Yassir Arafat.« Ett mer allvarligt rykte om Ariel Sharons död spreds så snabbt på Israels gator att en talesman för Hadassahsjukhuset, där Sharon vårdades, var tvungen att lämna en dementi. Under dagarna efter Sharons insjuknande har israelerna suttit klistrade vid radion eller tv:n. På banken växer köerna medan kassörskorna är upptagna med att följa nyheterna.

Ariel Sharons massiva hjärnblödning har i ett slag förändrat israelisk politik. Sharon var centralgestalten, senast bildare av partiet Kadima, som inför valet i mars brutit alla blockgränser och knutit upp personer både från höger- och vänster. Nu är frågan vem som ska fylla tomrummet. Så stor är avsaknaden av Sharon att Kadima, enligt tidningen Yedioth Ahronoths nätupplaga, överväger att behålla honom som förstanamn på valsedeln.

Efterträdaren Ehud Olmert ser dock ut att hålla samman Kadima. Veteranen Shimon Peres som hoppade av arbetarpartiet för att stötta Sharon stannar kvar i Kadima och kommer enligt israeliska media bli andreman. Kadimas starka kvinna, justitieministern Tzipi Livni, blir kompenserad med utrikesministerposten. Enligt opinionsmätningarna ökar stödet för partiet, som ser ut att kunna bilda landets nästa regering.

Den stora frågan är vad som händer med fredsprocessen. I en första öppning mot palestinierna förväntas regeringen i helgen fatta beslut om att palestiniernas stundande parlamentsval även får hållas i östra Jerusalem.

Det som de israeliska väljarna framför allt vill veta är om Israel efter Sharon kommer att göra fler ensidiga territoriella eftergifter och i så fall hur stora dessa blir. Efter det att Sharon övergav Gazaremsan i fjol är frågan vad som händer med de delar av Västbanken som ligger bortom den säkerhetsbarriär Israel byggt upp under de senaste åren. Helt klart är att Kadima inte tänker dela upp Jerusalem och möta palestiniernas krav om självstyre över Östra Jerusalem.

En stridsfråga vid de tidigare förhandlingarna med palestinierna var flyktingfrågan. Palestinierna vill att samtliga av FN klassificerade palestinska flyktingar som stammar ifrån Israel, cirka fyra miljoner personer, ska få rätt att bosätta sig i Israel. Lösningen på det palestinska flyktingproblemet är bildandet av en palestinsk stat, sade justitieministern Tzipi Livni vid ett partimöte i slutet av december. Hon förklarade att när en palestinsk stat upprättas blir det dess ansvar att ta hand om flyktingfrågan, inte Israels.

Med ett sådant program står Kadima långt från palestiniernas krav och efterträdarna väntas fortsätta Sharons linje med unilaterala initiativ, utan förhandlingar med en palestinsk part. De palestinska valen den 25 januari förväntas dessutom ge den militanta islamiska rörelsen Hamas ett starkt politiskt stöd vilket ytterligare skulle försvåra förhandlingar.

Efter mordet på Yitzhak Rabin lyckades inte efterträdaren Shimon Peres behålla makten som i stället gick till Likudledaren och höken Benjamin Netanyahu. Politiska bedömare menade att Peres inte hade folkets förtroende när det gäller de för israelerna centrala frågorna kring säkerhet och bekämpningen av terrorism. Ehud Olmert står nu inför en liknande utmaning.
Återigen är Benjamin Netanyahu Likuds ledare. Han kommer enligt bedömare att försöka övertyga israeliska folket att han är bäst lämpad att garantera Israels säkerhet. Olmert har inte mycket att komma med när det gäller en militär bakgrund – i militärtjänsten var han verksam som korrespondent för ett militärt nyhetsorgan.