Tyskland sneglar på Sverige

Det skulle kunna vara vilket dagis som helst. Väggarna täcks av barnteckningar, och leksaker ligger slängda lite här och var. Några småbarn kiknar av skratt i kuddhörnan där en av fröknarna sitter och läser.

Ändå har föräldrarna på Kita City i stadsdelen Mitte i Berlin haft tur. Inte bara tur med att de bor i Berlin, utan att de bor i östra Berlin. I forna DDR var barnomsorgen väl utbyggd, och rester av den lever kvar än i dag.

– Vi har föräldrar som åker hela vägen från Charlottenburg eftersom det knappt finns några platser där, säger Skadi Groh som har sin tvååriga dotter Sarah på dagiset.

Hon syftar på en stadsdel som ligger åtminstone en halvtimme bort. Skadi Groh är grafiker, och eftersom hennes arbetsdag inte är slut när dagiset stänger vid fem, har hon en barnflicka som hämtar Sarah. Hemma hos familjen samma kväll säger hon att i stora delar av landet är det nästan omöjligt för kvinnor att fortsätta att arbeta när de fått barn.

– Det är inte direkt något familjevänligt klimat i Tyskland. I väst nästan tvingas mina väninnor att vara hemma åtminstone de första tre åren.
Kanske inte så konstigt när statistiken visar att det i västra Tyskland bara finns tre dagisplatser per hundra barn i åldersgruppen 0–3 år. Den som får två eller tre barn med något års mellanrum kan räkna med ett avbrott i karriären på upp till ett decennium.

Under hela 2000-talet har tidningarna med jämna mellanrum publicerat artiklar om att en anledning till att den tyska ekonomin haltar, är att välutbildade akademikerkvinnor blir utelåsta från arbetslivet när de får barn. Något som fått till följd att Tyskland har bland de lägsta födelsetalen i Europa, när många kvinnor tvingats välja och valt karriär framför familj.

Ingen har gjort någon studie på vad kvinnornas frånvaro kostar samhället i förlorad tillväxt. Däremot visar en studie som Institutet för Tyskt Näringsliv i Köln gjorde redan 2002, att om alla arbetslösa kvinnor och hemmafruar med barn upp till tolv år börjar arbeta, så skulle statens skatteintäkter öka med sex miljarder euro.

– Jag tror inte att det har funnits något intresse från samhällets sida att verkligen ta reda på vad hemmafruarna betyder i utebliven tillväxt. Den tyska modellen har varit att mamman bör vara hemma tills barnet fyller fem, och efter det kan man ändå inte jobba mer än deltid, eftersom skolorna slutar vid lunchtid, säger Nicola Hülskamp, som arbetar med familjefrågor på Institutet för tyskt näringsliv.

Hon tror ändå att ett systemskifte är på väg. Tyskland håller på att lägga om kurs, och förebilden är Sverige. Men det är, med tyska mått mätt, en kontroversiell kurs regeringen har valt och det intressanta är att det är en konservativ familjeminister, sjubarnsmamman Ursula von der Leyen, som skapat uppror i de egna leden.

Tillsammans med socialdemokraterna i den koalitionsregering som styr landet har hon höjt föräldrapengen från 12 till 14 månader, förutsatt att pappan är hemma i minst två månader. Dessutom ska nästan 40 miljarder kronor investeras i barnomsorgen fram till 2013, det innebär en halv miljon nya platser i en nation med 82 miljoner invånare. Investeringar som fått många konservativa män att damma av det gamla västtyska uttrycket »korpmödrar« om mammor som struntar i sina barn, och ifrågasätta om det verkligen behövs så många dagis.

– Det finns en djupt rotad tro att barn far illa av att tas om hand av någon annan än den egna mamman, och många konservativa känner att familjen hotas av den nya politiken, säger Nicola Hülskamp.

Det framgår också på olika sätt i den offentliga debatten. I en tv-debatt förra vintern sade en känd sociolog på bästa sändningstid på fullaste allvar att vart tredje dagisbarn blir psykiskt stört, något man kunde se inte minst i Sverige. Även Ursula von der Leyen anklagades av den tyska kyrkan för att vara en dålig mor eftersom hon har fortsatt att arbeta trots att hon fått många barn.

Men efter de inledande protesterna från en del konservativa dämpades ändå missnöjet något. Under 2007, som var första året med pappamånader, var tio procent av alla nyblivna fäder hemma, och familjeministeriet tvingades höja anslagen två gånger eftersom de blev tagna på sängen av den stora efterfrågan. Men så fick den konservativa förbundskanslern Angela Merkel kalla fötter.

2008 är ett viktigt valår i många förbundsstater, och för att blidka partiets värdekonservativa väljare beslutade Merkel att köra över sin familjeminister och föreslå inte bara höjt barnbidrag, utan ett vårdnadsbidrag. Det kompenserar visserligen kvinnor för utebliven inkomst när de är hemma, men det är också en uppmuntran till dem att stanna hemma i stället för att lämna bort sina barn.

Resultatet blev ett ramaskri från socialdemokraterna som pratade om »spisbidrag« och kvinnofälla. De vill hellre använda pengarna till att införa fria skolluncher och blockerade därför genast dagisutbyggnaden i protest.

Nu har parterna enats om att bygga ut barnomsorgen till 2013, och därefter kanske införa vårdnadsbidrag.

Frågan är hur Angela Merkel tänker sig en valkampanj med ett konservativt parti som både måste värna om familjeförespråkarna och dem som vill fortsätta att bygga ut enligt svensk modell. En undersökning gjord av forskningsinstitutet TNS i höstas visar att en femtedel av tyskarna fortfarande tror att barn upp till tre år far illa om de tillbringar några timmar om dagen på dagis.

Tillbaka på dagiset i Berlin sitter några barn och ritar. Sammanlagt är de 120 stycken, men enligt en av fröknarna har man plats för några till. I väntan på att politikerna slutar bråka kan alltså fler föräldrar i Västberlin ställa in sig på att pendla till de östra delarna.

Läs mer på fokus.se om: Den svenska familjen.