USA-miljarder till milis

Föreställ er följande. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt får en dag besök av chefen för Riksrevisionen. Denne, som haft sitt ämbete sedan 2004, avslöjar att korruptionen inom den svenska statsapparaten skenar. På Sten Tolgfors försvarsdepartement har fyrtiofem miljarder kronor försvunnit eller slösats bort. På Mats Odells departement tjugo miljarder. På Maud Olofssons lika mycket. Samma sak har skett på samtliga departement, även om antalet miljarder skiftar. Totalt handlar det om enorma summor skattepengar.

Reinfeldt beskylls inte personligen för att vara korrupt men anklagelser riktas mot snart sagt samtliga i hans omedelbara närhet, ministrar, deras departement och tjänstemän.

Korruptionen i statsapparaten växer dessutom dag för dag, varnar Riksrevisionen.

Reinfeldt agerar snabbt. Avskedar Riksrevisionens chef och utnämner en ny. En hög tjänsteman, en vän, som tidigare gripits misstänkt för just korruption. En nygammal lagparagraf införs, som ger statsministern och andra ministrar rätt att beordra domstolar att lägga ner väckta åtal.

31 av chefen för Riksrevisionens anställda har mördats sedan 2004. 12 av deras familjemedlemmar har gått samma öde till mötes. En anställd fann en dag sin åttioårige far brutalt mördad och upphängd i en köttkrok. Andra har kidnappats och torterats.

Chefen för Riksrevisionen själv har beskjutits av krypskyttar. Hans hem har raketbombats. Det handlar om Irak.

Riksrevisionens motsvarighet där heter Commission on Public Integrity (CPI), ett oberoende institut vars uppgift är att utreda och lagföra misstänkt korruption. Den sparkade chefen är domare och heter Radhi al-Radhi. Han beskrivs av sina kontaktmän vid USA:s ambassad som en »ihärdig, omsorgsfull och modig utredare«. En av kontaktmännen skrev i en rapport att Radhi till och med var »den hederligaste regeringstjänsteman jag träffat under mina 21 månader i Bagdad«.

Både utredarna vid ambassaden och CPI har, var för sig, konstaterat att korruptionen i den irakiska statsapparaten är närmast epidemisk och att den undan för undan griper allt vidare och djupare omkring sig. Ingen vet riktigt vart pengarna tar vägen. Men Radhi och hans ambassadkontakter är övertygade om att en del slussas till olika väpnade grupper och miliser. Miljardbelopp från USA göder alltså de våldsamma inbördes strider som Bush säger sig vara i Irak för att bekämpa.

Radhi tar också hälsovårdsministeriet som exempel. Det har köpt in läkemedel och sjukhusutrustning för flera miljarder dollar. Men hans uppfattning är att mycket lite, om något, av detta har hamnat på sjukhusen. Istället har medicin och utrustning slussats till olika politiska partier och väpnade grupper. Samtidigt spenderar det departement som ansvarar för ransoneringskorten lika mycket pengar på dem idag som innan fem miljoner irakier flydde landet. Var tar pengarna för fem miljoner ransoneringskort utan adressater vägen?

Iraks regering domineras av shiamuslimer. Radhi berättar i en intervju i den amerikanska vänstertidskriften The Nation att när han utredde sunniministrar eller kurdiska ministrar fick han applåder. Men när shiaministrar råkade ut för samma sak beskylldes Radhi för korruption och utsattes för förföljelse. Och när han tog med sig ett tiotal CPI-anställda på utbildning vid justitiedepartementet i Washington anklagades han av premiärminister al-Maliki för att ha försnillat hundratusentals dollar ur CPI:s budget. Men enligt en hemlig rapport från amerikanska ambassaden i Bagdad som The Nation kommit över finns inget stöd för den anklagelsen.

Enligt Radhi, som nyligen vittnade inför ett kongressutskott i Washington, har premiärminister al-Maliki blockerat nästan alla korruptionsutredningar. I synnerhet om de gällt bundsförvanter eller familjemedlemmar. Detta har nu blivit besvärande för president Bush. Flera republikaner i utskottet försökte spela ner Radhis berättelse med att kyligt konstatera att korruption väl finns överallt, till och med i USA.

Men utskottets ordförande, demokraten Henry Waxman, rasar. Framför allt sedan att han fått veta att all information från amerikanska diplomater som rör korruption i Irak numera hemligstämplas. Vid förhöret med Radhi sade Waxman till sist följande: »Vi måste fråga oss om Malikiregeringen är alltför korrupt för att lyckas? Och om den är korrupt måste vi fråga oss om vi med gott samvete kan fortsätta offra blod och skattedollar för att hålla denna regering under armarna?«