Upptrissat läge mellan Kina och USA: »Inga vinnare i handelskrig«
Bild: TT/AP (obs! montage!)
Volvo Cars må vara ett kinesiskägt bolag, men anses alltjämt vara Sveriges näst största företag – både i termer av omsättning och antalet anställda. Med ägande i Kina, tillverkning i bland annat Sverige och betydande export till USA befinner sig fordonsjätten mitt i handelskriget. När halvårsresultatet släpptes förra månaden rapporterades visserligen ökad försäljning men en svagare lönsamhet.
– En ökad prispress och handelstullar har minskat vår rörelsevinst, sa vd Håkan Samuelsson.
Det är cirka ett år sedan, i juli 2018, som USA:s tullar på en lång rad kinesiska varor trädde i kraft, då hade man några månader tidigare redan infört tullar på kinesiskt stål.
Kina har svarat med att införa tullar på 100-tals amerikanska varor. Under året har bägge parter i etapper utökat antalet varor som tullbeläggs, samtidigt som den verbala krigsföringen eskalerat.
– USA har hela tiden agerat, medan Kina reagerat, säger Kinaexperten Frédéric Cho, som är rådgivare till många svenska storföretag och med bakgrund inom storbankerna SEB och Handelsbanken.
– Handelskriget är bara toppen av ett isberg. USA känner sig allt mer stressat av att Kina är på väg att komma ikapp, säger han.
En talade bild: den svenska biljätten ägdes av Ford från 1999. Att verka inom en stor amerikansk fordonskoncern var inte behjälpligt för biltillverkaren och alla kurvor visade en dalande utveckling. Kinesiska Geely förvärvade Volvo Cars 2010 – sedan dess har en rad rekord slagits.
Så trots handelskriget det senaste året har Volvo Cars aldrig sålt så många bilar som nu. 2018 såldes 642 000 bilar, vilket innebar att omsättningen ökade med 21 procent jämfört med året innan, till närmare 253 miljarder kronor. I slutet på förra året kom också rapporter om att de anställda på Torslandafabriken tvingades arbeta övertid till följd av den höga efterfrågan.
Dock landade vinstmarginalen på 5,6 procent år 2018 jämfört med 6,7 procent 2017. Därmed nåddes inte målet om 6 procent och ingen bonus föll ut, vilket väckte irritation och missnöje denna vår.
Enligt vd Håkan Samuelsson bommades målet på grund av handelskriget. Av samma skäl har Volvo Cars planerade aktienotering skjutits upp flera gånger och är numera lagt i malpåse. Dessutom ska kostnader kapas – målet är att minska utgifterna med två miljarder kronor till och med nästa år.
Handelstullarna har tvingat fram många fler förändringar. Planen var att till USA exportera S90-bilar från Kina, men det går nu inte. Dessutom måste XC60-bilar skeppas från Europa, eftersom bilar som tas in till USA från Kina beläggs med en tull på 27,5 procent.
Fabriken i South Carolina, Volvo Cars första i USA som satte i gång produktionen förra sommaren, var till en början tänkt att tillverka S60-modellen och nästa generations XC90, men nu har trycket ökat på att fabriken kunna bygga alla bilmodeller som utgår från den skalbara SPA-plattformen. Inte helt enkelt eftersom det kräver ett utbyggt nät av underleverantörer – investeringar och omläggningar som slår hårt mot vinstmarginalen.
Detta är bara hur ett företag påverkas, faktum är att hela ekonomier påverkas i grunden. Bedömare menar att alla parter är förlorare i ett handelskrig.
USA:s president Donald Trump har ihärdigt hävdat att kostnaderna bara hamnar på Kina, även om allt tyder på motsatsen.
I juli 2018 var Kinas handelsöverskott gentemot USA på 27,5 miljarder dollar; samma månad ett år senare hade det stigit till 45 miljarder dollar – en obalans som var tungt vägande skäl till att införa tullar.
Bakgrunden till dagens handelskrig hör samman med att USA efter presidentvalet 2016 valde att lämna frihandelsavtalet med EU, kallat TTIP, och dra sig ur handelsavtalet med länderna kring Stilla havet (TPP).
Enligt Kinaexperten Frédéric Cho har Trump visat en stor oförmåga av att bruka sig av allianser.
– Trump har begått en del fundamentala misstag, till exempel genom att ta USA ur TPP. Jag tror på att man skulle sätta press på Kina multilateralt. Men Trump är dålig på att förstå vikten av allianser. Istället har han skapat friktioner med Japan och EU, som är stora handelspartners till Kina. Om man istället hade lagt gemensam press med EU och Japan så hade många av de utestående frågorna varit lösta.
Samtidigt har regimen i Peking visat prov på politisk träffsäkerhet i och med att man valt att lägga tullar på jordbruksgrödor som exporteras från delstater i USA där stödet till Trump är starkt. Till exempel i Iowa, med stor produktion av sojabönor och där hälften går till Kina.
– Kina kan inte i belopp parera tullarna ett till ett, så vad man gjort är att införa strafftullar på särskilda varor. Det är inte en slump att det varit på varor som Southern Comfort, sojabönor och Harley Davidson, säger Frédéric Cho.
Effekterna har genast märkts av – USA:s export till Kina har fallit med 15 procent och kineser som velat dricka whiskey har fått hitta andra alternativ.
Mot bakgrund av de utdragna förhandlingarna länderna emellan som följt i handelskrigets spår, har tongångarna bara ökat.
– Om de inte vill handla med oss mer, så skulle det vara okej med mig, sa USA:s president Donald Trump.
Riktigt så enkelt är det inte.
I september var det tänkt att USA skulle införa importtullar om 10 procent på kinesiska varor till ett värde av 300 miljarder dollar. Det är kläder, datorer, vissa leksaker, datorer och mobiltelefoner. När Trump häromveckan backade om detta och sköt upp införandet till 15 december gav respiten ett lättnadsrally på Wall Street.
– Vi gör det med tanke på julsäsongen, ifall somliga av tullarna skulle ha inverkan på konsumenter i USA, sa Trump.
De nuvarande tullarna till ett värde om 250 miljarder dollar har främst berört industriella varor, men i den planerade utökningen berörs närmast alla varor som tillverkas i Kina.
En stor grupp varor är vad man kallar för re-export, alltså sådant som amerikanska företag lejer ut för produktion i Kina, för att sedan importera in till USA igen. Typexemplet på attraktiva är Iphone-mobiler, där komponenter ritas och sätts ihop i USA, exporteras för slutmontering i Kina och sedan importeras in i USA igen för försäljning på amerikanska marknaden. Attraktiva konsumentprodukter med höga marginaler, både för i princip alla parter. Företag som Apple överväger därför att flytta en tredjedel av produktionen till kinesiska grannländer, enligt Wall Street Journal. Sådana är tendenserna.
Det finns också en rejäl obalans mellan länderna. USA har, som nämnts, för närvarande tullar på varor värda 250 miljarder, medan Kina importerar varor från USA till värde av 178 miljarder dollar. Kina har dock nyttjat annat artilleri i konflikten.
Landets centralbank sätter varje dag en referenskurs för valutans värde. Den baseras på hur valutan handlats dagen innan. Normalt sett har valutan tillåtits avvika (upp eller ner i värde) med maximalt två procent från den fixerade kursen.
Nyligen läts yuanen sjunka till den lägsta nivån på tio år. Plötsligt kostade en dollar mer än sju yuan, som på valutamarknaden varit ett psykologiskt golv för hur lågt valutan kan tillåtas falla.
Starkare dollar och svagare yuan betyder för kineser att den inhemska marknaden ter sig mer attraktiv och avskräcker köp av utländska varor, medan amerikanerna får mer kinesiska varor för sina dollar – därmed en förmildring av Trumps strafftullar.
[caption id="attachment_576899" align="alignnone" width="991"]
Donald Trump (t v) tillsammans med Kinas president Xi Jinping.[/caption]
Att yuanens värde tilläts falla väckte starka reaktioner i USA. Inom storpolitiken är man försiktig med att anklaga länder för att syssla med valutamanipulation – det följer en outtalad hövlighet, men i början på augusti bortsåg USA:s finansdepartementet från detta och anklagade Kina för att vara valutamanipulatörer. Ett epitet man inte fäst på något land under de senaste 25 åren.
Trots den retoriska storsläggan uppfyller Kina dock inte de tre krav som USA:s finansdepartementet ställer för att definiera en valuta som manipulerad: det ska vara ett stort handelsöverskott gentemot USA, ett väsentligt generellt handelsöverskott och att centralbanken återkommande blandar sig in i valutan värde.
Endast första kravet har uppfyllts och mot bakgrund av detta påpekade brittiska The Economist att definitionen på valutamanipulation ter sig lätt att manipulera.
Greppet att låta valutan sjunka i värde tyder att Kina är redo att bruka ovanliga motåtgärder, vilket överraskat amerikanska analytiker som försöker bedöma landet i öst.
Yu Wanli på kinesiska tankesmedjan Charhar Institute i Peking anser att många analytiker i USA ändrat sin syn på landet.
– Kina är inte längre det Kina som de kände till, säger Yu Wanli till South China Morning Post.
Samtidigt leds USA av en president vars kanske främsta signum är oförutsägbarhet. Kineserna har uttryckt att man inte förstår vad Trump vill uppnå genom sitt agerande.
– Det inte uppenbart vad USA vill ha: är det tillgång till marknaden, att reformera immateriella rättigheter och tvingad tekniköverföring, regelförenklingar kring affärer eller att omstrukturera hela Kinas ekonomi, säger Bryan Mercurio, professor i internationell ekonomisk rätt vid Chinese University of Hong Kong, till South China Morning Post.
Enligt Mercurio har Kinas inställning har därför varit att dra förhandlingarna i långbänk.
Trumps ständigt nya hot och mildringar har förvirrat. Å ena sidan har han ställt sig på Pekings sida och kallat demonstrationerna i Hongkong för »kravaller« (riots), å andra sidan stämpla landet som valutamanipulatörer och samtidigt sträcka ut handen och bjuda in Kinas högsta ledare Xi Jinping till personliga möten.
Somliga bedömare menar att USA, som köpare till stor del av varorna som tillverkas i Kina, har det starkare förhandlingskortet. Å andra sidan kan Kina utöka exporten till sina stora handelspartners, EU och Japan.
– Kina har sagt att man inte vill ha ett handelskrig, men att man är redo för att kriga för sina intressen. Kinas ekonomi växer också med tre gånger USA:s hastighet. Kina är mycket mindre beroende av USA än för tjugo år sedan. I dag är det 140 länder som har Kina som största handelspartner. Sedan två åren har till exempel Tyskland inte längre USA utan Kina som största handelspartner. USA har också förlorat sitt inflytande i Central- och Latinamerika, som länge betraktats som USA:s bakgård. Så jag har svårt att USA stiger fram som en vinnare i handelskriget.
Att det är amerikanskt presidentval nästa år ökar sannolikheten för valfläsk, vilket tillfälligt kan förmildra konflikten. Men som förhandlingsläget ser ut i dag befinner sig bägge parter långt från varandra
– Det bästa vore om man kunde skriva på något slags avtal, och ta det i etapper än att man försöker få till det perfekta avtalet. Jag ställer mig frågande till vem som kommer att bli vinnare. Det finns inga vinnare i ett handelskrig, bara onödiga kostnader, säger Frédéric Cho.
